Igår kände jag att virklusten kom tillbaka. Med restgarn och virknål redo började jag virka en baby leksak. Efter cirka en timme var den klar. Min första baby pryl i form av en bitring.
Jag tyckte den blev ganska fin (om jag gör flera ska jag använda andra färger)
Så nu ligger den i lådan i väntan på att bli använd.
Bitringen gjorde jag av ett mönster på nätet, men när ringen var klar fick jag en idé till en baby leksak jag tänker göra i dagarna... Får se hur det går :P

Jag har ett stort intresse för allt handarbete och nu när graviditeten börjar bli synlig och allt har sjunkit in kommer jag definitivt göra flera bebis prylar. Jag har 2 idéer på två olika leksaker och så tänkte jag även göra en liten filt.

Men nu är i alla fall den första (av förhoppningsvis många) baby leksaken färdigvirkad ;D

Nu har en vecka till kommit och gått och idag går jag in i vecka 19. Har svårt att förstå att det BARA är 1 vecka kvar tills jag är halvvägs!
Tiden går verkligen inte sakta när jag redan om en vecka är halvvägs... Otroligt!
Nu är det bara måndag, tisdag och onsdag kvar sedan är det dags för ultraljud nummer 2.
Jag är "ovanligtvis" (ironisk) orolig inför ultraljudet.
Jag hoppas verkligen att allt är bra där inne och att h*n växer som h*n ska.
Det finns absolut inget som säger motsatsen men jag har svårt att få in i huvudet att jag verkligen är gravid, att min kropp sköter graviditeten som den ska och att allt är normalt.
Hoppas verkligen att dom närmsta dagarna går fort för det ska bli så spännande med ultraljud igen.
Håller tummarna för att allt är bra (tror att allt är bra men jag håller tummarna ändå) och så hoppas jag att det även denna gång är livat där inne och att h*n ligger i profil så det blir ett fint kort.

Fick svar på mitt mail till bm förut. Jag hade några frågor om vikten och lite annat och jag hade nog en baktanke med att jag vände mig till henne för att få ett vettigt svar och kanske tänka att hon inte är så tokig trots allt...
Det var ju vad jag trodde. Det som fick mig att bli väldigt missnöjd var speciellt två meningar som var "det kan vara så att du inte kommer gå upp i vikt under graviditeten eftersom du från början är överviktig"
tack där kom den fina också. Att bm ska köra på det spåret också trodde jag inte men visst dom kan få in det överallt. Det andra jag inte tyckte om var angående vad hon tycker jag ska äta till lunch " ät grönsaker, pasta, kött eller fisk i stället för att äta (detta tycker jag är felvalda ord) en massa mackor"
hade det inte räckt med bara "mackor" nej måste både klämma in att jag både är överviktig för det kunde jag ju inte veta utan att hon sa det plus att om jag nu är överviktig så måste jag äta en massa mackor istället för mackor.
Som vanligt tolkar jag säkert det fel, jag vet själv hur mycket jag äter och inte äter min normal lunch 2 mackor är väl inte en massa och nej det är inget jag missat att jag inte har storlek medium.
Mitt försök att finna något i henne som jag gillade misslyckades helt.

Jag har en tid om... Jag tror det är drygt två veckor på det samtalet när det blir ny tidsbeställning och hon föreslår något fyra veckor fram i tiden kommer jag säga att jag vill komma med längre mellanrum och be om en tid 8 (eller längre) veckor framåt. Samtalen hos henne ger mig ingenting det räcker med ultraljud. Plus att jag har mailkontakt med bm om mitt blodsocker.
Lite överdrivet är det med samtal en gång i månaden, jag klarar mig ändå. Det är trots allt frivilligt.

Jag blir inte klok på min vikt. Nu har jag gått upp det jag gick ner och hållt mig på samma vikt i någon vecka. Igår morse vägde jag mig och såg att jag hade gått ner några hundra gram. Kanske inte så mycket men jag mailade bm i går förmiddags och skrev några frågor, så nu väntar jag på svar.
Om jag hade ätit lite kunde jag förstå att jag gick ner men jag ätit extremt mycket, sist jag åt så här mådde jag inte så bra inombords och gick upp en massa kilon. Men vikten verkar stå still.
Jag kanske inte behöver gå upp i vikt än eftersom jag under hela graviditeten ska gå upp 6 kg vilket måste betyda att jag inte ska gå upp i vikt utan det som växer i mig kommer väga en hel del plus allt annat som ökar i kroppen.
Men jag svälter inte mig själv i alla fall, det är långt ifrån det.
Det blir frukost, lunch (som jag nu har ändrat till något mer matigt), fika, macka när jag blir hungrig, middag och någonting på kvällen. Jag äter när jag är hungrig och slutar när jag blir mätt.

Nästa vecka ska jag köpa järntabletter som jag sedan ska ta från veckan efter (v.20)
Jag hade inte så låga värden men ändå inom gränsen för att jag ska ta det.
Hoppas jag blir piggare för nu är jag väldigt seg om dagarna.
Läste lite om järn:

"Att ha järnbrist (dvs sänkta järndepåer) är inte farligt för vare sig mamman eller barnet. Det är först när man har ett lågt Hb på under 70 som det är risk för barnet. Däremot kan järnbrist ge symptom i form av t. ex. uttalad trötthet, koncentrationssvårigheter och huvudvärk. Har man ett bra järnförråd så klarar man också en blödning i samband med förlossningen bättre."

Mitt hb ligger en bra bit över 100 så jag tycker inte själv att jag behöver det. Men det är väl en ny standard sak dom börjat med att man ska ta järntabletter. Kanske är bäst att ta om hb:t skulle bli lägre.

... Jaha då var det fredag igen får se vad jag hittar på under dagen... Kanske tar en sväng till affären och köper något till kvällen.

Så här ser din graviditet ut

Beräknat förlossningsdatum: 2010-10-30

Barnet blev till omkring: 2010-02-06

Du är i vecka: 18

Du är i månad: 4

Antal graviditetsveckor och dagar: 17 veckor 6 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 155

 

Jaha nu är det bara 155 dagar kvar. Det känns otroligt nog inte som så långt fram i tiden. Tiden flyger inte precis förbi men det känns ändå inte så långt borta. Kanske har jag kommit till en vändpunkt? När jag nu ser det som något som kommer ske inom en tid än som jag kände tidigare att det var otroligt långt fram i tiden.

Så man kan nog på så sätt säga att det har vänt för mig :P

Jaha nu har jag gått in i vecka 18. Snart halvvägs. Om drygt en vecka är det ultraljud också ska bli roligt att se hur det ser ut där inne. Det ska faktiskt bli riktigt roligt, dels för att det för stunden känns så verkligt och för att jag har förtroende för kvinnan som gör undersökningen. Om hon ändå hade varit barnmorska och vi hade fått träffa henne istället för argbiggan vi träffar nu.
Jag kommer förmodligen hålla ut med den bm jag har, men jag har lite funderingar på att byta men det känns ändå lite sent eftersom jag snart är halvvägs, men ändå kanske det skulle vara bra att byta så jag trivs på besöken och kan ställa alla frågor jag vill. Som det är nu håller jag inne med frågorna och söker på nätet istället efter svar. För antingen förstår hon inte frågan eller så har hon inget bra svar.
Men det finns ingenting som säger att den andra bm är bättre.
Men det är lite lockande att byta. Speciellt efter förra besöket då jag sa att jag kännde pirrningar och ilningar och hon förnekade att jag kände något för "det är några veckor för tidigt"... tack för den, den värmde.
Byta eller inte byta?
Jag funderar vidare.

Bild vecka 17+5.
Jag har kommit på att jag kankse skriver konstigt angående graviditets veckorna. Jag tänker så att jag är i vecka 17 och det har gått 5 dagar. Men enligt barnmorskans sätt att se det skulle jag vara i v 16+5. 16 hela veckor och 5 dagar. Men jag ser det hellre på mitt sätt. Den veckan jag är i plus hur många dagar.

Denna månad eller början på nästa ska jag handla lite kläder. Leggins och några större lite längre och vida tröjor. Alla kläder sitter så illa nu och nu när sommarvärmen är här (var 24 grader idag) så kanske det är dags för svalare kläder.
Jag är väldigt osäker på min kropp nu speciellt när allt sitter så illa och igår när vi hade varit på stan stötte vi på en bekant (som vet att vi ska ha barn) som pratade lite och sa att jag började få mage. Jag kände verkligen att jag blev varm om kinderna (hoppas jag inte blev illröd).
Men jag har svårt att se i spegeln och på bilder om jag börjar se gravid ut eller ej. Men det kanske börjar synas?

Natten till idag hade jag en gravid dröm igen. Det var otäckt för jag kände smärta i drömmen. Det var något nytt.
Jag drömde att jag var ganksa långt gången och fick kraftiga sammandragningar och sedan värkar. Rädd blev jag och vi åkte till sjukhuset där jag blev inlagd. Jag kände verkligen smärta i drömmen ont som f*n gjorde det.
Sedan vaknade jag. gick på toa när jag ändå var vaken. Somnade om och drömde en liknande dröm.
Hade värkar vi åkte in till akuten. Jag var rädd, det gjorde ont och det var bråttom. Vi satt i olika vänterum innan vi fick träffa en läkare som sa att vi kunde åka hem.
Sedan vet jag inget mer.

Jag hade förberett allt jag skulle fråga om på undersökningen då jag hade förhoppningar om att jag kunde få svar eller att dom skulle se något på undersökningen. Kvart över ett var tiden jag skulle vara där och jag var där en kvart innan. Någon minut efter utsatt tid fick jag komma in i ett rum och fick kalla ögondroppar i ögonen. Sedan fick jag gå ut och sätta mig igen. Synen förvärrades efter ett tag och jag hade svårt att se detaljer. Det stack och sved i ögonen också. Efter någon minut var puppillerna enorma och endast någon millimeter av mina gröna irisar syntes.
Tiden gick och en äldre dam klagade på att hon sist hade fått vänta två timmar så det kunde ta ett tag.
Över en timme efter jag fått droppar blev jag inkallad till samma kvinna igen där jag fick sätta mig ner och titta in i en apparat. "spärra upp ögonen... Titta på pricken" tre kort på varje öga blev och jag fick sedan titta på skärmen och se bilderna. Såg ganska äckligt ut. "Läkaren kollar på korten, är det något hör vi av oss."
Sedan fick jag gå.
Jag var lite besviken, trodde jag skulle få träffa en läkare. Så jag fick aldrig några svar på mina frågor.
Efter graviditeten ska jag ta tag i det. Ögonen är det viktigaste jag har.


Ett sug efter glass fick jag på förkvällen så vi tog en promenad till affären. Det blev ett paket texas pecan.
Godaste glassen. Sen är det så att jag inte tål mjölk och glass men någon enstaka gång kan jag lyxa till det.
Det händer egentligen inte så mycket mer än att jag får springa på toa efter ett tag.
Men i bland unnar jag mig lite lyx... Så länge det varar ^^

Igår var jag lycklig dels för att allt var bra på undersökningen men också för att det hände andra otroliga saker.
Efter sjukhusbesöket åt vi lunch och tog en fika för att allting hade gått så bra.
Jag kollade till datan för att se om hyresvärden hade skrivit något nytt och då såg jag att lägenheten vi ville ha bearbetade dom fortfarande men vi hade fått ett erbjudande till att tacka ja eller nej till. Den lägenheten vi funderade på först som vi inte hade blivit en av dom 5 som får titta på den.
Då började jag fundera varför vi fått erbjudande om den. Någon/några hade alltså tackat nej till den, vad var då fel med lägenheten? och så funderade jag på om det var så att vi inte skulle få den vi ville ha och att dom tänkte att vi skulle ta den andra i stället.
Men jag stängde ner datorn och tänkte kolla senare om något nytt kommit upp.
På eftermiddagen kom ett samtal från hyresvärden som frågade om vi hade sett på lägenheten, om vi gillade den och avslutningsvis om vi ville ha den fick vi komma ner och skriva kontrakt! ^^
Innan torsdag skulle vi vara där men vi åkte redan igår. Det gick mycket fortare än när vi skrev detta kontrakt. Det var väl 5 papper att skriva under, hon strök under något, vi fick en tid för besiktning sedan var det klart.
Det tog inte mer än fem minuter.

Jag har fortfarande lite svårt att tro att vi verkligen ska flytta till den helt perfekta lägenheten inne i stan.
Det var ett nerköp att flytta hit då det blir långt till allting och både jag och "J" trodde nog att det skulle bli lite mer frihet här än inne i stan.
Men nu när papprena är påskrivna kan jag börja rensa och packa lite smått. Lika bra att vara ute i god tid!

Snart ska jag åka till sjukhuset igen. Idag är det en ögonscreening jag ska göra. Ögonproblem har jag då jag tappar en del av synfältet (helt "normalt" enligt vårdcentralen) vilket jag vet att det inte är. Men ögonkliniken känns som att det är rätt ställe för mina frågor och förhoppningsvis hittar dom något på undersökningen.

Nu är vi hemma igen.
Resan gick ganska segt till sjukhuset då bussarna var sena. Men vi åkte hemifrån så vi skulle ha god tid på oss så vi hann och fick sitta och vänta i tio minuter. Vi blev inropade och givetvis var det en student med i rummet också. Inget jag gillar men jag sa ingenting om det.
vikten var samma som sist och det tyckte barnmorskan var så bra, då skötte jag mig osv. Ett blodprov blev taget och hon prickade faktiskt rätt på första försöket. Men hon gick aldrig iväg med provet så jag fick inte reda på mitt Hb (blodvärde) och mitt blodsocker och HbA1c.
Blodtrycket låg på 115/60 inom "normalt" (men lågt. Normalt ca 120/80) Men det låg väl ändå okej. Sist låg jag på 105/60 så lite högre är det.
Sedan fick jag lägga mig på den supersköna britsen igen och barnmorskan kände på magen och sa att "man känner inte så mycket än" sedan låg jag där som ett testobjekt när nästa person skulle känna på magen.
Barnmorskan frågade om jag kände någonting än och jag svarade att jag har börjat känna ett pirr i magen. Då blev svaret " det är för tidigt för att du ska känna någonting än, det tar några veckor till. Det jag menade var om du tycker att magen har växt" ja svarade jag på det.
Men jag tror i alla fall att jag känner av barnet, det går väl mot nerver som gör att jag känner pirrandet.

Sedan tyckte barnmorskan att vi skulle lyssna efter hjärtljud så då fick jag en bekant iskall gelklutt på magen varpå en för mig okänd aparat hölls mot magen.
Jag var tveksam till att något skulle höras och barnmorskan flyttade runt aparaten på magen men sen kom ett konstigt ljud, hon flyttade den lite till sedan hördes ett hjärtljud som lät precis som ett tåg i hög fart. Sedan började det brusa lite och då förklarade barnmorskan att det var fostret som rörde på sig. Vi fick höra på hjärtljuden ett tag och det lät bra. 155 slag per minut.

Jag fick ett graviditetsintyg också som ska in till försäkringskassan och en broschyr om information om järntabletter som jag ska köpa och börja med i veckan 20.

Nu är det drygt en kvart kvar tills vi ska åka iväg till MVC. Det blir det vanliga vikt, blodtryck, blodprov (hoppas hon sticker rätt på första försöket) och lite prat.
Det lilla MVC pappret ska jag ta med också, än så länge ligger det på bänken vilket är ett ställe jag lätt kan glömma att jag lägger viktiga saker på men jag ska efter detta inlägg lägga ner det i väskan.
Jag hoppas att mitt blodtryck är bättre denna gång men att döma av hur jag känner mig så ligger jag nog snarlikt samma siffror som sist.

Nu måste jag skynda på om jag ska hinna!

Idag börjar vecka 17. Bara tre veckor kvar tills jag är halvvägs. Denna vecka är fostret cirka 17 cm i hellängd eller ca 13 cm från huvud till stjärt. Jag tycker det är stort. Tog fram tumstocken och försökte tänka att den verkligen är så stor där inne. Sedan vek jag ut tumstocken mer och tummen som jag hade på 17 cm flyttade jag till 50 cm. Oj så stor den ska bli!
När vi var på ultraljudet var lillen 5,7 cm huvud till stjärt och att den nu är hela 12 centimeter tycker jag är snabb tillväxt.

"J" ringde lägenhetsinnehavaren på förmiddagen och det blev bestämt att vi skulle komma och titta klockan 12.
Vi åkte ganska tidigt för att inte behöva stressa och gick runt lite på olika gator. Kameran tog jag med ifall jag skulle hitta någonting värt att fotografera och det blev några kort på allt möjligt.
Arbetets museum (se bild) tycker jag ligger bra till i vattnet. Finns mycket fint att se i stan.
Men när vi gått en massa senvägar började klockan närma sig den utsatta tiden så vi började gå mot huset.
Första intrycket var att gatan verkade vara lugn och att huset såg lite nyare ut än vad jag sett på bilder. I huset verkade det vara lugnt också.
Det var ett par som bodde i lägenheten som visade oss runt men redan efter att ha kommit in i hallen så var jag såld. Så snygg planlösning! Alla rum var fina och när jag kikade ut på balkongen föll hakan så långt den kan falla. Jag visste att balkongen var mot innergården men vilken utsikt det var!!! Så vackert!!!

Så nu är det bara att vänta på besked från hyresvärden. Det kan säkert ta någon dag men nu i veckan kommer svaret.
Nu är jag orolig som bara den. så många problem skulle försvinna om boendet blev klart nu.

Hoppas, hoppas!...
Håll tummarna!

Sista dagen på vecka 16.
Det har fortfarande inte hänt så mycket sedan första bilden men jag hoppas att det växer så pass att det verkligen syns i vecka 20 någon gång.
Jag har inte vägt mig denna vecka men jag hoppas att jag inte har gått upp allt för mycket för när jag tänker tillbaka så har jag ätit mycket mat och lite fikabröd och annat. Jag svälter mig inte precis.

Jag måste säga att när jag började använda mammabyxor så var det så ovant och obekvämt men nu tycker jag att dom är riktigt bekväma. Jag ska nog köpa mig ett par leggins också får se om det blir mamma-leggins eller om jag köper vanliga i någon storlek större. Det är ju ändå det bekvämaste sommarplagget som finns.

Det är bestämt att vi ska flytta vi väntar bara på besked om vi får en intresseanmäld lägenhet eller ej. Beskedet kommer på måndag och jag hoppas verkligen att vi får den då läget och allting är bra. Men skulle vi inte få den letar vi vidare. Flytt innan oktober kommer det att bli.
Men nu när jag vet att vi ska flytta så har jag redan börjat rensa bland alla saker och idag blev det två lass till soprummet. Lika bra att börja i tid.

I morgon ska vi åka och titta på lägenheten. Jag vet att jag kommer att gilla den.
Det skulle vara så många bekymmer som försvinner om vi får teckna kontrakt. Men det är nästan som att lägenheten är för perfekt på något sätt.
"J" sa för någon dag sedan att han tror vi kommer få lägenheten, han fick en sådan känsla.
Hoppas känslan stämmer!!!
Måndag kommer bli en stor dag, hoppas morgondagen går fort.

I flera veckor... Ja i alla fall 6 veckor har jag vid flera tillfällen om dagen kännt ett pirr eller ilning (svårt att beskriva) på ett och samma ställe i underlivet. Pirret eller ilningen eller vad det ska kallas kommer och försvinner på några sekunder. Det här har jag givetvis funderat en massa på och jag som läser så många sidor som har med graviditeter att göra så har jag inte läst en enda rad om detta vilket får mina tankar att skena iväg.
I några veckor nu har jag varit rädd att det ska vara ett förstadie till missfall då jag kanske någon vecka inan tidigare missfall också kännt dessa ilningar. Men tiden har gått och allt vad jag vet är fortfarande bra.

I veckan öppnade jag mig och berättade för "J" om ilningarna och rädslorna jag hade så vi pratade lite om det och så sökte han på nätet om det "ilningar i underliv gravid" ungefär och trots att jag läser på en massa gravidsidor och inte finner något om detta (vilket får mig att känna mig ensam om detta) så blev det många träffar på sökordet och det var tydligen många som också har detta.
Enligt en sida så kunde man känna så när barnet kissar,
och enligt en annan sida så var det att när barnet rör sig kommer den åt en nerv.

Kanske är det något av det som är sant, eller inget, vad vet jag. Men då behöver jag inte vara orolig och känna mig ensam med denna åkomma.
Det kan ju rent av vara normalt!


Idag är det sista dagen på vecka 16, jag ska ta en bild senare och ladda upp.
I morgon ska vi titta på lägenheten (håller tummarna för att vi får den!) och på månad eller tisdag får vi reda på om vi får den eller ej. Måndag är det barnmorskan och tisdag är det ögonscreening.
Så lite saker händer det i veckan.

170 långa sega dagar kvar… Suck…

Idag har jag känt mig lite nere och ganska irriterad över att det aldrig händer något. Och då menar jag att jag har gått 16 långa veckor som gravid och funderat en massa om allt som händer i kroppen och kommer att hända. Det som gör mig nere är att jag på 16 veckor har haft någon vecka med illamående, värk i magen till och från och ont på ett speciellt ställe i ena bröstet ( som jag kände på i vecka och upptäckte en stor hård klump, klumpiga bröst har jag men denna klump är större och hårdare) så jag började misstänka att jag har mjölkstockning och efter lite läsande på nätet började jag flera gånger om dagen massera utifrån bröstet och inåt. Nu gör det inte ont längre.

Det är bara så tråkigt att det aldrig händer någonting. Magen växer aldrig, det ändå som hänt är att jag blivit bredare på sidorna vilket jag är väldigt missnöjd med, men det ska väl bli så. Inom 5 veckor kanske jag känner dom första ”rörelserna” som tydligen ska kännas som fjärilar i magen. Jag kommer säkert bli jätte glad när jag känner det men nu känns det bara så meningslöst. Flera veckor kvar till att bara känna lite fladder. Och ännu fler veckor tills något mer sparkliknande känns.

Suck. Jag kanske är udda men jag känner så. Jag får försöka fundera mindre.

 

Stressad som bara den är jag också jag tror att det gör mycket att jag är negativ om allt. Mitt studerande tar slut nu och jag har inte hittat något annat att göra än. Det är antingen studera eller söka jobb. Jag har aldrig varit en typ som gillar att läsa och lära ur en bok men å andra sidan vill jag inte jobba heller. Dels finns det inte många jobb att söka och dels måste jag tänka på att inte ta ett för hårt jobb för graviditeten. Studera skulle jag kunna göra, jag tycker inte det är roligt och jag har inte något intresse av något men det blir pengar i slutet av månaden. Nu har jag studerat på distans och jag antar att jag får söka distansutbildning nu också dels för att det är i min takt. Jag får läsa på om vad det finns för distansutbildningar i stan. Jobb eller studerande… Många funderingar.

Det som nu tar väldigt många timmars tänkande varje dag är dels pengafrågan vad jag ska göra och att jag vill hitta något så snabbt som möjligt och dels att jag och ”J” kommit fram till att vi ska flytta. Det är väl ett lyxproblem att vi bor för stort. Men nu när jag inte studerar blir det betydligt mindre pengar och då när det kommer ett barn så finns det inte en chans att vi kommer klara det. Så vi har börjat titta på lägenheter lite närmre stan. 2 lägenheter har vi hittat som vi gillade och vi lämnade intresseanmälan. Vi blev nekad den ena och blev erbjudna visning på den andra. Men på varje lägenhet är det 5 som kan få den. Och då räknar dom den sökandes poäng och vi har inte mycket så jag är rädd att vi aldrig kommer att hitta något. Men på söndag ska vi titta på lägenheten, vi är väl lite desperata (inte ”J” utan jag är väl desperat) så vi har redan tackat ja till lägenheten om vi blir erbjudna att skriva kontrakt. Man kan ändra sig om man vill också. Men på måndag eller tisdag så får vi reda på om vi får den eller ej. Jag vill verkligen ha lägenheten men jag är rädd för att vi inte kommer få den. Det är så stressande att bara vänta och vänta. Får vi den inte söker vi vidare men då blir det akut (om vi inte får denna) för då blir inte inflyttningen förrän den första i nionde. Månad tio kommer barnet. Så jag känner det att inflyttningen måste vara första i åttonde. Jag är så jäkla nervös och det gör mig både väldigt nere och arg och ledsen. Jag har väldig panik att vi inte ska hitta något.                                 ”J” ser lättare på det att ”äh det ordnar sig på något sätt” (det är kanske det bästa så som han tänker) men jag är stressad som bara den. Jag vet att vi inte kommer klara ekonomin nu utan mitt studiebidrag. Det skulle vara så underbart om vi fick lägenheten så jag går och håller tummarna nu. Troende är jag inte men jag sluter ofta ögonen och verkligen önskar att vi ska få den och frågar om hjälp och säger ”snälla” till någon/något, vad vet jag inte, jag kanske håller på att bli knäpp som försöker vända mig till något annat men i krissituationer brukar jag göra så, varför vet jag inte. Kanske hjälper det, kanske inte.

Om jag är knäpp eller inte är väl en bedömnings fråga…

Skönt att få lätta hjärtat. Det blev några rader.

Nu tänkte jag lägga mig och se på tv ett tag innan jag somnar… Det börjar blixtra och åska nu.

Igår gick jag in i vecka 16. Idag är det hela 172 dagar kvar.
Oron fortsätter att växa i mig och dels för att jag inte känner av något av graviditeten så har jag nu blivit orolig att den lilla där inne inte mår så bra och i värsta fall att den inte har en slående hjärta. Jag har ingen anledning att oroa mig, men det är svårt att inte göra det.
Det är vissa stunder om dagen då jag är rädd för att det kan bli så men jag tror fortfarande att det kommer gå bra denna gång. Men lite orolig är jag.
Men det är bara drygt tre veckor till nästa ultraljud och då blir jag väl förhoppningsvis lugnare.
Nästa måndag ska jag till barnmorskan igen. Då är det det vanliga vikt, blodtryck, HbA1c och blodbrov. Så när jag ska träffa henne är jag i vecka 17 så jag vet inte om det är för tidigt för att lyssna på hjärtljud, hon kanske väntar till nästa gång men jag ska fråga på måndag i alla fall. Skulle nog bli betydligt lugnare om jag fick höra tickandet av hjärtat.
Nästa tisdag ska jag in till sjukhuset igen och undersöka ögonen. Skönt att få det överstökat så jag slipper tänka på det.

Efter förra barnmorskebesöket (har skrivit om det förut) så gick jag ner 2 kg. Vägde mig idag och nu väger jag lika mycket som på invägningen på sjukhuset. Bra att det går åt rätt håll. Nu gäller det bara att inte gå upp för mycket under graviditeten men jag försöker (ibland) tänka på vad jag äter. Senaste veckorna är jag hungrigare än vanligt
jag äter samma mängd som förut till måltiderna men en till en och en halv timme senare är jag hungrig igen och det känns som att magen är tom. Men jag har ett lager av digestive som jag knaprar på.

Hittade ett måttband förut så jag mätte runt magen i navelhöjd och jag vet vilka mått jag hade en månad innan graviditeten och jag ser ju att jag är större nu speciellt bredare på sidorna men jag blev förvånad när måttbandet visade att jag är 12 cm större runt magen. Och större ska jag bli.

Igår var Didrik givetvis lite ledsen när inget roligt hände.

Sedan blev det prat om att gå en promenad och då blev genast humöret bättre.

Istället för att bara ta en vanlig promenad svängde vi av in i skogen där Didrik hade fullt upp med att springa runt Bland blommorna.

En inneboende blev väldigt intresserad av gästerna nedanför trädet.

Och tog sig lite närmre dom okända gästerna kanske för att fundera på om den yviga pälsbeklädda varelsen var en ekorre. Men det beslöt sig efter ett tag att det nog var bäst att klättra upp i sitt träd igen.

Nu blev det dags att gå hemåt. Med spärren av på Didriks koppel och ett klartecken att han fick gå fick Didrik den efterlängtade ordern "gå hem".
Glad som bara den trippade han någon meter framför och nosade sig tillbaka på stigarna för att komma ut samma väg ur skogen igen.
Väl hemma lade han sig ner ett tag och såg ut att fundera på dagens stora händelse...


Jag brukar normalt sett ha honom nära mig i kopplet när vi går men så en gång när vi var i skogen testade jag att ha spärren av och sa "gå hem" och till min förvåning var han väldigt självsäker och inne i sin uppgift att hitta rätt väg. Efter det brukar jag låta honom försöka hitta hem när vi är ute och 95% av gångerna lyckas han... Ibland vill han gärna in till grannen, så det där med ingångar har han svårt för :)

Detta är veckans magbild (vecka 15+7)
Jag tycker den ser mindre ut än förra veckans bild. Men magen stökar runt och ändrar sig hela tiden tycker jag.

Det där med att ha en midja och höfter är ett minne blott.
Men det som stör mig är att magen på kanske tre dagar har blivit lite mindre utåt men bredare åt sidorna, jag har gått från att vara helt uppblåst till manglad.
Den enda anledningen som jag kan komma på är att det är hudens och magens sätt att förbereda sig på att växa fort.

Den där konstiga känslan av att inte känna mig gravid har gjort att jag nu börjat tveka på om jag verkligen är det. Nu längtar jag bara efter att få känna ett tecken på levande intelligens inifrån magen.

Idag slog det mig att jag känner mig annurlunda. Jag känner mig inte det minsta gravid längre konstigt nog. På ett sätt kan jag inte säga att jag någonsin har kännt mig gravid då jag haft lite symtom det enda tecknet har varit att magen växt. Men idag känner jag mig som innan graviditeten.
Eftersom jag läser på en massa olika sidor om graviditeten och dens veckor så läste jag för ett tag sedan att i andra delen av graviditeten kan symtomen försvinna och man mår riktigt bra. Men jag kunde inte tro att jag verkligen skulle råka ut för att jag känner mig så annurlunda, så normal. Jag har inte kännt mig så här på minst 13 veckor.
Men jag antar att detta är helt normalt.
Kroppen är allt bra konstig.

Det var som vanligt svårt att vakna i morse kanske för att jag klockan 5 gick på toa och sedan hade svårt att somna om. Men när jag väl var halvvaken sträckte jag ut handen efter tv dosan och zappade lite för att vakna.
Telefonen började ringa också och det var barnmorskan, jag kunde inte till en början förstå varför hon ringde men sedan slog det mig att det var onsdag och att jag igår kväll hade glömt att maila in blodsockret som jag aldrig brukar missa att maila in. Föredrar att maila så jag slipper tidiga morgonsamtal.
Men hon tyckte som vanligt att mitt blodsocker var bra och hon frågade om jag var mindre orolig nu när jag varit på ultraljud och det är jag ju.

Jag kan inte förstå att jag glömde att maila igår, jag brukar ha koll på det där. Kanske beror det på att jag funderar mycket och jag känner (det här låter konstigt) att jag har varit så glad så länge över min graviditet speciellt när jag tog mig över vecka 11 men nu börjar jag tänka på allt som fortfarande kan gå snett. Det är som att jag försöker skydda mig själv från att vara för glad jag måste på något sätt vara medveten om vad som kan hända. Konstigt.
Men jag är trots mina tankar säker på att det kommer gå bra :)
Misslyckas är inget alternativ!


Snurrade runt lite på nätet nyss och hamnade på blocket där jag hittade en jätte snygg möbel som skulle vara perfekt att ersätta den gamla med. Men det som är svårt med att köpa möbler är att vi inte har någon bil så det sätter stopp för det mesta. Men av en slump fanns den möbeln i samma område som vi bor. Så om den finns kvar är det bara att gå och hämta. Jag mailade och väntar nu på svar.

Nu är det bara 4 veckor kvar till nästa ultraljudsundersökning. Det ska bli så roligt att äntligen få se den lilla igen. Just nu är det bara under undersökningarna som man verkligen ser den lilla som rör sig och sparkar runt.
Men nu är det väl bara en tidsfråga innan jag kommer känna rörelsena också.
Det är väl då det blir mer verkligt och man lugnar ner sig och får mer ro.
Läste att man känner dom första fosterrörelserna någonstans mellan vecka 16-20 men det är väldigt individuellt.
Men inom några veckor lär jag nog känna något. Ska bli spännande!
Nu är det bara 15 veckor kvar tills vi ska köpa vagn... Får se om jag håller ut så länge, ( jag tänker inte köpa vagn tidigare än vecka 25)
Jag kollar varje vecka på olika sidor om graviditet och dom jag brukar kolla på är:

barntotal.se
gravid.se
mammasidan.se
babycenter.com
libero.se
alltforforaldrar.se

Det är några stycken (snarlik information, men jag tittar till alla sidor ändå)

"J" har sagt länge att han tycker att jag ser gravid ut men för mig har det tagit längre tid att bortse från att "jag är bara vätskefylld" men nu tycker jag själv att det syns tydligt.
Och idag när vi gick ut för att handla såg jag i ögonvrån att någon kikade nyfiket och när vi hade gått en bit till frågade "J" om jag såg att mannen tittade och enligt "J" så log mannen också mot oss... Hum... Det kanske var den första som såg vad som komma skall...?... :) ( den första som såg när jag såg i alla fall)

Idag går jag in i vecka 15 vilket innebär att jag idag har varit gravid i 100 dagar och att det är 180 dagar kvar.
Tiden går i blandad fart.
Jag börjar själv nu tycka att jag ser gravid ut i stället för uppblåst.
Jag har fortfarande lyxproblemet att jag äter mer än någonsin men jag går inte upp i vikt som jag vill (gick ner 2 kg och har väl totalt nu gått upp 300g) Men å andra sidan har jag varit orolig för att gå upp för mycket och för fort i vikt.
Jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt och det tänker jag fortsätta med.

Jag måste börja planera för framtiden snarast då jag drygt har en månad kvar på mina distans studier.
Jag ska titta vad det finns för kurser att välja mellan då jag inte känner mig pigg på att söka jobb just nu och även om jag skulle söka jobb tror jag inte att jag skulle få något så då finns det bara studier att välja på.
Jag har fått många sådana tankar senaste tiden hur det blir med ekonomin om jag ska studera eller jobba, jag funderar mycket på kosten och så är jag väldigt beskyddande mot mig själv och vill inte utsätta mig för onödiga undersökningar på sjukhuset och så vidare.
Mitt tankesätt har blivit helt ändrat men jag antar att det är normalt.

På tal om undersökningar så har jag fått en tid för ögonscreening eftersom jag har diabetes.
Jag hade blandade tankar om det och den undersökningen ska man göra ca vart annat år och jag har haft diabetes i 4 och aldrig tidigare blivit kallad till det så jag ansåg först att har jag nu gått fyra år kan jag lika gärna vänta ett halvår till. Även om dom ser någon ändring så finns det väl ingenting att göra åt det medans jag är gravid utan då bara vet jag om det så jag förstår inte vad meningen ska vara.
Det jag har funderat mycket på också är att när dom gör undersökningen så sprutas det in en vätska i ögonen som gör att pupillerna vidgas så dom kan undersöka lättare. Detta är ju bara funderingar men det jag tänkt på är vart vätskan sedan tar vägen, den måste ju på något sätt gå in i kroppen, och det är det jag är orolig för dels för att jag nu är överbeskyddande mot min kropp jag vill inte på något sätt skada fostret.
Men jag funderade fram och tillbaka och mailade att jag ville vänta med undersökningen. Fick ett svar dagen efter att dom tyckte jag skulle behålla tiden och att det var eftersom jag var gravid som jag fick tiden och om jag tackade nej skulle jag få en ny kallelse.
Så nu har jag tiden kvar men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Jag vill inte skada något i min kropp och desutom har jag ingen respekt för läkare.
Allt inom mödravården ska vara frivilligt men det känns fan inte så när man inte ens kan tacka nej till en undersökning utan att som ska kalla mig tillbaka dit tills jag kommer.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag vill inte men jag känner mig tvingad.

Igår behövdes det handlas mat och jag hade ingen energi eller lust att gå till närbutiken och inte heller ville jag åka spårvagn ner till stan för att handla på ica. Så jag gjorde något mitt i mellan och åkte spårvagn några stationer till en annan närbutik.
Jag handlade efter listan jag hade i huvudet och på väg mot kassan såg jag att dom hade spel och dessutom ett spel jag velat ha länge. Jag funderade fram och tillbaka om jag skulle ha spelet eller inte, men jag kom fram till att det var lika bra att köpa det nu (Jag brukar alltid vänta med att köpa nya spel tills priset går ner)
99 kronor kostade det och det är ingenting för ett spel.
Dessutom när spelet var nytt så laddade jag ner en demo från xbox sidan och jag tyckte spelet var intressant, så jag viste att jag skulle gilla det.

När jag gick från affären till spårvagnen hade jag oturen att komma precis när stans kortege började. Givetvis ligger hållplatsen på andra sidan gatan så jag var nästan säker på att jag skulle bli stående tills det var över. Men turen hade jag på min sida då det blev ett mellanrum mellan bilarna så jag tog mig över till andra sidan och hann med spårvagnen hem.

Spelsugen var jag men städningen skulle göras också och jag känner mig själv för väl så jag vet att om jag skulle sätta mig och spela först skulle städningen aldrig bli av så jag städade först. Trött som bara den blir jag av att städa men tar jag det långsamt går det bra. Till slut var 98 kvadrats golv rengjorda.
Så var det bara belöningen kvar. Jag satt nog en timme och spelade i alla fall.
Ett roligt och klurigt spel precis som jag vill ha det.






...Det kan tänkas att jag sätter mig och spelar idag också.