growingbelly

Blev en tur till sjukhuset idag igen. I morgon väntar jag samtal från läkaren.

På eftermiddagen när det var sådär 28 grader packade jag vagnen full med saker och så gick vi och handlade lite fika och gick upp till parken.

Lyckades hitta en jättebra skuggplats under ett stort träd med utsikt över parken där vi slog oss till ro.
Var faktist skönt i skuggan. Fikat var gott också. Bea var till en början missnöjd och tittade lite surt på oss när vi åt. Men så fanns det ju en godispåse med rån och majskrokar som hon fick syn på. När den öppnades blev det inga sura miner mer under eftermiddagen.

Är för varmt för att göra någonting ansträngande. Är som en ugn i lägenheten och ute är det ännu värre.
Funderar konstant också. Ska ta fram garn-korgen och försöka handarbeta lite.

Hoppas det blir svalare till kvällen så man kan gå ut lite och promenera.

Hemma från sjukhuset igen.
Blev ett snabbt ultraljud där dom sa samma saker som sist.
Hjärtat slog fortfarande vilket hon tyckte var konstigt. Men hon trodde inte det var lång tid kvar nu.
Fick en ny tid om en vecka.
Så några veckor till blir det :/
Och när det väl har dött så blir det kvar i magen ett tag också :(
Då återstår problemet att moderkakan sitter så långt ner. Så när barnet har dött blir det samtal om hur den ska komma ut. Är en stor risk att det inte kommer gå att föda normalt och då blir det snitt.
Inte alls lockande på sommaren med infektionsrisker med mera. Plus en lång läknings tid.

Är så hemskt att det är flera veckor kvar. Ännu mer besviken och ledsen blir jag då jag måste ha barnet dött i mig ett tag innan dom gör något. Bäst vore ändå att bli igångsatt och föda fram det. Tror det går fortare än att vänta på en tid för snitt. Kan bli lång väntetid då det inte kommer göras akut.

Fick i alla fall svar på frågorna jag hade. Så nu vet jag lite mer hur det ligger till och vad som kommer hända.

Insåg nyss att det inte är så många sovtimmar kvar. Blir drygt 6 timmar.
Kommer vara så där härligt pigg i morgon.
Men det är ändå bra att vi har tid på morgonen så jag slipper fundera hela dagen på det.
... Undrar om det blir någon sömn inatt. Funderar en massa nu.
Får helt enkelt leta efter en bra bok och ta mig några sidor.
Om jag inte minns fel så ligger " En hjärtformad ask" i sängbordet. Var ett tag sedan jag läste i den.

Återigen är jag besviken på vården. Förra veckan fick jag en bokad telefontid till kuratorn. Hon ringde själv förra veckan och sa att hon skulle ringa idag (tisdag) och prata och eventuellt bestämma en tid för samtal om vi ville det.
Det var ju så viktigt enligt henne att vi hade kontakt nu när det är som det är.
Inte har hon ringt idag.
Är så förvånad att sjukvården inte gör som dom säger. Det är verkligen första gången.
Jävla skit sjukvård. Där har jag inte respekt för någon.

På förmiddagen i morgon ska vi in på en ny undersöking. Förmodligen slår fortfarande hjärtat så då blir det en ny tid om en vecka.
Vet inte riktigt vad jag ska fråga om i morgon. Finns så mycket jag vill veta. Problemet är bara att dom inte svarar, undanhåller eller påstår att dom inte vet.
Får väl tuffa till mig lite och se till att jag får svar. Som det är nu säger dom så lite som möjligt och bara det verkar väldigt besvärligt att få fram.

Dagarna går extra långsamt. En minut känns som en timme.
I morgon ska vi till sjukhuset igen.
Suck, kan det inte vara över snart.

Virkade klart myssloken idag.


Mysan och Dino fattade tycke för varandra direkt.

Båda är virkade från mönster ur boken Virkligheten.

Jordgubbar är ju nästan ett måste på midsommar.

Efter förmiddagens promenad blev det vaniljglass med årets första jordgubbar på.

Smakade otroligt gott. Jättegoda jordgubbar.

Mot eftermiddagen började jag fundera en massa igen, så jag började städa i köket för att tänka på lite annat ett tag.
Jordgubbar fanns det kvar så jag bakade en tårtbotten och medans den svalnade gjorde jag kokostoppar.
Det går undan när man väl börjar.

Det hände inte så mycket idag. Jag kände inte för att umgås med en massa folk. Inte nu när humöret går upp och ner hela tiden. Vi tog oss en promenad och köpte årets första jordgubbar från det bästa stället i stan.


Vädret var sådär men vi fortsatte promenaden upp mot folkparken. Gick igenom Matteuskyrkogården och kom efter ett tag på att det kanske inte var det bästa stället att gå i just nu, men det var en fin kyrkogård. När vi närmade oss parken hördes sånger så någon typ av firande var det där uppe. Givetvis tog firandet slut precis när vi kom fram.
Hade tänkt att gunga Lill B men det var överfullt i lekparken så vi gick hemåt igen.
Gå och gunga kan vi göra någon annan dag.

Igår var det som att all lycka och allt hopp bara försvann. Alla planer vi haft om framtiden brändes upp framför oss. Vi hade fått en helt annan uppfattning på ultraljudet dagen innan att det ändå fanns en chans att barnet skulle kunna leva, men förmodligen få någon form av hjärnskada då det var lite för mycket vätska i huvudet. Men så mycket mer än det fick vi inte veta. Då skulle vi gå en vecka utan att veta någonting och det blev för jobbigt så vi lyckades få en tid till en läkare igår.

Själv tyckte jag att det vi såg på skärmen var samma som dagen innan. Undersökningen blev snabb sen såg hon allvarlig ut och tyckte vi skulle gå in till ett annat rum och prata. Redan då vet jag vad hon kommer säga.

Det var inget fostervatten kvar. För mycket vätska i hjärnan, och lite hjärnvävnad. Bara det är ett stort problem. Sedan det där med fostervattnet som innebär att lungorna inte mognar. Så barnet kommer inte överleva utanför magen. Det jobbigaste är att det finns ju ett hjärta som slår, och den gör små rörelser.

Så är jag så pass långt gången också 24 veckor så en sen abort kan man inte göra och dom kan inte ta ut den i förtid om inte även min hälsa är i fara.

Så läkaren har sagt att barnet inte kommer att överleva. Antar att dom väntar på att den ska dö i magen så dom då kan ta ut den. Dom kan inget mer göra. Nu ska jag in igen nästa vecka för ny undersökning. Så här kan det hålla på i flera veckor innan den kommer ut.

Så hemskt att veta. Det är ju ändå ett liv där inne. Ett hjärta som slår. Då tanken på att den ska dö där inne i mig är så hemsk. Jag en kvinna skapt för att göra liv ska nu bära ett liv som fortfarande lever och nu bara vänta på att det lilla hjärtat inte orkar mer och den kvävs till döds i mig. Att veta att den inte mår bra och kommer dö och sedan måste födas fram och jag måste se det döda barnet som kunde ha levt. Det skulle ha blivit vårt barn, ett till friskt barn, ett syskon till Bea. En större familj som vi båda drömt om. Nu måste vi inse att det blir en dödfödd bebis som aldrig fick leva utanför magen.

Snart kommer livet bli svårt och min kropp tom (och utan små rörelser).

Återigen kommer det bli en tysthet och en enormt stor tomhet.

 

 

Beas snälla mamma testade att göra puré idag.
Hade planerat att göra en puré av mango men dom var dåliga på affären så det fick bli persika och päron.


Lite mosat måste det vara så det inte fastnar i halsen.



Det är inte varje dag man blir bjuden på mammas puré... Kanske är det tur det.
Hon fick bara i sig någon sked sedan ville hon inte ha mer.
Blev tydligen inte så gott.
Tyckte det var synd att kasta så jag åt upp det själv. Tyckte inte det var något större fel på smaken.
Tyvärr är den som baken.

Det blev inga bra besked på ultraljudet.
Skriver mer i morgon...

Om en timme ska vi iväg till sjukhuset igen.
Kuratorn ringde i morse och jag sa precis som jag kände och som jag sa redan igår att jag tycker vi får för lite information och att det är jobbigt att vänta tills på måndag för att få mer information och göra en ny undersökning.
Hon förstod och skulle ringa runt till olika läkare. Efter ett tag ringde hon igen och vi hade fått en läkartid på eftermiddagen idag.
Skönt att få komma in idag och jag hoppas att vi får svar på våra frågor och att dom gör vad dom kan för att få det att fungera trots komplikationerna.

Efter UL så fick jag lämna prover och kolla blodtrycket också. Tre rör blod ska inte ta någon lägre stund. Men det krävdes två olika personer som turades om flera gånger innan dom hittade ett kärl som det kom blod ur.
Svårstucken är jag men idag var det något extremt.
Dom undrade till och med vad jag gick på, inte var det blod i alla fall :)
En halvtimme senare kom jag ut... Med sju stickhål.

:(
Det gick inte så bra på UL idag.
Såg direkt att något var fel då man såg så lite på tv skärmen, såg inte ut som det brukar.
Det var för lite fostervatten. Vilket tyder på att antingen fungerar moderkakan dåligt eller så har barnet dåliga njurar.
Tyvärr var det inte det ända felet. Det var också lite för mycket vätska i huvudet :(
Shit vad gör man nu?!
Fick inte veta så mycket heller. Hon sa att hon skulle hämta en annan läkare som skulle titta. Hon var borta länge sedan kommer hon tillbaka med två kvinnor, en som skulle undersöka och en kurator som lämna sitt kort och skulle ringa i morgon.
Hon mäter och dom viskar till varandra och ibland sa saker.
Hon tycker också att det är lite mycket vätska i huvudet och det kan tyda på hjärnskada. Den låg också väldigt ihopknölad så dom inte såg urinblåsan.
Men det fanns ett stort fint hjärta som slog på och det syntes små rörelser.

Detta har alltså hänt på 4 veckor! Sist såg allt så bra ut på UL.
Det förklarar varför jag inte känner så mycket rörelser.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Känns som att det är några få procents chans att den överlever och kan växa i kuvös och en så enormt stor chans att den kommer dö antingen i magen eller utanför på grund av omognad.

Har läst på nätet sen jag kom hem och det är inte alls bra det där med vattnet. Det kan gå bra och bli ett för tidigt barn. MEN för lite vatten för tidigt kan göra att lungorna inte utvecklas. Det innebär att det inte växer så snabbt som det ska, den kan inte röra sig som den ska och ben och armar kan bli sneda.

Jag är så ledsen nu och vet inte vad jag ska göra.
En hjärnskada av något slag kan jag leva med, jag anser att alla har lika mycket rätt att leva. Men är så rädd att hjärtat bara ska sluta slå där inne. Vill ha en bebis även om den kommer innan oktober.

Jag måste nu göra många undersökningar och nästa är inte förrän måndag :(
vet ej hur jag ska klara mig dit. Sa att jag ville ha en tidigare tid då jag tyckte att vi inte fått så mycket information och jag ville veta mer, men det fanns ingen förrän måndag :(

Vill ha en liten bebis i en mer " säker" vecka så den kan överleva, även om det återigen innebär lång sjukhusvistelse.

Får verkligen ångest när jag vet att dom inte gör något för mig nu, händer något så händer det, dom verkar inte vilja försöka få mig och barnet att må bra. Barnet är i morgon bara 24 fulla veckor :(

Kan det inte gå bra i någon vecka till!
Nu lever jag på hoppet. För än finns hopp!

Är extremt nervös inför morgondagen :(
Är ultraljud på eftermiddagen, och just nu vill jag verkligen inte gå dit. Ställer som vanligt in mig på det värsta och det blir ju inte bättre när jag vet att personalen är så dålig och ger så lite information.
Man kan inte bara ligga där och njuta och titta på tv skärmen, man måste prata konstant för att dra ur dom svaren på frågorna man har. Och nu vet jag ju också att dom undanhåller saker fast än man frågar rakt ut om det.
Får se om jag går i morgon. Velar fram och tillbaka.
Största skräcken är ju givetvis att jag inte kommer hem samma dag utan blir inlagd som i förra graviditeten, och sitta i fängelset och inte få lämna avdelningen.
Är nog för tidigt för att bli inlagd som förra gången, men lika bra att ställa in sig på det värsta, då kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre :)

Försöka sova nu då. Vet inte hur det ska gå till...
Får kanske ta med stickningen

Nu är det svårt att hålla ögonen öppna. Ska bli skönt att sova.
Idag började ringandet om att titta på lägenheten. Har haft lite panik och städat och rensat som en galning. Blev två säckar med skräp, och flera turer med lampor och småbord och lite annat som skulle slängas. Flera kartonger rensade jag också.
Det har ju verkligen blivit mycket gjort idag. Tyvärr tycker jag inte det syns :/
I morgon ser det väl bättre ut här då vi ska gå ner med flera kartonger till källaren igen.
Då börjar det väl se ut som ett hem igen.
(bortsett från att det är ett bombnedslag med leksaker på alla golv)

Nu ska det bli skönt att sträcka ut sig på sängen. Knäcka ut alla leder och hoppas på att smärtan i nedre ryggen höfterna ger med sig (förbannade trappor)

Fick överskottsenergi vid halv nio tiden. Så det blev en promenad. Fick upp en bra fart, snabbare än vad jag i mitt nuvarande tillstånd brukar ha. Givetvis (säkert bara för att jag idag fick upp en så bra fart) tar det tvärstopp och jag blir dubbelvikt över handtaget på vagnen. På hela torget fattas det en kullersten där jag givetvis körde ner det främre hjulet. Tog mig sedan upp till parken (i ett lite långsammare tempo... För säkerhetens skull) ;)

B som i Bea

Frihandsvirkade denna bokstav i veckan.

Köpte en klänning igår när jag var på stan. Även små tjejer vill vara sommarfina.

Fick överskottsenergi på förkvällen och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Rotade lite i köket och såg att det fanns en massa ägg. En bra anledning till att baka.
Gjorde en plåt kärleksmums som jag tänkte fylla kylen med. Glasyren stelnar nu sen ska dom läggas ner i glasskartonger, får se hur många det blir.
När jag ändå var i farten så gjorde jag en tysk citronsockerkaka också.
Att överdriva finns ju inte (^;^)

Kärleksmumsen ska sparas men en bit citronsockerkaka med en klick visp och en kopp kaffe ska det bli till teven.

En av amigurumisarna jag virkat senaste veckorna.
Finns två till som jag virkat alla delar till men alla är tyvärr inte påsydda än.
Alla figurer jag gör nu är ur boken Virkligheten.

Jag har också börjat virka möss i restgarner som jag tänkte virka ett antal av och ge till katthemmet Fiahemmet här i stan. Jag blir av med små restgarnsnystan jag inte behöver eller vill ha och katterna får något att leka med.

Har rotat runt bland restgarnen och hittat några stora nystan.
Hittade ett stickmönster som jag tror är ganska lätt som jag funderar på att testa. Var länge sedan jag stickade
så det kan bli kul.


Ska snart ut och promenera men en liten sömntuta ligger på soffan nu och lurar så jag tänkte passa på att sticka lite.

Nu är kontraktet på nya lägenheten påskrivet. Gick fort och smärtfritt :)
Nu måste det tokstädas innan folk kommer och tittar på våran lägenhet.

Idag funderar jag på att ta en långpromenad. Vet bara inte vart jag ska gå. Finns för många vägar och ställen att välja mellan.

Nu njuter jag och sitter utsträckt i soffan och unnar mig en snabbis vid datorn innan läggdags.
Den lilla egentiden är så uppskattad då man ibland måste samla kraft.
Dom två andra sömntutorna i hemmet har dragit sig in i sovrummet. Är väl dags att lägga sig snart.

I morgon är det massor med saker som ska göras.

Kanske skulle fixa med kameran så det kan bli lite kort igen.

Årets första glass blir det efter lunch.
Något som svalkar.


Får se om det är lika gott som jag minns.

Stor tjejen satt i soffan och tittade på tv och lekte och kom sedan krypandes i soffan med leksaken hårt i handen. Benen blev kvar på soffan och kroppen och huvudet la hon över min mage. Leksaken åkte i golvet och hon tvärsomnade.
Det dröjde inte länge innan det började demonstreras i magen "vad är det här då som trycker in i min bostad och stör?... Kanske går den att knuffa bort?"
Buffade och knuffade från magen väldigt länge. Det var dom hårdaste buffarna och den längsta "vaken perioden" jag känt av på hela graviditeten.

Och en härlig sådan! Äntligen är det mulet och småregnar. Så nu känner jag nästan att jag kan gå ut och gå utan att säcka ihop. Får nog passa på att ta en promenad och kanske även handla lite nu när vädret är underbart.
Igår firade vi lite här hemma med en blåbärssockerkaka jag slängde ihop.
Vi ska flytta (igen) i september. Blir väl ingen långsiktig lösning då det nästan är samma storlek vi bor på nu men det kommer helt klart underlätta våra liv. Nu har vi problemet att det är tre halvtrappor upp med en ramp som vangen inte passar i innan man kommer till hissen. Hissen är också liten så vagnen måste stå snett för att ens komma in.
Då med ett till barn på G då vi måste skaffa en dubbelvagn så är trapporna ett stort problem och hissen är helt omöjlig, det går inte in en dubbelvagn där så en flytt är ett måste.
Nu har vi hittat en lägenhet på en bättre adress i samma område som nu som inte har några trappor upp till porten och det finns en stor hiss och det stora plusset är att det ur alla fönster är extremt fin utsikt över hela stan.
Så det firade vi igår när vi fick reda på att vi fick skriva kontrakt på den.

Så nu börjar den extrema rensningen av saker igen, och nu kommer jag verkligen rensa, inget onödigt ska med. Mycket kommer vi också slänga eller ge till Prio 1 såna möbler som jag vill byta ut. Av det som är i källaren ska nästintill allt slängas, varför ska det skräpa där nere för att någon gång kanske bli använda igen? Bort med skiten.
Jag som tyckte vi rensade extremt innan flytten hit, men det blev för mycket saker kvar ändå, saker som bara står i skåp, lådor och i kartonger och aldrig blir använda.
Bort med det gamla in med det nya!

Nu är jag i vecka 23.
23 veckor gången är inte så långt, lite över halvtid. Men rädslan för att något ska gå fel eller att den ska komma ut för tidigt är skrämmande! Bea kom i vecka 31.
Så då skulle det med tur eller otur kunna vara 8 veckor kvar.

Det är den största rädslan att det ska gå fel där inne som det höll på att göra sist då moderkakan var för liten och flödet i navelsträngen inte var så bra. Går något fel nu finns inte mycket att göra men på nästa ultraljud om det skulle vara något fel då och den blir utplockad efter 25 fullgångna veckor så är det bara 20% överlevnads chans och stor risk för komplikationer.
Så jag är glad så länge den håller sig där inne!
Ingen prematur igen tack. Utan en frisk fullgången bebis man får ta hem direkt skulle vara uppskattat denna gången!

Magen vet jag inte hur den ser ut. Fötterna ser jag inte längre så någon form av mage är det nog. Får nog bli ett kort snart igen.

Trött... Det borde räcka med bara det ordet för att beskriva hur jag mår nu.
Så extremt trött. Lite tröttare blir man ju som gravid, det hör ju till men jag kan inte minnas att jag var så här trött förra graviditeten?! Kan jag ha förfinat alla tankar om förra graviditeten ;)
Allt är jobbigt känns nästan som en infektion i kroppen. Gå från soffan till köket och tillbaka är jobbigt och hjärtat är nästan utanför kroppen. Lättaste är då att göra så lite som möjligt om dagarna problemet är bara att det är så tråkigt.
Funderar på om det kan vara nåt fel som lågt blodvärde, högt blodtryck eller havandeskapsförgiftning, men så extremt är det nog inte än. Om cirka 2 veckor är det dags för ultraljud nr 3 får se hur det står till med lill* inne i magen då. Själv har jag ingen tid hos BM förrän nästa månad. Så jag får vänta.
Blir det värre, hum, värre skulle väl innebära att jag inte vaknar ;) så ringer jag om en tidigare tid.

Försöker också påminna mig själv om att äta hela tiden. Då jag ofta bara äter lite för att jag är äcklad av allting, men det verkar ha gett med sig lite, nu känner jag mig faktist hungrig ofta och har fått större aptit. Så nu verkar problemet "äter för lite" ge med sig.
Hittills står vågen på +3,5 kg, det går uppåt.

Äntligen är jag tillbaka på nätet. Förra tisdagen slutade både hem telefonen och nätet fungera :(
Givetvis kan ju inte Tele 2 förstå vad problemet är. Ringer flera dagar och tjatar och nej det är ju minsann inte dom utan enligt dom var det via europas fel. Och enligt via europa tele 2s fel.
Dagarna går och blir över en vecka... och idag kom nätet igång igen 10 dagar senare.
Tänk att det kan vara så lätt att av någon anledning koppla bort oss med ett knapptryck men "så" svårt att trycka på en till knapp för att få det att fungera igen. Det måste verkligen vara svåra jobb dom har när det tar 10 dagar att få något gjort.