growingbelly

Nu är jag inte rädd längre

Publicerad 2013-01-18 21:31:16 i Allmänt

(Eller för vissa saker är jag givetvis orolig och rädd för fortfarande)
MEN...
Jag är inte längre rädd för att jag ska föda för tidigt och jag känner mig inte rädd längre över att det kommer hända något för tidigt.
Jag har haft den längsta (för mig) graviditeten någonsin trettiosex veckor lång. Åtta månader. Det är lång tid.
 
Jag var livrädd i vecka 20-21 då jag hade samandragningar så fort jag rörde mig längre stunder.
Men genom att lyssna på kroppen och ta det lugnt (ja kanske lite för lugnt) så upphörde sammandragningarna.
 
Nu i vecka 36 då kroppen ska börja träna sig och det är normalt med sammandragningar tror du att jag känner några nu då? Nej. Inte som dom i vecka 20.
Nu när jag ska känna av dom så har jag väldigt få.
Jo ibland inte ofta alls, inte ens varje dag så får jag för en kort stund lite mensvärk.
 
Men nu är jag inte rädd när det händer. Kom igen kroppen!
Väntar på att mer ska hända.
Känner mig redo och min rädsla har släppt.
 
Senast vecka 38 tror jag det händer.
 
Kom igen nu bebisen, lägg på dig lite lagom med underhudsfett, lagom, inte allt för mycket och kom ut till världen utanför magen.
Vänta en vecka till sen kan du komma ut när du vill.

Nekad kontroll på förlossningen

Publicerad 2013-01-15 20:03:49 i Allmänt

Väntade och väntade och timmarna gick. Barnmorskan hörde aldrig av sig.
Blev besviken då hon sa att hon skulle ringa så fort provsvaren kom.
 
Ringde förlossningen och förklarade att jag hade protein i urin, snabb viktuppgång, förhöjt blodtryck och huvudvärk.
Sa att jag tagit blodprov igår för att se om jag har havandeskapsförgiftning och att min BM skulle ringa mig men att hon inte hade gjort det. Sa att jag var orolig över hur bebisen mår.
 
Blodprovet var tydligen bra.
Att jag mådde dåligt gjorde inget.
Och jag behövde inte komma in för att undersöka hur bebisen mår.
Så länge jag inte fick ont i magen, ännu ondare i huvudet och synstörningar som inte går över så skulle jag hålla mig hemma.
 
Det var inget tal om att "är du orolig för bebisen kom in så sätter vi CTG i 30 minuter för att se att allt är bra och för att stilla din oro".
 
 
Bara någon vecka kvar nu. Kan inte dagarna gå bara lite fortare?
Snälla.
 
 
 

Vecka 36

Publicerad 2013-01-15 19:34:05 i Allmänt

 

Bebisen

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

 

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro.

 

Du

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

 

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

 

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Det var inte bra!

Publicerad 2013-01-14 19:40:29 i Allmänt

Idag var det dags för en besök hos barnmorskan.
Kändes skönt att gå dit då jag varit orolig hela helgen och funderat så många gånger att ringa förlossningen och rådfråga. Men då jag inte visste vad som var fel utan bara har känt att det kanske är något som är fel så har jag väntat på denna BM tid.
 
Här var vi igen.
 
Började med att väga mig. Då blev jag orolig. Va så mycket????
Barnmorskan väntade i dörren och vi gick in.
Pratade lite och frågade lite om min diabetes eftersom jag sänkt mina insulindoser och nu har gått upp i vikt om det är normalt.
Vågen visade en viktökning på 6 kilo! sen förra gången och då hade jag gått upp 3 kilo sen gången innan.
(totalt en viktökning på 10 kilo nu)
 
"jaha, men det var med skor och jacka på?"
Nej det var det inte.
 
Men det var så normalt, det är graviditeten du går upp av.
Själv var jag tveksam.
 
Blodvärdet som alltid legat över 120 låg nu på 111.
Blodsockret var bra.
Bebisen låg med huvudet neråt och det var rörligt.
Bebisen var vaken och hjärtslagen låg på 152.
 
Sen skulle blodtrycket tas. Hon pumpade och väntade ett tag, pumpade igen och väntade ett tag.
"mmm... Jag ska hämta en annan"
Hon kom tillbaka med en annan tryckmätare.
Pumpade och väntade, pumpade igen.
"mmm... Det var lite högt. Lite högre än normalt 135/90"
"Gå och ta ett urinprov och kom tillbaka med stickan"
 
Gick iväg. Vad tror hon? Att jag kan kissa på beställning?
Ja okej, det kunde jag. Doppade stickan och den fick en grön färg.
Tillbaka till rummet och vi läste av stickan som visade 2. Alltså inte bra.
"vänta här, jag ska gå och ringa läkaren och fråga när hon tycker vi ska ses igen"
Hon kom tillbaka
och sa att läkaren tyckte vi skulle ta ett blodprov för att se om jag fått havandeskapsförgiftning.
Hon ska ringa så fort hon fått provsvaren i morgon.
Sen fick vi gå.
 
Är nu väldigt rädd och förvånad att dom inte la in mig direkt för lite övervakning.
Eftersom jag har många sjukdomar och tar så många mediciner.
 
Får se vad dom säger i morgon.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela