growingbelly

Igår natt föddes bebisen

Publicerad 2012-12-18 15:58:56 i Allmänt

I drömmen. Vi inne på förlossningen och allt var bra till en början. Sen rusar det in massor med folk som håller fast mig i sängen "du måste snittas" säger en röst. "nej jag vill inte, släpp mig!" men dom håller fast mig och rullar ut mig i sängen mot operationen.
Sambon blir lämnad själv. Jag fortsätter att försöka ta mig loss. Visst jag kan ligga still men inte behöver så många hålla i mig så hårt som dom gör. En andningsmask över munnen. Jag vill inte somna men gör det snart därefter.
Vaknar nästa sekund och då rullas sängen ut ur operationssalen. Den rullas av väldigt många människor.
Sängen blir inrullad på uppvak och alla människor går och jag ser då att sambon sitter där vid min säng med ett handduksinlindat barn. Får panik då jag ser att det inte är vårat barn.
Barnet han håller i är minst ett år och det är inte vårat.
Sambon var barnvakt åt det här barnet men han visste inte hur föräldrarna såg ut eller när dom skulle komma.
"vart är vårat barn? jag måste få se mitt barn!" Får panik igen. Vart är mitt barn, lever h*n?
"jag vet inte vart vårat barn är..." säger sambon.
Vi måste hitta vårat barn. Skiter i smärtan i buken. Sätter mig upp och försöker ställa mig upp så fort jag kan.
Sen vaknar jag.
 
 

En udda dröm

Publicerad 2010-08-21 20:36:12 i Förlossningsrädsla

I natt kom en sån där konstig dröm igen. Det var jag, men såg inte ut som mig och jag såg det från sidan.
Jag satt i en båt med andra och båten blev dragen till en bryggkant. Båten var trasig och vi skulle hoppa i vattnet för att hoppa på en annan båt. En stor uppblåst flugsvamp (?) med hål i foten kröp jag in i och blev nerputtad i vattnet, varpå dom andra hoppade i och jag fick panik för en stund då dom låg över svampen jag var i och jag ville upp till ytan. Jag kommer upp till ytan och kryper ut ur svampen och simmar upp till land. Då upptäcker jag att min stora mage är borta! Känner och klämmer på magen men den är helt lös och tom. Vart är barnet(?!) Går till svampen igen och tittar in i foten men det finns inget barn.
Vaknar sedan.

Berättade om drömmen för "J" och han tycker det var en väldigt tydlig dröm om separationsångest.
Kanske kanske inte, drömmar är konstiga ibland.

Börjar bli lite orolig och rädd faktiskt för att barnet snart kommer. Den kan komma nästa vecka, om en månad när som helst. Tankarna börjar nu gå mot att barnet verkligen kommer bli fött och allt som kan hända då. Hur jag ska hantera allt och så vidare.
Men jag hoppas att det är någon vecka kvar innan h*n kommer.
På måndag är det ultraljud igen. Får se hur h*n har växt sen sist. Hoppas det inte blir fler ultraljud sen, tycker inte man ska undersöka allt för mycket. Är det så att h*n är liten så följer den ändå sin kurva, och h*n rör sig varje dag och jag tror inte att det är någon fara. Efter detta ultraljud får dom låta magen vara ifred.

Rädslor kring kejsarsnitt

Publicerad 2010-06-10 21:56:30 i Förlossningsrädsla

Eftersom jag har fått reda på att det eventuellt kommer att bli ett kejsarsnitt så har jag läst på om det och bläddrat i bladet jag fick av BM.
Jag har hela tiden varit inställd på att det ska bli en vaginal förlossning och funderat på det och skrivit en förlossnings önskelista. Min rädsla har varit " tänk om det blir kejsarsnitt"
och som det är nu verkar det som att det kommer att bli ett sådant.
Igår var jag väldigt ledsen och arg att jag kanske inte kan föda på "normalt" sätt, på det sättet jag vill.
Ett kejsarsnitt innebär noll kontroll över situationen och en massa folk runt omkring.
Men jag tror att jag (efter gårdagens sammanbrott) kan ta till mig tanken mer. Min enda rädsla är att det blir så akut att jag måste sövas. Det vill jag verkligen inte. Dels mår jag så dåligt av narkosen och jag vet sedan tidigare operation (opererade bort gallblåsan förra året) att det är så jäkla jobbigt att vakna. Jag vill vara vaken men det går inte. Sedan piggna på så pass att jag kan vara vaken och "J" kanske håller i en liten bebis och då ska jag förstå att det är mitt, tror jag kommer ha svårt för det. Det är jag extremt rädd för.
Om jag nu måste genomgå ett kejsarsnitt vill jag att det ska vara med en av två möjliga ryggbedövningar, jag vill att "J" ska vara med under operationen, jag vill inte ha några läkarstudenter närvarande (då jag tycker att dom 7 som ska vara i operationssalen är mer än nog) sedan hoppas jag att jag får bebisen på bröstet en stund innan dom försvinner och donar med den.
Jag ska skriva om min förlossningsplan och anpassa den mer till ett kejsarsnitt.

Vid nästa ultraljud ska vi träffa en överläkare och beroende på vad han säger så ska jag ställa alla frågor jag kan komma på. Han har förmodligen svaren.

Det jag också är orolig för är tiden efter operationen som jag tycker är väldigt nedvärderande att jag inte kan lyfta barnet själv, måste ha hjälp upp ur sängen och det mest nedvärderande av allt att jag förmodligen måste ha hjälp på toaletten.

Men trots mina funderingar och rädslor så ser jag ändå ett ljus.
Hur barnet än blir fött så kommer det ut när det är dags och det är lika mycket vårt barn hur det än kommer till världen. Det är ingen prestige att föda på det ena eller andra sättet.
Bara vi får en liten son eller dotter i höst så spelar det ingen roll!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela