growingbelly

Mitt sug är borta

Publicerad 2014-02-28 11:19:26 i Allmänt

 Det är inget att hurra om än men i 3 dagar nu så har jag ätit nyttigt (inte en smula av något onyttigt har landat i min mun) och jag har också tränat varje dag. Träningen är jobbig och idag (träningsdag 3) så har jag fått ont i skuldran.
 
 
Jag vet sen innan att den 1a veckan brukar vara jobbigast och sötsug/saltsug/sug efter allt onyttigt brukar komma då men tar man bara sig förbi 1a veckan så försvinner det där suget.
 
Men, jag är förvånad att jag på dessa 3 dagar med totalt noll fika/godisintag inte en enda gång har haft ett sug efter vare sig kakor/bullar/choklad/ostbågar eller chips. Noll sug. Vilket är jättebra.
 
Om jag förut försökte äta mina känslor vilket bara försämrar allting, så tränar jag nu istället, jag får ut så mycket mer av det. Jag är både piggare och så mycket gladare.
 
 

Från sängen med musik i öronen

Publicerad 2014-02-25 15:09:12 i Allmänt

Låg i sängen nyss (ligger fortfarande), nej jag sov(er) inte men jag försökte få sonen att somna, lyssnade då(nu) på NRJ, fick höra nya med Shakira...
Gillar inte hennes tidigare låtar men denna, det var något med den.
 

Röda fingertoppar

Publicerad 2014-02-25 10:06:13 i Allmänt

Efter ett avbrott på sådär 5 år så spelade jag gitarr idag.
Det gick sådär.
Det vill säga inte alls bra.
Ganska dåligt.
Dåligt, helt enkelt.
På 5 år så har jag förträngt det mesta.
Försökte komma ihåg, ja men det här var väl ett D, nehe det var ett G, A kommer jag ihåg.
Nehe fingrarna ville inte alls göra ett Bm.
 
5 minuter blev snabbt 1 timme. Då efter träning satt jag A, Am, Am7, C,D,G
Jag lär mig inte fort, men jag försöker mata in allt i huvudet.
 
Och så var det det där med otränade gitarrfingrar. AJ. Efter en timme blev vänsterhandens fingertoppar röda och aningens svullna och väldigt ömma. Kommer ta ett tag att få tillbaka dom hårda tåliga fingertopparna jag hade för 5 år sedan.
 
Nu ska jag träna lite till så jag kan spela och sjunga lite för barnen.

Friday

Publicerad 2014-02-21 13:05:14 i Allmänt

 
Fram till 17 idag så är det det vanliga. Samma rutiner som alla andra veckodagar.
Vi har redan tagit oss igenom
  • "gå upp" proceduren
  • Frukost rutinen
  • Fruktstunden vid 10
  • Lunchen
  • Lekstunden
Har även diskat 2 gånger, städat, lekt ganska mycket med barnen...
Sen skulle jag ha tagit fram slangdraken men det har jag inte gjort än, tyckte tydligen det var mer viktigt att sätta mig ner vid datorn en stund än att städa, mer kul om inte annat.
 
Snart kommer sambon hem och då ska vi helgshandla (håller tummar och tår att 3 åringen inte bråkar)
Sen ska vi idag äta dom godaste hamburgarna som finns. Mina egna 100% kött, inget annat.
Dom går hem hos både sambo och barn. Tyvärr inget hemmagjort bröd idag.
 
Sen kommer det bästa.
Fredagsmyyyys.
Det man ser fram emot hela veckan.
 
Hoppas du också får en trevlig fredag

Från min älskling på min dag

Publicerad 2014-02-19 10:36:44 i Allmänt

I Förrgår hade jag namnsdag. Inget speciellt alls. Dom nära brukar ofta glömma bort den, och jag glömmer deras så vi möts där någon stans.
Men sambon kom ihåg att det var min dag och han kom också ihåg att jag för sådär 4 veckor sedan sa att jag ville ha en sån här ram
 

Att möta en svan

Publicerad 2014-02-17 09:42:00 i Allmänt

Men oj där är en svan. Försöker få upp kameran fort, ser att svanen kommer mot oss
 
Nu kommer den för nära! Jag har mött en svan på nära håll tidigare och den var allt annat än glad. Men denna svan verkar inte vara ute efter att jaga bort oss.
Den kom närmre
 
Den var den snällaste svan jag träffat, kanske blev den besviken att vi inte hade bröd med oss, men jag är bara glad att den var så snäll som den var och att den inte försökte jaga bort oss, jag hade nog (läs ingen) chans att springa bort från den utan att bli nypt. Jag stående i sand med en extraövervikt på 10+ kilo på magen med bärselet= framtung, skulle jag då springa framtung i den sjunkande sanden med en arg svan bakom,
nej skulle inte tro det.
Så tur var igår att svanen bara var lite nyfiken på oss och inte ville något illa.
 

Det tar tid att vänja sig

Publicerad 2014-02-14 09:40:15 i Allmänt

 
Jag brukar alltid stöta på dom där extra pratsugna personerna när jag väl pratar med någon.
Prata lite smått du vet.
Men jag vet inte hur jag har lyckats, men alla jag har pratat med har varit överdrivet öppna om allting.
Det tar tid att vänja sig vid.
Som inne på en affär började jag prata med en anställd, vi prata länge och många saker sen kom vi in på barn och han pratade om sina egna barn och kommer in på väldigt privata detaljer om förlossningen, det är ju så jag i tankarna tänker wow, stopp, det här vill jag inte veta! Vad har jag med det att göra?
Det var första gången jag träffade någon som öppet pratade om så privata saker.
 
Men det har hänt så många gånger nu så vad vet jag kanske är det så man är i Göteborg
 
Handlade mat i helgen och kvinnan i kassan frågade lite om barnen sen frågar hon
- Blir det fler barn eller är det stängt?
-...
 
 
Har man bott i Norrköping i 6 år så är jag nog väldigt inne i mitt eget skal, sånt pratar man aldrig om i Norrköping kommer man in på något annat än vädret så blir det för privat, där är folk väldigt stängda
Här nere är det åt andra hållet i stället
Undrar om jag kommer vänja mig med tiden?

Ny stad, 2 olika kriser och C ordet man inte vill ha

Publicerad 2014-02-10 10:49:18 i Allmänt

Nu är vi tillbaka i Göteborg vår nya hemstad.
Det känns skönt och vi trivs alla jättebra. Här finns så mycket mer än i Norrköping.
Jag kommer gå hemma nu tills barnen är inskolade på förskolan sen får jag vara mamma på kvällarna och på helgen och på vardagarna kommer Sandra vara framme.
Skönt att få vara Sandra igen och inte bara mamma som jag varit nu i 3,5 år.
Ä lite osäker på vem Sandra är eftersom det var så länge sedan bara jag fanns, utan barn.
Men det känns så skönt att få komma ut och att få börja arbeta.
 
Jag har också kommit till en punkt i livet låt oss säga 25 års kris (?) som känns lite jobbig.
Men jag tror att genom att låta Sandra kliva fram och få lite andrum från att 24 timmar om dygnet bara vara mamma kommer att hjälpa.
 
På tal om kris så har jag förutom 25 års krisen fått en till kris. En stor kris. En extrem rädsla.
Såg i fredags att en leverfläck jag fick i tonåren dels ändrat färg och blivit upphöjd och ser konstig ut. Cancer.
 
Cancer... Något man aldrig vill ha. Den ser farlig ut och tankarna går ju givetvis runt i huvudet hur länge den sett ut som den gör nu, har den spridit sig och vart. Kommer jag klara mig. Kommer det krävas behandling.
Har varit rädd hela helgen.
Och idag ringde jag vårdcentralen men jag fick ingen tid. Jag har inte blivit skriven här än och det måste jag vara (men man ska ju ha rätt till vård ändå) och sen var väntetiden 4-6 veckor...
Samtalet avslutades och då ville jag bara bryta ihop.
Försökte tvinga tillbaka tårarna för att barnen inte skulle se.
Måste hålla ihop när barnen är nära, tårarna får jag släppa fram ikväll när jag får en stund för mig själv.
4-6 veckors väntetid... Jag som tyckte väntan från fredag till nu måndag när jag ringde till vårdentralen att den väntan varit lång.
Ska jag gå med dessa tankar och denna oro i 6 veckor?
Ska försöka gå en genväg, men jag vet inte om det går...
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela