growingbelly

FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Publicerad 2013-02-11 23:01:11 i Allmänt

På torsdagen blev jag inlagd för planerad igångsättning på fredagen.
Det blev täta blodtrycks-kontroller och övervakning på bebisen på grund av min havandeskapsförgiftning.
Blodtrycket var för högt hela dagen men bebisen mådde bra i magen.
 
Natten kom och som jag trodde så var det svårt att somna. Snurrade runt i sängen i några timmar och lyckades sedan sova någon timme. Vaknade sju och väntade på att någonting skulle hända.
Klockan åtta kom kvinnan som skulle vara där under dagen in och sa att hon skulle sätta igång mig genom att först ta hål på hinnorna.
Fick se den virknålsliknande nålen, funderade på om den verkligen kunde ha hål på hinnorna.
Först kände jag ingenting, skönt tänkte jag. Sen. Poff!
Känner en flodvåg mellan benen. Hur mycket fostervatten finns det där inne?
Det smårinner hela tiden och kvinnan hjälper mig att få på nät-trosor och en jätte-binda.
 
Klockan nio blir jag flyttad till ett förlossningsrum. Kvinnan är med mig ett tag och sätter in ett dropp för att få igång förlossningen. Bebisen blir övervakad med ett sladdlöst CTG på magen.
En timme går förbi och det händer inte så mycket.
Får lite mensvärk ovanför blygdbenet.
Kvinnan kommer in och höjer droppet. Hon frågar om jag funderat på smärtlindring och det är klart jag funderat på det men jag vet att jag inte kan få ryggmärgsbedövning och jag vill ha så lite smärtlindring som möjligt.
Hon berättade lite om vad som finns och vill jag ha något så ska jag säga till.
 
Blir lämnad själv igen. Mensvärken har gått från mensvärk till sammandragningar. Börjar känna mig ensam och lite orolig över att det redan nu gör ont, hur ont ska det inte göra sen?
Tar min nya kompis droppställningen om halsen och går utanför förlossningens dörrar för att ringa sambon.
Klockan är elva när jag ringer sambon och tycker att det nog snart är dags att lämna dottern till barnvakten.
Går in till rummet igen.
Sammandragningarna kommer ofta och gör verkligen ont. Det är mitt blygdben som är centrum för smärtan.
Känns som att benet är krossat i tusen bitar och jag blir överkörd av en bil. Jo det är så det känns.
Kvinnan kommer in och jag beskriver min smärta.
Hon undersöker mig och jag har öppnat mig till 5 cm.
Det kändes inte mycket, bara 5 cm? Men hon tyckte det gått fort från att bli igångsatt klockan åtta och dropp från klockan nio så hade det gått fort.
Hum, tänkte jag, ja det kanske det hade, nu kan jag inte ge upp heller.
 
Fortfarande täta smärtperioder som höll i sig länge. Låg som en säl i sängen och ingenting var bekvämt.
Kvinnan kom in igen och föreslog att det kunde vara bra att gå runt lite. Hon hämtade ett gåstöd (heter det så?)
 
Klockan tolv  kom sambon. Precis när jag ställde mig upp och tog tag i gåstödet.
Slappnade av när han kom. Nu kände jag mig lite lugnare.
Stod och hängde över gåstödet och sambon masserade höfterna.
La mig på sängen ett tag och sambon satt på en stol och höll mig i handen.
Blygdbenssmärtan var hemsk plus att det nu tryckte neråt.
Kvinnan kom in och jag undrade när man kunde börja med lustgas och det kunde jag få nu om jag ville.
Hon visade hur jag skulle göra och jag andades i masken när smärtan kom.
Det var sant det hon sa att lustgasen tog bort toppen på smärtan (även om smärtan var extrem så tog den bort en liten liten del och att den delen försvann betydde mycket)
 
Testade att stå upp igen med gåstödet som stöd. Andades lustgas när smärtan kom och sambon fick massera ryggen och hålla i lustgasmasken.
Gick in i mig själv ett tag.
Blev obekvämt att stå så jag la mig ner igen.
Kvinnan kom in igen och jag frågade om det inte fanns någon annan smärtlindring och när jag kunde få den.
Det fanns västerviksmetoden, inte så vanlig men den kunde jag få om jag ville och den måste sättas medans det fortfarande finns kanter kvar.
Gör den ont frågar jag dumt. Ont? Jag har väl ont nu, inte kan några nålstick göra ont när jag har denna smärta.
Du kan känna lite obehag svarade hon.
Nej, jag funderar ett tag till sa jag.
Funderade och tänkte på hur skönt det skulle vara om smärtan i blygdbenet blev mindre och "bara" trycket neråt fanns kvar.
När kvinnan kom in igen sa jag att jag ville ha bedövningen. Hon undersökte och jag hade öppnat mig till 7 cm och det fanns kanter kvar. Hon skulle hämta läkaren.
Läkaren kom in och jag fortsatt att andas lustgas när smärtan kom.
Det gjorde ont när hon kände runt där inne. Mer ont än innan.
Hon satt en spruta med bedövning vid en kant.
"nej det här går inte" sa läkaren. Kanterna var borta och jag var öppen tio cm.
 
Trycket neråt var hemskt. Fick också känslan av att krysta men jag kunde fortfarande hålla tillbaka från att göra det.
Nu hjälpte inte lustgaset mot någon smärta längre men jag höll den kvar som ett stöd, något att hålla i och tänka på.
Nu var det skiftbyte och tre nya ansikten kom in.
"här är det snart dags att föda så vi håller oss kvar"
 
Sambon höll lustgasmasken och jag visade med fingerrörelser om jag ville ha den eller inte.
Sen hände något.
Tysta, snälla, smärttåliga Sandra började göra läten.
Jag brölade.
När smärtan kom och kroppen sa att jag kunde krysta eller vänta ett tag om jag ville det så brölade jag i lustgasmasken för att inte krysta.
Ett inre bröl jag aldrig hört.
Sambon stod upp och hjälpte mig med masken och tittade på vad som hände där nere.
"vi ser snart ett huvud här nere"
Nu gick det inte att låta bli att krysta längre. Jag tröck på som kroppen sa att jag skulle göra.
Gick in i mig själv och lyssnade på rösterna i rummet.
"Andas in och krysta, tryck på, mer-mer-mer, lite till"
 
Det kändes som en evighet.
Till en början "räckte" det med att krysta tre gånger på en värk.
Det blev sedan fyra gånger per värk.
"huvudet är ute"
Därefter kände jag hur kroppen gled ut till knäna, en värk till och kroppen var ute.
 
Ett skrik.
Barnet skrek och jag andades ut och tittade neråt, hon höll upp barnet och jag såg att det var en pojke!
Barnet fick komma upp direkt och ligga på mitt bröst.
Så stor han var! Och fin.
Så runda kinder.
 
Klockan 16.35 föddes vår son.
 
Efter ett tag kom fikat
 
Igångsatt 8.00 och 16.35 föddes han
i graviditetsvecka 38
 
Längd: 52 cm
Vikt: 3940 gram
Huvudomfång: 38 cm
 
 
Lycklig mamma
 

En lång dag

Publicerad 2013-01-30 14:26:20 i Allmänt

Hur kan tiden gå så långsamt?
Det är sjukt hur seg denna dagen är.
Kanske för att jag oroar mig inför morgondagen.
Vad ska hända då? Vad planerar dom på sjukhuset, för nog har dom planerat, det vet jag, det är bara det att vi inte får veta deras planer. Jaja tro mig jag har fått höra att jag är en besvärlig patient, ifrågasätter, vill veta vad som ska hända, då är jag besvärlig och dom har klurigt nog (tror dom) kommit fram till att det bästa är att säga så lite som möjligt till mig helst luddigt sagt också.
 
"Lita på oss vi är läkare och har kontakt med andra läkare i landet allt för att du ska få rätt vård, nej du behöver inte veta vad vi planerar och vilka för/nackdelar det finns, även om nackdelarna är väldigt många hur vi än gör, håll tyst och låt oss göra vårt jobb, du är en bunt papper en patient vi ser dig inte som en människa"
Det känns så och nej varför skulle jag vara bitter?
 
Även om dagen går långsamt så finns det ändå saker som ska hinnas med.
Kanske inte många saker men eftersom jag måste ta det lugnt så kommer det ta tid att göra allt.
 
Två väskor ska packas. 1. Det som ska med till sjukhuset 2 Allt tänkbart som barnvakten kan behöva
Måste städa.
Packa upp väskorna och se att allt verkligen är med.
Lägga ner allt i väskorna igen.
Skriva om förlossningsplanen, den förra blev inte bra.
Skriva om den igen för det blir förmodligen något fel på den jag nyss skrev.
Se till att äta så mycket jag kan idag.
...
Packa upp, lägga ner
Skriva om, skriva rätt
Fram till kvällen.
Kommer inte kunna sova.
Det blir en lång natt.
 
Vet inte vad jag ska hoppas på. Att bli inlagd i morgon eller att få komma hem igen och vänta några dagar.
Men det känns som att dom planerar för inläggning i morgon.
Blir det inläggning så blir det en bebis till helgen.
Sen kommer vi inte hem på flera dagar.
Blir extrakoll på både mig och bebisen.
Minst 4 dagar.
 
Så vi ses snart igen
om några dagar
Ha det bra
Kära läsare
 

Blodtryckskontroll

Publicerad 2013-01-28 20:13:04 i Allmänt

På förmiddagen åkte vi in på ett inbokat besök för blodtryckskontroll. Fick vänta ett tag sen visade det sig att dom "glömt" att skriva in det i datorn när tiden blev bokad förra veckan.
Fick sen komma in på förlossningen och en CTG kurva togs och mitt blodtryck mättes var 5e minut.
CTG:t var bra.
Blodtrycket var sämre. Lite förhöjt sen förra veckan. Låg runt 150/95 högre ibland men inte lägre.
Blodprov för att se om jag fått havandeskapsförgiftning togs.
Värdena var bra, men jag hade lågt blodvärde strax över 100.
 
Sen ville läkaren givetvis känna där.
"här har det hänt saker" sa hon
"va... Har det?" ne det kan det väl inte ha gjort, det är min sega kropp vi pratar om.
Tappen var förkortad och jag var öppen 3 cm.
Huvudet var långt ner också.
Hon var förvånad att det hänt så pass mycket.
 
Tillbaka på torsdag för att kolla blodtrycket. Kan tänkas att det blir en igångsättning på torsdag. Om inte så kommer det bli senast nästa vecka.
 
 

Älskade lilla "för stora" bebis

Publicerad 2013-01-23 21:52:29 i Allmänt

I natt sov jag 3 timmar.
2 timmar på sängen sen smög jag upp och satt mig i soffan ett tag.
Jag hade så ont i bröstkorgen det var därför jag inte kunde ligga ner.
Obehaglig smärta.
La mig på soffan och somnade en timme till. Sen blev det ingen mer sömn.
 
Innan lunch åkte vi till sjukhuset på inbokat tillväxtultraljud och läkarsamtal.
Huvudet på bebisen låg neråt som vanligt.
Huvudet var väldigt stort.
Magen var också rund! Stor som på en bebis i graviditetsvecka 39.
Vikten ligger på ca 3500.
 
Blev inget "samtal" bara lite småprat, bland annat om att jag nu fått sänka insulinet väldigt mycket, det var normalt och kunde betyda att bebisen har växt klart. Fick en ny tid för ultraljud. Sen fick vi gå in på förlossningen för att kolla blodtryck och ta ett CTG.
Blodtrycket låg på 150/ 95 och efter vila 145/90.
Bebisens hjärta låg på 148-168.
 
Ska tillbaka på måndag för att kolla blodtrycket igen. Är förvånad att dom inte gör något nu.
En vecka till sen tror jag bebisen kommer ut.
 

Vad ska jag skriva

Publicerad 2013-01-22 20:16:24 i Allmänt

Papper och penna ligger här vid datorn. Vet inte riktigt vad jag ska skriva ner. I morgon är det läkarsamtal och dags att prata och planera inför förlossningen.
Jag har många frågor och önskemål.
Jag har senaste veckorna blivit ganska påläst på dom allternativen jag har.
 
  • Föda vaginalt
  • Sövd under kejsarsnitt
Det är vad jag har att välja mellan.
Önskar av hela mitt hjärta att förlossningen kommer igång av sig själv. Så jag kan föda så som jag vill.
 
Men känner jag mig själv så är min kropp rätt seg. Den gör ofta tvärt om vad jag vill. Så kroppen ska säkert tjura nu och vägra starta en förlossning.
Känner jag sjukvården rätt så kommer dom vilja sätta i gång mig tidigare, "kontrollerat" med så många specialistläkare inblandade som möjligt. Dom kommer vilja sätta igång mig på alla sätt dom kan.
 
Vad gäller igångsättning.
Jag är inte "för" det. Inte alls. Ordet igångsättning får mig att rygga tillbaka.
 
Visst det kan gå bra. Men att tvinga en kropp som inte är redo att göra något den inte är redo för blir bara problem.
Jag fick för över ett år sedan bli igångsatt för att föda vår lilla ängel Josefin. Och det var inte lätt, gick inte smidigt, tog två dygn och slutade med en för stor blödning och moderkakan vägrade lossna så den fick opereras ut.
 
Tidigare erfarenheter är alltså inte bra.
 
Men beroende på hur pass redo kroppen är så kan jag tänka mig att gå med på vissa saker.
Är den inte redo alls så kommer jag inte vilja sätta igång en vanlig förlossning.
 
2:a valet.
Sövd under snitt.
Låter inte kul. Tyvärr kan jag inte med mina blodförtunnande sprutor få ryggmärgsbedövning.
Utan jag måste bli sövd.
Risker finns givetvis.
Och det är inte det bästa sättet för barnet att födas på.
 
Kom igen nu kroppen gör det naturligt nu.
 
Nu ska jag skriva
 
 

Gravid vecka 37

Publicerad 2013-01-22 09:29:08 i Allmänt

Barnet

Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.

Vikt 3 kg.

 

 

Mamma

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden kan gravida kvinnor få svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn
 
 

Nu är jag inte rädd längre

Publicerad 2013-01-18 21:31:16 i Allmänt

(Eller för vissa saker är jag givetvis orolig och rädd för fortfarande)
MEN...
Jag är inte längre rädd för att jag ska föda för tidigt och jag känner mig inte rädd längre över att det kommer hända något för tidigt.
Jag har haft den längsta (för mig) graviditeten någonsin trettiosex veckor lång. Åtta månader. Det är lång tid.
 
Jag var livrädd i vecka 20-21 då jag hade samandragningar så fort jag rörde mig längre stunder.
Men genom att lyssna på kroppen och ta det lugnt (ja kanske lite för lugnt) så upphörde sammandragningarna.
 
Nu i vecka 36 då kroppen ska börja träna sig och det är normalt med sammandragningar tror du att jag känner några nu då? Nej. Inte som dom i vecka 20.
Nu när jag ska känna av dom så har jag väldigt få.
Jo ibland inte ofta alls, inte ens varje dag så får jag för en kort stund lite mensvärk.
 
Men nu är jag inte rädd när det händer. Kom igen kroppen!
Väntar på att mer ska hända.
Känner mig redo och min rädsla har släppt.
 
Senast vecka 38 tror jag det händer.
 
Kom igen nu bebisen, lägg på dig lite lagom med underhudsfett, lagom, inte allt för mycket och kom ut till världen utanför magen.
Vänta en vecka till sen kan du komma ut när du vill.

Nekad kontroll på förlossningen

Publicerad 2013-01-15 20:03:49 i Allmänt

Väntade och väntade och timmarna gick. Barnmorskan hörde aldrig av sig.
Blev besviken då hon sa att hon skulle ringa så fort provsvaren kom.
 
Ringde förlossningen och förklarade att jag hade protein i urin, snabb viktuppgång, förhöjt blodtryck och huvudvärk.
Sa att jag tagit blodprov igår för att se om jag har havandeskapsförgiftning och att min BM skulle ringa mig men att hon inte hade gjort det. Sa att jag var orolig över hur bebisen mår.
 
Blodprovet var tydligen bra.
Att jag mådde dåligt gjorde inget.
Och jag behövde inte komma in för att undersöka hur bebisen mår.
Så länge jag inte fick ont i magen, ännu ondare i huvudet och synstörningar som inte går över så skulle jag hålla mig hemma.
 
Det var inget tal om att "är du orolig för bebisen kom in så sätter vi CTG i 30 minuter för att se att allt är bra och för att stilla din oro".
 
 
Bara någon vecka kvar nu. Kan inte dagarna gå bara lite fortare?
Snälla.
 
 
 

Vecka 36

Publicerad 2013-01-15 19:34:05 i Allmänt

 

Bebisen

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

 

Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro.

 

Du

Övre delen av din livmoder är nu ännu lite längre upp och befinner sig c:a 14 cm ovanför naveln. Livmodern har vuxit en hel del de senaste veckorna allteftersom bebisen lagt på sig vikt. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ.

 

Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta.

 

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Det var inte bra!

Publicerad 2013-01-14 19:40:29 i Allmänt

Idag var det dags för en besök hos barnmorskan.
Kändes skönt att gå dit då jag varit orolig hela helgen och funderat så många gånger att ringa förlossningen och rådfråga. Men då jag inte visste vad som var fel utan bara har känt att det kanske är något som är fel så har jag väntat på denna BM tid.
 
Här var vi igen.
 
Började med att väga mig. Då blev jag orolig. Va så mycket????
Barnmorskan väntade i dörren och vi gick in.
Pratade lite och frågade lite om min diabetes eftersom jag sänkt mina insulindoser och nu har gått upp i vikt om det är normalt.
Vågen visade en viktökning på 6 kilo! sen förra gången och då hade jag gått upp 3 kilo sen gången innan.
(totalt en viktökning på 10 kilo nu)
 
"jaha, men det var med skor och jacka på?"
Nej det var det inte.
 
Men det var så normalt, det är graviditeten du går upp av.
Själv var jag tveksam.
 
Blodvärdet som alltid legat över 120 låg nu på 111.
Blodsockret var bra.
Bebisen låg med huvudet neråt och det var rörligt.
Bebisen var vaken och hjärtslagen låg på 152.
 
Sen skulle blodtrycket tas. Hon pumpade och väntade ett tag, pumpade igen och väntade ett tag.
"mmm... Jag ska hämta en annan"
Hon kom tillbaka med en annan tryckmätare.
Pumpade och väntade, pumpade igen.
"mmm... Det var lite högt. Lite högre än normalt 135/90"
"Gå och ta ett urinprov och kom tillbaka med stickan"
 
Gick iväg. Vad tror hon? Att jag kan kissa på beställning?
Ja okej, det kunde jag. Doppade stickan och den fick en grön färg.
Tillbaka till rummet och vi läste av stickan som visade 2. Alltså inte bra.
"vänta här, jag ska gå och ringa läkaren och fråga när hon tycker vi ska ses igen"
Hon kom tillbaka
och sa att läkaren tyckte vi skulle ta ett blodprov för att se om jag fått havandeskapsförgiftning.
Hon ska ringa så fort hon fått provsvaren i morgon.
Sen fick vi gå.
 
Är nu väldigt rädd och förvånad att dom inte la in mig direkt för lite övervakning.
Eftersom jag har många sjukdomar och tar så många mediciner.
 
Får se vad dom säger i morgon.

Vecka 35

Publicerad 2013-01-07 09:35:36 i Allmänt

 

Bebisen

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.

 

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar.

 

Du

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

 

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas.

 

Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Magbild vecka 34

Publicerad 2013-01-06 17:54:16 i Allmänt

I slutet på vecka 34. Dags för en ny bild.
Det är inte flera månader tills vi får träffa personen som ligger och växer där inne,
nu är det bara några veckor kvar, känns overkligt och svårt att få in att det snart är dags att få ut bebisen.
 
Men några veckor till vill jag gå. Hinna suga ur det sista ur graviditeten och försöka att njuta av den korta tid som är kvar.
Är givetvis väldigt tacksam att jag kunde bli gravid igen och att jag bär på en bebis som lever och mår bra.
Men viss oro finns givetvis och kommer finnas där fram tills födseln.
 
Hur många dagar kvar är det nu då till förlossningen?
Jo det är 41 dagar kvar (till vecka 40)
 
(nu tror inte jag att jag kommer gå en dag över vecka 38)
 

MIN STORA BEBIS

Publicerad 2013-01-04 12:29:11 i Allmänt

Min bebis är verkligen stor!
Ja för sin ålder.
En hel del vikt ska läggas på men för sin ålder är bebisen låt oss säga "lite stor om magen"
 
 
23% "över normal"
 
Jag kommer bli väldigt glad om jag tar mig till vecka 37.
Känner på mig att det inte blir 40 veckor.
 
Det känns konstigt i kroppen nu.
Träningsvärkar dagligen som mensvärk som kommer och går.
I samband med den fejkade mensvärken blir magen kass.
Omöjligt att ligga på rygg i sängen. Svårt att andas när jag ligger på sidorna.
Kan nästan inte gå för foglossningen.
Halsbränna/illamående som jag inte haft sen vecka 12. Plus att det är HELA TIDEN.
Blir yr när jag sitter ner och när jag åker bil.
Kommer lågt i blodsocker mellan måltiderna.
 
Dessa saker är ganska nya. Har bara haft besvärer i några veckor.
Blir orolig när kroppen tränar och magen reagerar som den gör.
Är nervös att det ska gå längre än bara träning.
Tycker det är för tidigt för att föda nu. För varje vecka blir jag glad att jag kommit så långt.
Nu känns det som att målet är att gå fullgångna 36 veckor.
 
Känns långt dit!
 

TILLVÄXTULTRALJUD VECKA 34

Publicerad 2013-01-04 12:01:06 i Allmänt

Igår var vi på ett till tillväxtultraljud till i vecka 34 (33 hela veckor och 3 dagar)
Nu vet jag snart inte hur många ultraljud vi varit på denna graviditet.
Men igår var vi här igen
La mig ner och fick som vanligt litervis med klet på magen. Det är verkligen inget dom snålar på.
Vi fick se att huvudet ligger neråt precis som på tidigare ultraljud.
Huvudet var stort som en normal 34-35 veckors bebis.
"Går det bra att ligga ner?" frågade hon
"ja det går bra" sa jag
Vad fan säger jag? det gjorde rätt ont i ryggen och skinkorna brann. Får tåla lite smärta tänkte jag. Är så nyfiken på det vi får se på den lilla tv:n.
 
Bebisen låg med ryggen på min vänstersida.
Lårbenet var långt som på en normal 33 veckors bebis.
 
Nu kändes det skumt i benen. Strålande smärta från skinkorna ner. Vickade lite på fötterna i hopp om förbättring. Sen började armarna kännas svaga och blev det inte lite varmt i rummet?
Var det så här varmt innan eller är det nu jag tycker det är varmt?
Tänk om jag svimmar!
"kan jag sätta mig upp en stund?"
satt mig upp och sa att det gjorde ont i ryggen och benen.
Smärtan gick över och jag la mig igen.
Varför måste man ligga på något så hårt och obekvämt?
 
Magen på bebisen såg stor ut. Och det var den.
Han/hon/hen ligger verkligen och gottar och växer till sig.
Hon mätte magen flera gånger och bebisen är (håll i hatten) rund om magen som en normal 37-38 veckors bebis.
Oj.
Glad blev jag när jag fick se att bebisen växer och är stor, inte undernärd och liten.
Men så måste dom ta ner mig från mitt lyckomoln och trycka in att bebisar med mammor som tar insulin minsann växer och blir stora men inte stora och starka nej dom blir minsann stora och väldigt sköra!
Kan jag inte bara få vara.
Låt mig för ett tag få vara på ett moln av lycka.
 
Nu ligger bebisen precis över översta sträcket på normalkurvan.
Läkaren tyckte att vi skulle hinna med 2 ultraljud till. Nästa om tre veckor.
Hallå, två ultraljud till???
 
Har en bebis med en mage stor som en 38 veckors bebis. Jag tror inte att bebisen kommer vilja vara kvar i magen 6 veckor till.
 
 

GRAVIDITETENS BAKSIDA...

Publicerad 2013-01-03 20:57:44 i Allmänt

  • Förändrat luktsinne. Lukten av stekos från kiosken får dig att vilja kräkas på närmsta lämpliga ställe.
  • Halsbränna.Strupen brinner och sura uppstötningar blir en del av vardagen.
  • Hemorrojder. En böna har bosatt sig precis vid ändtarmsöppningen. Inte trevligt alls!
  • Konstiga drömmar. I sömnen föder du en minigris med Dumbo-öron och vaknar med ett ryck.
  • Zzzz. Du somnar en liten stund men väcks av att något låter. Du inser att det är du själv som snarkar. Din säng-partner kan glömma att få en hel natts sömn utan får under dessa månader leva med att väckas och bli störd av snarkningar.
  • Ständigt kissnödig. Man kan lika gärna bosätta sig på toastolen då det alltid finns små droppar urin som vill ut. De ständiga utflykterna till badrummet nöter spår i parketten.
  • Trög/lös mage. Normal avföring finns inte längre. Antingen är det stenhårt eller svidande löst. Inte en enda normalformad korv kommer ut... På nio månader.
  • Svårt att andas. Ofta täppt i näsan och ett behov av att äta med öppen mun för att få luft så det räcker.
  • Oönskad hårväxt. Några extra färgade LÅNGA hårstrån dyker upp. I mitt fall några stycken under naveln.
  • Stora känslosvängningar. Det börjar som ett skratt men slutar hulkningar och gråt fast du inte är ledsen alls.
  • Karusell. Plötsligt snurrar rummet runt dig och ofta åker bilen fast den står still. Yrsel är din nya (o)vän.
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela