growingbelly

Känner mig som en säl

Publicerad 2012-12-22 11:13:42 i Allmänt

Vaknade på höger sida igen.
Suck.
Tänkte på gårdagen då det tog fem minuter att ta mig upp.
Tänkte att idag SKA jag ta mig upp och FORT ska det gå.
 
Om jag rullar kanske det går fortare?
Tvekar och testar först att sätta ner vänster fot i sängen, lägger lite tyngd på men känner att det stramar i höften och att det kommer knaka i vilken sekund som helst. Lägger ner benet och testar istället att rulla.
 
Håller i magen på båda sidorna, spänner benen och rullar till ryggläge sedan till vänstersidan.
Inget knak från höfterna och så fort det gick!
Idag tog jag mig ur sängen på en minut.
1 minut. Det är fort i mitt sältillstånd.
 
Nu ska vi åka iväg och julhandla. Klappar i alla fall, maten får bli en annan dag.
Ska försöka bita ihop och handla så många julklappar som möjligt.

Vad skönt det var att vakna i morse

Publicerad 2012-12-21 12:23:41 i Allmänt

. Not.
Vaknade och kände att kroppen inte alls ville göra som jag ville. Jaha vad gör jag nu tänkte jag. Vända på mig måste jag för att komma upp ur sängen. Planering, planering.
Okej. Böjer vänster ben och sätter foten i sängen. Knak! Aj f*n där knäppte vänster höft till så jag trodde jag gick av.
Smärtan fortsätter och jag tar tag med händerna på sidorna om magen för att "flytta med" magen i den kommande rörelsen. Hur kan en mage bli så tung?
Smärtan sprider sig från vänster höft till svanskotan och högra höften.
ångvälten måste ha kört över mig i natt igen.
Tittar på klockan och inser att det lilla jag gjort tagit tre minuter.
TRE minuter för att sätta ner en fot i sängen och ta tag i magen.
Nej nu måste jag upp!
Bebisen sparkar lite försynt precis under höger revben. Spark.Spark.Spark.
Biter ihop tänderna och lägger tyngden på vänsterbenet. Vrider överkroppen och flyttar med magen.
Tar en kort paus när jag ligger på rygg. Släpper magen och tittar på klockan igen. Fyra minuter.
Nu bökar det i magen och sparkarna slutar.
 
Tänker en stund på den tid för länge, länge sedan då jag vaknade och gick ur sängen på en sekund. Ja det var tider det. För länge sedan kunde jag göra så.
Funderar på dom två valen jag har:
 
1. Böja högerbenet, sätta foten i sängen, hålla i magen och vrida mig till högersidan för att sedan sätta mig och sedan resa mig.
 
2. Sätta mig upp i sängen från ryggläget jag ligger i med hjälp av armarna i sängen så jag inte lyfter mig själv med magmusklerna, sedan resa mig.
 
1= smärta av typen "10 000 skruvar som skruvas in i höfter-rygg"
2= smärta av typen " Jag brinner och får sen syra i såret" som då kommer sådär halvvägs i sittläge i nedre delen av magen och blygdbenet.
 
Väljer nummer 1.
Jo det gör ont, smärtan är konstant genom hela rörelsen. Men den är säkrare än nummer 2 som plötsligt blir extrem smärta som kan leda till att jag faller tillbaka i ryggläge och då efter ett försök istället går över till nummer 1.
 
Andas in och vrider mig. Sätter mig upp och sitter ett tag tills "skruvarna skruvats in"
Denna morgon tog det fem minuter att komma ur sängen.
 
 
 
 
 
 

BM besök

Publicerad 2012-12-20 18:18:42 i Allmänt

Idag åkte vi hit
På ett barnmorskebesök. Vägde mig innan vi gick in och jag höll på att trilla av vågen när jag såg vad det stod.
Fick gnugga ögonen och titta igen men nej jag såg inte fel. På dryga tre veckor har jag gått upp tre kilo!
Nej, det är kört, nu har jag åkt på havandeskapsförgiftning också!
Fick vänta någon minut på barnmorskan och det ända jag kunde tänka på var att jag förmodligen nu också dragit på mig en havandeskapsförgiftning.
 
Vi fick komma in och vi tog blodprov som vanligt.
Sa att jag gått upp i vikt...
"ja hur mycket då?" vill hon givetvis veta
"ja....eh... tre kilo"
Hon trillade som tur var inte av stolen som jag först trodde.
Hon skällde heller inte ut mig.
"jaha" blev svaret.
 
Blodtrycket var samma som sist 130/80
 
Fick lägga mig ner och vi lyssnade på bebisens hjärtljud. 150 slag precis som sist.
Vi pratade också om viktuppgången. Det gjorde tydligen inte så mycket. Jag tar mycket insulin nu och det är av det jag går upp i vikt. Det viktiga nu är att jag ligger bra i blodsocker så inte bebisen väger och blir för stor.
Det är jag som får ta några extra kilon.
Men vad gör man inte för sin bebis.
 
Hon mätte SF-måttet.
 
Hela 33! i vecka 32 (31+4)
Håller mig i överkant på "normal"

Igår natt föddes bebisen

Publicerad 2012-12-18 15:58:56 i Allmänt

I drömmen. Vi inne på förlossningen och allt var bra till en början. Sen rusar det in massor med folk som håller fast mig i sängen "du måste snittas" säger en röst. "nej jag vill inte, släpp mig!" men dom håller fast mig och rullar ut mig i sängen mot operationen.
Sambon blir lämnad själv. Jag fortsätter att försöka ta mig loss. Visst jag kan ligga still men inte behöver så många hålla i mig så hårt som dom gör. En andningsmask över munnen. Jag vill inte somna men gör det snart därefter.
Vaknar nästa sekund och då rullas sängen ut ur operationssalen. Den rullas av väldigt många människor.
Sängen blir inrullad på uppvak och alla människor går och jag ser då att sambon sitter där vid min säng med ett handduksinlindat barn. Får panik då jag ser att det inte är vårat barn.
Barnet han håller i är minst ett år och det är inte vårat.
Sambon var barnvakt åt det här barnet men han visste inte hur föräldrarna såg ut eller när dom skulle komma.
"vart är vårat barn? jag måste få se mitt barn!" Får panik igen. Vart är mitt barn, lever h*n?
"jag vet inte vart vårat barn är..." säger sambon.
Vi måste hitta vårat barn. Skiter i smärtan i buken. Sätter mig upp och försöker ställa mig upp så fort jag kan.
Sen vaknar jag.
 
 

Magbild vecka 32

Publicerad 2012-12-18 15:39:13 i Allmänt

 
Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga.
 
Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.
 
Din livmoders översta del finns nu c:a 13 cm ovanför naveln. Nu när bebisen vuxit sig så stor och livmodern är högre i buken kan du märka av en ny upplevelse: när bebisen ligger uppochner i mage kan den sparka uppåt och träffa dina revben. Trycket kan göra att det känns ömt, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan revbenen. Du kan delvis förhindra detta genom att sitta upp så mycket som möjligt.

TILLVÄXTULTRALJUD V.31

Publicerad 2012-12-12 15:06:30 i Allmänt

På förmiddan var vi på sjukhuset för att göra ett tillväxtultraljud.
Huvudet på bebisen ligger som på tidigare ultraljud neråt.
Allt så bra och normalt ut.
Och vi kunde se att bebisen ligger och tränar sig på att andas.
Just nu är det ingen liten "mini" där inne.
Det är en ganska stor bebis. Över medel faktist.
Vikten ligger på 1963 gram!
Precis på det övre sträcket inom "normal"
 
 
Nu blir det ett nytt ultraljud om 4 veckor plus ett läkarsamtal då vi ska prata om den kommande förlossningen.
 
Försökte se könet idag men jag såg inget som liknade ett kön.
Kanske är en hen vi väntar.
 

9 Veckor kvar

Publicerad 2012-12-10 16:00:29 i Allmänt

Det känns fortfarande långt fram i tiden.
Sen finns det en liten panikmask som ålar runt i huvudet att Bea föddes i vecka 32 (31)
Panikmasken gnager också att jag vet att jag inte kommer få gå över tiden, vill absolut inte bli igångsatt.
Känns som att allt efter vecka 36 är okej.
Hoppas att kroppen startar det själv inte för tidigt och inte för sent.
 
Går in i vecka 31 nu.
Börjar bli trött igen, sådär mitt på dagen.
Märker också att jag börjar bli lätt handikappad.
Magen är helt enkelt i vägen hela tiden.
Vilket ibland skapar problem.
 
Magbild från förra veckan
 
Det är nu mycket svårare att komma åt fötterna.
Klippa tånaglarna är riktigt svårt.
Snöra skorna kan vara riktigt svårt också, men jag är smart att ha dom snörade så pass hårt/löst att jag kan få i och ur fötterna utan att behöva knyta upp skorna.
 
 
 

GRAVID VECKA 31

Publicerad 2012-12-10 15:33:03 i Allmänt

 
I MAGEN:
 

Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.6 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.

 

Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud.

 

Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget (för "vita" bebisar). Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem innuti livmodern.

 

 

MAGBILD VECKA 30

Publicerad 2012-12-06 10:00:00 i Allmänt

Det var länge sedan jag tog en magbild.
Men så här ser jag ut nu...
"Lilla magen" börjar synas.
 
Det jag ser är detta
 
hum... kan kanske (sa kanske) förstå att sambon "skämtade" och sa att jag ser ut som Obelix.
Börjar bli rund.
Men jag står fast vid att jag aldrig går runt med randiga byxor upp till armhålan!
Även jag har en gräns.
 
 

FOSTERUTVECKLING VECKA 30

Publicerad 2012-12-05 22:23:55 i Allmänt

 
Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu.

Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset.

En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän kring åttaårsåldern. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.

Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.

Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.

SF måttet är mätt

Publicerad 2012-12-03 19:43:05 i Allmänt

Träffade barnmorskan idag.
Nu går jag in i graviditetsvecka 30 (29)
 
Idag mätte hon SF- måttet för första gången.
Blev förvånad då det låg på 31.

Min vikt var oförändrad sen sist. Har nu på 30 veckor gått upp 1 kg.
Jättebra enligt barnmorskan "du behöver inte gå upp i vikt då du redan bär på extrakilon, så länge du inte går ner i vikt så är jag nöjd"
 
Blodvärdet är 122 (120 sist) (äter inte järntabletter)
Blodtrycket var 130/80
Bebisens hjärtslag var 150 s/m

3:e GÅNGEN TILL FÖRLOSSNINGEN

Publicerad 2012-11-22 22:05:33 i Allmänt

Inte ens i vecka 30 och nu kan jag bocka av ett till förlossningen-besök.
Bara i vecka 28 och nu har jag varit där 3 gånger.
 
suck. Varför det tänker du säkert.
 
Jo det var så att i förrgår kväll fick jag en rejäl "mensvärk" Väldigt långt ner i magen. Alltså inte där min normala mensvärk brukar sitta. Mens ska jag inte ha nu heller.
Växtvärk säger du?
Jo visst men min "mensvärkliknande" växtvärk brukar sitta i navelhöjd.
 
Men jag la i alla fall märke till denna konstiga "mensvärk" i förrgår kväll.
Gick och la mig. Somnade. Vaknade smärtfri.
 
Igår kväll kom också denna "mensvärk" väldigt långt ner i magen. Fick också ont långt ner i ryggen.
Nej inte förvärkar nu!
Ryggsmärtan gick över. Kvar var "mensvärken"
La mig. Sov oroligt. Vaknade smärtfri.
Efter frukost kom "mensvärken" igen.
Vad är det här för något?
 
Läste runt och blev inte klokare. Normalt. Onormalt. Växtvärk. Förvärk.
Är väldigt rädd att något ska gå fel i graviditeten. Kroppen försöker säga mig något men vad?
Velade om jag skulle ringa och rådfråga förlossningen vad det kunde vara.
Kom fram till att det var lika bra att ringa och fråga dom som vet, dum fråga eller inte så har dom svaren.
Ringde och förklarade. Fick rådet att ta en Panodil och lägga mig och ringa dit igen 2 timmar senare, så skulle vi bestämma om jag skulle komma in eller vara kvar hemma.
 
5 minuter senare ringer kvinnan upp och sa att hon läst i mina papper och då jag har så mycket bakom mig så tyckte hon nu att jag skulle åka in direkt så en läkare kunde undersöka.
Okej.
Så vi åkte in.
 
Fick lämna urinprov och sen fick jag lägga mig ner och ett CTG blev påkopplat.
Bebisen blev galen så fort dom två dosorna och banden spändes på.
"dom här måste sparkas bort!"
Det var galet mycket rörelser under hela undersökningen.
Bebisen mådde bra. och jag fick vänta på läkaren.
 
Han kom efter ett tag och vi pratade och han klämde på magen. Han klämde väldigt hårt upptill på blygdbenet och det gjorde ont.
Ett snabbt ultraljud och bebisen låg med huvudet snett neråt, såg ryggen, magen och hjärtat. Allt vatten var kvar.
Sen till den andra undersökningen.
Som jag även denna gång inte kommer gå in på i detalj.
Allt var bra där också. Sluten och tappen var lång.
 
Alltså var allt bra.
 
Han sa att min smärta kan bero på att det töjer och spänner i becken och fogar och att det är det jag har ont av.
Ville jag så kan jag kontakta sjukgymnast.
Är nu inställd på att jag kommer ha denna smärta i olika former dom återstående 12 veckorna.
 

ÄN SÅ LÄNGE EN KÖNLÖS BEBIS

Publicerad 2012-11-15 16:47:13 i Gravid med nr 3

 
Det är klart att jag funderar på vilket kön det blir på bebisen. Tankarna finns där hela tiden.
Funderar mycket på dom väldigt vetenskapliga sakerna som att
  • Jag är sugen på helt andra saker än i tidigare graviditeter
  • Magen ser inte ut som i tidigare graviditeter.
(och det finns en massa andra saker som är olik dom tidigare gångerna)
 
2 flickor och två ungefär lika graviditeter.
Och så denna...
Kanske en pojke?
Blir glad vilket som.
 
Funderar på ultraljudet i veckan. På en detalj som läkaren sa.
Kanske sa hon för mycket?
Dom vet vilket kön det blir, men vi vet inte.
Hon sa " Lilla Plutten"
Plutten.
Kanske är det en pojke denna gång.
50/50
Ska bli spännande att se i februari vad det blir.

PEPPARKAKA ÄR GOTT

Publicerad 2012-11-14 14:39:59 i Gravid med nr 3

Det är vi två som tycker.
Åt två pepparkakor och drack en kopp kaffe för en stund sedan och nu verkar den blandningen ha tagit sig ner och har nyss sugits in genom navelsträngen.
Det var och är fortfarande ett "efter maten träningspass" i magen.
 

VI VET VIKTEN

Publicerad 2012-11-13 20:55:30 i Allmänt

Idag var jag på ultraljud igen.
Första dagen på vecka 27 (26+1)
Var nervös innan. Min tid var på eftermiddagen också.
Det första vi såg var ett huvud som låg neråt.
Huvud, ben och mage mättes sen snurrade bebisen runt och la sig med huvudet åt höger och ryggen mot min mage.
Hjärtat såg bra ut. Mycket fostervatten fanns också. Inga tecken på att något vatten fattades.
 
Bebisen växer som den ska.
En 900+ grammare ligger inne i min mage.
 
Skönt att den växer som den ska och hittills inte är för liten (eller för stor som den kan bli då jag tar insulin)
Har varit orolig att bebisen växer för lite då jag har väldigt svårt att äta stora portioner mat, och så mycket småätande blir det inte heller.
 
Allt såg bra ut och jag är lugn. Nästa ultraljud är om 4 veckor.
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela