growingbelly

Senaste dagarna har jag känt mig lite seg och idag har jag varit otroligt trött och seg i kroppen.
Det verkar som den lätta tiden är över.
Jag har klarat mig bra hittills och inte känt mig annorlunda på något sätt förutom att jag givetvis blir bredare framtill.
Dom senaste dagarna har det varit annlunda. Jag svettas mer, blir trött fort, hjärtat slår fortare fast jag inte gör något speciellt och jag käner ofta ute att jag inte får tillräckligt med luft när jag andas normalt utan jag får andas genom munnen istället.
Det räcker med några meter utanför hemmet så börjar jag dra in luft snabbare.
Än har jag väl inte blivit så tung tror jag sammalagt har gått upp 4 kg (kan ha fel) så det borde inte bero på det tycker jag.

Något konstigt har hänt med magen också. Ofta vid frukost eller middag bara efter någon tugga så försvinner hungern och jag blir lätt illamående.
Då väntar jag helt enkelt ut illamåendet och fortsätter sedan att äta.

Men jag tycker ändå att jag har klarat mig bra från mycket som man som gravid kan råka ut för.

Jag har även speciellt om kvället fått ett sug av en viss onyttighet, kanske inte bra men jag får väl försöka byta ut suget till frukt istället...
Nu tänkte jag se på tv... Jag köpte också tidigare under dagen den lilla syndiga onyttighet som jag nu tänker på, förmodligen slutar det med att jag äter upp den ikväll (^;^)

Igår när jag rensade hittade jag böcker jag glömt att jag hade.
Några av mina barnböcker bland annat boken min skattkammare som jag (enligt vad som står skrivet i boken) fick när jag var 7 1/2 månad.

Böckerna jag hittade ska givetvis bli nerpackade i en kartong som ska vara i lägenheten. Där får dom stå i bokhyllan i väntan på att snart bli lästa om och om igen.

Start på vecka 23. Idag är det 124 dagar kvar till fullgången tid.
Hittade denna bild på ett foster i vecka 23. Det ser verkligen ut som en liten människa.

Min lilla inneboende gör sig till känna varje dag nu. Det sparkas och buffar för fullt flera gånger om dagen.
Jag har upptäckt att när jag lägger mig ner på rygg och pysslar med datorn eller ser på tv så börjar det sparkas, jag brukar ofta hålla ett finger löst emot men då sparkas det någon annan stans istället.
Jag har också märkt att när jag är tyst en stund så buffas det och när jag pratar så slutar det.
Även vid promenader brukar det vara lugnt.

Jag ska se i dagarna om jag letar fram kameran så tänkte jag ta en ny magbild, var ett tag sedan förra kortet.

Undrar när magen ska börja få en växtsprutt, eller om den kommer växa i samma takt hela tiden.
Ska bli intressant att se hur stor jag blir.
Jag har sett kort när mamma väntade mig och hon var verkligen enorm! Såg ut att bära trillingar.
Men vad jag förstod så gick hon även upp mycket i vikt, kanske var en av anledningarna.
Jag ska försöka hålla mig under 10 kilo.

Jaha... Sista dagen på vecka 22. Då är det bara 17 veckor kvar... Oj det är inte många veckor!
Otroligt!

Nästa månad någon gång i mitten, minns inte datumet då är det dags för ett till ultraljud. Tillväxtkontroll.
Läkaren vi ska träffa har vi träffat förut, dock var det inget kul besked då men han är verkligen jättebra.
Får se vad han säger om moderkakan om den har flyttat upp sig lite eller inte. Förmodligen kommer den göra det i takt med att barnet växer. Jag tänkte också fundera på om det är något speciellt jag ska fråga honom om.
Det beror väl lite på vad han säger.
Men det ska bli kul att träffa honom igen, han lyssnar på det man säger och är väldigt förstående och bra, han lyssnar och verkar inte bara gå efter standardsvaren som dom har i sina böcker.

Förmodligen blir flytten någon gång i mitten på nästa månad också, det är väl lite blandade känslor där, dels panik över packandet, oro och ilska att jag inte kan hjälpa till så mycket jag vill med själva flyttandet, men det ska bli så skönt att få det gjort!

Men det jag längtar mest till är ultraljudet. Kanske får vi reda på könet!
Dagen efter ska vi till barnmorskan, inte så roligt. Börjar bli tjatigt att gå varje månad för att sitta en timme och lyssna på standardprat och ta bodprov. Men veckorna går fort så snart slipper jag det :)

Natten tills idag hade jag en barndröm igen. Jag vet inte hur jag hade fött barnet men det låg nyfött i en korg på golvet inlindad i en filt. Jag tog bort filten som skymde ansiktet och barnet såg inte ut som jag hade tänkt mig, ansiktet var väldigt veckigt och rött. Jag la tillbaka filten försiktigt rädd att väcka barnet.
Givetvis vaknar barnet då och jag lyfter försiktigt upp det och lägger mig i sjukhussängen. Jag hade lite problem och visste inte riktigt hur jag skulle hålla för att vända barnet så den har magen emot min med huvudet vid bröstet. Det var ju så litet och när jag är ovan att hålla så var jag väldigt försiktig. Men till slut ligger barnet på magen och jag halvsitter. Så givetvis som i alla andra drömar så är jag lite rädd och orolig dels för hur det ska kännas när barnet suger tag och så en rädsla att jag inte ska ha någon mjölk. Men barnet suger på och verkar nöjd så jag antog att den fick mat.


Midsommarafton idag men vi gjorde inget speciellt. Tog en sväng till stan och handlade lite. Även årets första jordgubbar.
Jag gjorde något riktigt onyttigt men gott, en jordgubbstårta. Med jordgubbssylt och vaniljkräm i, toppad med grädde och jordgubbar.
Det var otroligt gott! Även "J" som inte är så förtjust i tårtor tyckte den var god.

Fem månader in i graviditeten och ändå kan jag inte släppa oron. Svårt att veta hur jag ska göra för att släppa den men det kanske är en naturlig del av graviditeten?
Dock finner jag många saker att glädjas åt. Att graviditeten har kommit så här långt, kroppen förändras och det händer ständigt nya saker, ibland känns rörelser inifrån.
Det enda jag finner negativt är oron.

Men någonstans måste jag ändå känna mig trygg och jag tror verkligen att det kommer lyckas.
Nu finns det ju även några få små klädesplagg och en säng som väntar på sin användare.
Håller tummarna för att det blir något friskt och välskapt i oktober!

Idag var vi iväg och köpte en inflyttningspresent (till oss själva)
en moccamaster.
Bryggaren vi har nu tänkte vi slänga till flytten.
Skönt att rensa ur lite av det gamla och öppna nya saker nu när vi ska flytta till så fint boende (^;^)

Vi tog en sväng till loppisen Prio 1 och kikade. Det fanns ingenting att ha där. Det var mycket sämre än jag trodde.

Inom cirka en månad är det flytt och cirka en vecka innan dess ska vi ta en sväng till ikea och handla lite. Då har det även varit prat om att köpa en spjälsäng dels för att det är roligt att köpa saker och dels för att slippa handla det senare.

Så idag så fick jag en känsla att det skulle finnas en fin spjälsäng på ett av två ställen jag tänkte på.
Då det inte fanns så mycket att göra hemma (förutom att packa) så åkte jag ner till stan med "J" med som sällskap. Jag hade svårt att besluta till villket av dom två ställerna vi skulle till, om vi skulle ta den inne i stan eller den någon minut utanför.
Jag velade länge och sedan skulle spårvagnen åka vidare från den hållplats vi skulle av på om vi skulle till myrorna. Men spårvagnen kom ingenstans. Försökte starta flera gånger men inget hände. Radion fungerade inte heller så efter ett mobilsamtal skrek hon ut i vagnen att dom hade stängt av strömmen på grund av en rökbildning i en annan vagn.
Skulle vi då sitta och vänta i spårvagnen på obestämd tid på att det skulle åka vidare?
Det kanske var ett tecken att vi skulle av här (?) så vi gick av och gick nedför gatan till myrorna.
Jag gick runt och tittade bland möblerna och till min förvåning hittade jag en omonterad vit spjälsäng.
Den var tydligen nyinkommen för den hade inget pris. Letade runt lite efter rätt person och den kostade 120 kronor. Inte mycket för en spjälsäng som desutom var snygg (och lätt att göra ren)
Kontrollerade att alla skruvar fanns med i påsen sedan bar det av till kassan.

Väl uppe vid spårvagnen fick vi vänta i 25 minuter innan någon vagn kom (ska gå var 15 min på sommaren)
Jag kommer verkligen inte sakna spårvagnsväntandet när vi flyttat in till stan igen.

Och det bästa med allt efter flytten är att det är 5 minuters promenadavstånd till myrona! Oj, oj. Bäst att gå dit utan pengar!
Skönt att ha allt runt hörnet igen!

Men nu är sängen köpt. Nu behöver jag inte fundera på det mer ^^
Skruvade ihop den förut för att se att vi dels förstod hur man skulle göra och att allt var helt.
Den var jättefin!
Nu står den isärskruvad igen redo för flytten.

22 veckor... 22 veckor, ja det är en bit på väg. Viserligen många veckor kvar men det var inte länge sedan jag stod i vecka 5 med en sticka i handen och första tecknet på graviditeten fanns där i min hand.
Det känns som det var en evighet sedan.
Men jag antar att när ett sådant unikt barn ska bli till så får det ta sin tid, då kan jag inte påstå att nio månader är en lång tid.
Allt är relativt.

Härnäst idag så ska jag hasa mig till spårvagnen och åka till affären en sväng. Inte så roligt men jag måste handla hem lite saker.

Nu är det 132 dagar kvar till beräknad förlossning.
Hoppas tiden ökar takten snart då jag nu tycker den går långsamt igen.
Magen tycker jag växer otroligt långsamt och rörelser känner jag någon gång om dagen.
Men jag känner mig ständigt orolig att något ska hända.

132 dagar... Ja kanske kommer dom gå fort. Men det är nu det finns tid att förbereda sig inför allt som ska komma.
Jag har även tänkt att samla kraft och gå till vårdcentralen efter graviditeten och försöka få en tid till en ordentlig undersökning för mina ögon. Efter förra vårdcentralens besök som inte gav mig något, jag förklarade mina ögonproblem och sa att jag var orolig för tex grön starr men det jag fick göra var peta med fingret på näsan, stå på ett ben och sådant. "Det var normalt, det kunde bli så" Men jag tycker inte att det är normalt att få bortfall av synfält och ofta synstörningar. Jag vill ha en undersökning av ögonen och även huvudet om det är något där inne som trycker på. Är det något vill jag veta det och hittar dom inget eller dom tycker att det är "normalt" så får jag tro på det men jag vill bli undersökt.
Men nu är det graviditeten som gäller! Efter den ska jag ta tag i ögonen då dom tar upp en stor del av dagarna att oroa sig åt och när det inte är dom jag tänker på så är det graviditeten.
Måste lära mig att ta en dag i taget, vara glad åt det jag har. Allt har sin tid!
Men det är ju dock så att det oftast är lättare sagt (i detta fall skrivet) än gjort.

Så sent som idag märkte jag en kroppslig förändring.
Mina fötter som normalt sätt brukar vara ganska kalla (kallare än resten av kroppen men inte iskalla) märkte jag idag att dom är varma, känns nästan som det ångar ur dom.
Väldigt konstigt.

Bröstkorgen har ökat i omfång också, och brösten ser varmare ut dom känns inte varmare men dom blir lätt färgade åt det röda hållet.

Trots järntillskott är jag fortfarande trött om dagarna.
Börjar bli jobbigt att jämt gå runt och vara trött och seg. Så har jag känt en längre tid men det har blivit lite åt det sämre hållet nu under graviditeten.

Tycker det börjar bli ganska jobbigt att vara gravid. Att ständigt ha tankar om det och oroa mig för olika saker. 21 veckor in i graviditeten men sååå långt kvar! Jag trodde magen skulle växa snabbare men den syns knappt än.
Visst det är en tidsfråga, men för mig innebär ordet gravid en stor mage och den verkar inte komma.

Men tiden går sakta, tids nog kommer magen och efter det en nystart på livet.
(hoppas jag. Är så medveten om att så mycket fortfarande kan gå fel så jag har svårt att vara glad innan graviditeten är över och jag kan börja leva igen)
Graviditeten känns nu som en oändlig väntan på att allt ska börja.

I morse ställde jag klockan tidigt för att ringa veterinären. Ringde så fort dom öppnade men telefonsvararen sa "vi har mycket att göra nu, ring senare" försökte X antal gånger till och då pep det bara i luren.
Förstår inte hur dom kan göra så, när man ringer om sjuka djur.
Igår ringde jag en annan veterinär som sa åt mig att ringa idag istället. Så jag rullade tummarna och väntade.
Ringde precis när dom öppnade och pratade om Didriks problem "oj det lät inte bra, men vi är fullbokade hela veckan och nästa vecka har vi stängt" och så hänvisade hon mig till veterinären som jag ringt hela morgonen utan svar.
Ringde till den första veterinären igen och då sa telefonsvararen " vi har fullt upp, finns inga lediga tider kvar för dagen, vid tidsbokning för annan dag ring senare"
Jag blev så himla arg!
Men en veterinär fanns kvar. Dock ligger den 2 mil utanför stan och klockan var redan halv 2. Hade ju börjat ringa första veterinären klockan 8.15.
Jag var så trött på att ringa så jag bad "J" ringa. Dom hade egentligen inga tider men hon tyckte det lät allvarligt eftersom Didrik inte kan kissa som han ska så vi fick en akuttid. Vi skulle komma så fort som möjligt.
Vi hade turen att få skjuts.
Väl inne hos veterinären förklarade jag alla Didriks symtom och hon klämde och kände. Hon sa något att det lät som diskbråck (vilket gjorde mig extremt rädd) hon tyckte han satt konstigt och han rätade inte upp ena baktassen som han skulle.
Någonting var det med prostatan också. Minns ej om den satt högt eller lågt men det var ovanligt för att vara en sådan ung hund.
Hon tömde analsäckarna (luktar som jag vet sen tidigare inte gott alls) Sedan blev han röntgad.

Sen kom en annan kvinna in och tog blodprov. 3 rör och jag vet inte hur hon lyckades för hon blodade ner en massa. Sedan hände något av ren klantighet. Hon tog av nålen från röret, och la nålen på bordet. Didriks ben fick en tussbit och tejp runt om benet.
"AJ" säger kvinnan och på hennes underarm sitter den använda nålen instucken.
Det kan inte vara bra.
Förstår inte hur hon lyckades.

Röntgen bilderna visade ingenting så han fick 2 sprutor, en smärtlindrande och en inflammationshämmande för han hade feber.
Recept fick vi på orala droppar och tabletter.
Sen var det klart. Didrik var extremt duktig stod still hela tiden och sa inte ett ljud, men det syntes på hans ögon att han hade ont speciellt vid tömmningen av anasäckarna.

Sedan var det bara det där med att betala... Oj, oj, oj. Fy fan.
Jag var helt säker på att det bara var självrisken vi skulle betala men vi fick betala hela summan. 4000 kr! 4000! för det lilla?!?!?!
Det var dom sparade barnvagnspengarna. Suck.
Men vi har skickat in papper till försäkringsbolaget. Hoppas att det täcker detta och vi får tillbaka större delen av summan.
Inte kunde jag tro att det skulle bli så dyrt!

Nu trots smärtlindring så ser inte Didrik ut att må bättre, han hasar fortfarande efter golvet och verkar tycka att det kliar nåt jävulskt vid sitt organ.
Kom att tänka på det hemma att hon sa att han verkade ha klåda men vi fick inget medel på recept för det.
Som tur är skulle hon ringa i morgon och höra hur det går. Då ska jag fråga om det finns något man kan köpa som lindrar hans klåda.
Får hoppas att allt detta hjälper för ber hon oss komma in igen så går inte det. Finns inte en chans att vi kan lägga ut 4000 till. Men jag tror att detta kommer hjälpa, bara han får något för klådan.
Han är sig inte lik. Köpte ett ben hos veterinären det har han inte rört. Äter knappt och bara hasar runt och piper och flåsar som bara den.
Hoppas han blir bättre snart!
Den tappra, tåliga 5 kilos pekingesen Didrik.

Den andra hunden blev det ingen tidsbeställning åt. Ska ringa veterinärena som inte kunde idag om henne. Någon gång måste dom svara och ge mig en tid.

Idag hoppas jag att vi får en tid till veterinären. Båda hundarna ska dit. En hund för att vi tyvärr inte kan ha henne kvar och den andra hunden för att han blev sjuk igår.

Hunden som vi inte ska ha kvar har under alla sina dagar hos mig inte varit "frisk" hon sover på kvällen och morgonen efter när jag ska ta ut henne så har hon kissat i sängen och det som är konstigt är att hon ligger i det, hon lägger sig inte vid sidan om eller utanför. Det händer väldigt ofta. Jag har tvättat sängarna, köpt nya, gått ut sista gången för kvällen vid 03. Sen kan hon inte gå till gräset själv. är det mer än 3 meter så är inte chansen stor att hon håller sig dit. Hon kan inte vara själv hemma heller, även om det gäller 5 minuter. Toapapper hämtar hon i badrummet, tv-tidningen är sönderbiten, mitt handarbete upprepat, det hon hittar biter hon sönder.
För drygt ett år sedan bestämde jag mig för att jag inte skulle ha henne kvar och jag ringde en veterinär och förklarade och han sa att det inte verkade normat att hon ligger i kisset och att han förstod om jag ville avliva för hon är inte frisk.
Men jag ändrade mig och ansåg att jag har köpt henne det är mitt ansvar även om hon är som hon är. Vi köpte trädgårdsgrindar att stänga in henne i om nätterna eftersom hon förutom kisset i sängen även gjorde fler behov på golven. Så på natten och när hon skulle vara själv stängde vi in henne.
Det jobbiga är att hon skriker stup i ett och det går inte att stoppa henne.
Dom senaste månaderna har hon även börjat morra när jag ska leka med henne. Givetvis accepterar jag inte det utan tar leksaken och lägger på bänken och fyar henne. Hon har även gått tillbaka till valpstadie med att hon bits även om jag bara ska klappa henne. Det var droppen för mig.
Jag vet att jag inte kan ta hand om 2 hundar när vi flyttar och sedan får barn. Jag kan inte köra vagnen, hålla i Didrik i koppel och bära Ebba sammtidigt. Och jag kommer inte riskera att när barnet är på golvet eller i en sitter att ebba ska bita barnet i handen eller i kläderna. Det går inte.
Hon är långt ifrån en hund jag vill ha.
Så idag ska jag ringa och beställa en tid. Lika bra att få det gjort än att gå och vänta.

Hanhunden blev sjuk igår. Det började med att det kom var ur hans manliga del.
Sedan under dagen såg vi att han var sjuk, han åt inte, lekte inte såg matt ut och kunde knappt gå. Han tog tre steg för att sedan gny och hasa sig fram på frambenen. Läste på nätet och det verkade vara en förhudsinflammation. Han blev sämre och han kunde inte kissa.
Ingen veterinär fanns det öppen på kvällen förutom strömsholm som igger över 3 timmar bort.
Men vad ska man göra 22 på kvällen utan bil? vi kan ju inte ta oss dit.
Senare såg det ut som han kunde kissa men inte mycket.
Undersökte honom på kvällen och jag höll honom med hängande bakben för att titta på hans del som i normala fall brukar komma ut då. Men han verkade ha ont och hans sak kunde inte komma ut.
Veterinären närmast öppnar 13 så jag ska ringa snart.
Förmodligen får vi en salva vi ska smörja in honom med.
Hoppas han får en tid idag!

I förrgår var första gången "J" såg rörelser utanpå magen. Det var ett himla vändande och snurrande inifrån.

Igår hände något konstigt. Igår vid middagen pratade "J" med en vän och jag hörde bland annat att dom pratade om illamående och "J" sa att jag inte mått så illa ( mådde illa i vecka 5-6 )
Jag åt på och funderade lite på vilken tur jag haft med illamående och alla andra krämpor man kan få.
"J" slutade prata i telefonen och vi åt på... Då... Från ingenstans började det knyta ihop sig i magen och jag slutade äta och sa att jag skulle lägga mig ett tag i hopp om att det skulle gå över.
Men nej, jag hann upp för trappen så blev illamåendet akut så jag var tvungen att springa och kräkas.
Det var ju himla lägligt när "J" pratar om hur bra jag mår.

Hittade dessa videos på youtube. Ser otäckt ut!

Jag tog mig en sträckare på sängen förut och låg och funderade lite.
Då för första gången var jag helt säker på att jag kände fostret! Det kändes som en såpbubbla som sprack sedan en dragande känsla neråt.
Det var garanterat inte tarmarna som stökade.
Efter ett tag dök även en knöl upp som jag kände på och precis som igår försvann den efter ett tag och blev en liten knöl på andra sidan magen.
Lycklig som bara den låg jag kvar på rygg och ropade på "J" men då blev det lugnt i magen. Senare kände även han en knöl på magen.

Jag letade efter gravid bloggar förut fortfarande liggandes i sängen med datorn på benen då kände jag en snabb dragande känsla igen och en del av magen reste sig upp för att sedan sjunka ner.
Otroligt!
Tyvärr hann inte "J" se händelsen.

Men då tyder allt på att det är en livlig krabat där inne ^^
Äntligen känner jag!

Idag inleds vecka 21. Nu är jag alltså halvvägs genom graviditeten.
Konstigt att tänka att det inte är så långt kvar nu. Tiden har rullat på fort dom senaste veckorna.

Det här händer denna vecka:

Barnet:

Tarmarna har utvecklats så att barnet kan ta upp näring från fostervattnet som det sväljer. Även om det i huvudsak är moderkakan som förser barnet med näring passerar nu lite genom tarmarna. Nu ska vi prata om tjocktarmen. Barnets första avföring samlas redan i tarmarna. Det kallas för barnbeck. Det är en grönaktigt svart till ljusbrun substans som ditt barn bajsar ut innan, under eller efter förlossningen.

Barnet har nu nästan halva den längd som det kommer att ha vid födseln, men det väger bara 10 % av födslovikten.

Mamman:

Du blir lite tjockare överallt

När du har nått den här veckan är midjan definitivt borta. Nu är det svårt att dölja att du är gravid. Du kanske märker att du går upp i vikt som mest under de veckor som kommer. Även om din kropp kräver mer mat är det bra om du undviker oemotståndliga onyttigheter: ta det lugnt med choklad, chips, kakor och glass.

Bröstkörtlarna har utvecklats stadigt allt sedan du blev gravid, och nu kan du märka att det läcker lite vätska från dina bröst. Det kan kännas märkligt.
Nu kan vader och fötter svullna upp, i synnerhet mot slutet av dagen. 75 procent av alla gravida kvinnor lider av svullna fingrar, vrister och fötter. Ett gott råd är att använda stödstrumpor.

Sista dagen på vecka 20.
Hittills har jag inte känt några rörelser som jag kan säga att det garanterat är det. Har känts lite udda i magen idag, men jag vet inte vad det kan vara. Kanske är det rörelser? Känner jag det igen så vet jag.

Idag hände något konstigt. Jag låg på sängen och kände lite på magen och under naveln var det som en ganska stor "knöl" det var hårt och kändes konstigt. Jag höll kvar handen, kanske för att jag funderade på vad det var.
Efter några sekunder försvann "knölen".
Senare kände jag runt igen och fann en mindre "knöl" och den försvann också efter ett litet tag.
Kanske var det så att det var den inneboende som sträckte på sig?
Kände runt senare och sa till "J" att känna men då fanns ingen knöl.

Äntligen så kanske det är den inneboende som gör sig till känna.

Fredagskväll igen. En film väntade i dvd:n och fredagsgodiset väntade på bordet.
Vid halv tio tiden började vi titta på filmen Paranormal activity i brist på annat att se. Filmen var seg och det var billiga och lättgjorda trix som lätt kan göras med fläkt och snöre. Men är man lättskrämd så blir man nog rädd av denna film och man bör nog inte se den själv en kväll.
Men, men. Filmen rullade på och eftersom den var seg så pratade vi mycket med varandra och jag kom in på övernaturliga saker att jag bara varit med om ett fåtal konstiga händelser, men eftersom jag tidigare sagt det till"J" så pratade vi inte mer om mig utan han pratade lite om olika händelser och vad han upplevde senast i den tidigare lägenheten, där jag inte känt av något.
Samtalet dog ut och vi fortsatte att se på filmen.
Klockan var en bra bit över tio mörk var det både ute och inne förutom taklampan över bordet som stod på svagt och tevens ljus.
Det enda ljudet som hördes var ljuden från teven. Men...
Då började det prassla i andra änden av vardagsrummet. "-Nej! Hör du?!" jag kollade på "J" för att se att jag inte inbillade mig, han tittade på mig och jag såg på honom att han trodde det var jag som gjorde något. "-Hör du?, vad är det!!?" "- Är det inte du som gör något?" Men jag gjorde ingenting jag satt bara i soffan med armarna i kors hela tiden.
I andra änden av vardagsrummet står tomma och fyllda kartonger och två papperspåsar med kläder.
Prasslet tyckte jag lät som prassel av en papperspåse.
Jag blev faktiskt skrämd.
Visst påsar kan prassla om man nyss tagit i dom och dom "rätar" ut sig igen. Men dom påsarna har stått i flera dagar utan att vi rört dom.
Jag tyckte det var väldigt märkligt. Speciellt när vi pratade om sådana händelser.
Konstigt.

Det kändes som att någon ville säga att den var där. Kanske var någon som hälsade på för att se hur vi har det. Vem vet...
... ...

Senaste kvällarna har jag haft svårt att somna.
Ändå stänger jag av datorn tidigt och bara ligger i sängen och ser på tv. Men dom senaste dagarna har det varit omöjligt att somna före halv två.
Efter en tid somnar jag för att sedan vakna tidigt på morgonen för att vända på mig och då känner jag mig extremt pigg. Jag blir alltid irriterad och tycker att det är för tidigt för att gå upp (vid 4-5 tiden)
tv:n vill jag inte sätta på heller då jag piggnar på om jag öppnar ögonen så jag ligger och blundar och försöker somna igen. "J" snusar på som vanligt och ibland blir jag irriterad när han snarkar till. (varför kan inte jag sova lika bra som han?!)
Till slut somnar jag för att sedan småvakna flera gånger.
Jag vaknar sedan sent på morgonen och känner mig så otroligt mycket tröttare än när jag gick och la mig kvällen innan.

Hoppas att detta bara är tillfälligt!
Eller så gör jag så här som en träning inför att ha barn. Då antar jag att det inte blir många timmars sömn.
Så jag är glad att "J" sover så bra som han gör och att jag sover, lite mindre än vanligt men det blir några timmars sömn.

För jag antar att framtiden inte bjuder på många timmars sömn.

Det där med vilket kön det blir har jag funderat mycket på men det finns ett kön som jag tror att det är. "J" har haft en dröm där vi hade ett barn och det var det könet både jag och han tror att det är. Hans drömmar brukar ibland innehålla sann information om sådant man inte kan veta (har fått bevis på det tidigare)
Inatt hade jag en barn dröm. Det har jag haft många gånger tidigare och givetvis i denna dröm också så skulle jag amma och var orolig att den inte fick i sig tillräckligt och jag var orolig att jag inte hade någon mjölk.
Samma som alla drömmar alltså. Men i denna dröm så för första gången så visste jag vad det var för kön på barnet.
Det var det könet vi tror att det blir.
Kanske en önskedröm eller en sanndröm, bara att vänta och se!

Idag tog vi en sväng till myrorna och vi tittade även på barnkläder för skojs skull.
Jag hittade en jättesöt liten mössa som var vit med små runda ugglor på. "J" tyckte vi skulle köpa den, jag var lite mer "ska vi köpa det redan" men han tyckte inte det var för tidigt. Alltid kul att ha något hemma.
Jag tittade lite på kläderna det fanns mycket snyggt men "J" hittade något super sött en helt ny tröja (orginal lappen satt kvar inuti) En liten tröja med en känd sagofigur på.
Tröjan kostade 25 och mössan 10. Bra fynd ^^

Testade sedan att vika ut tröjan på sängen och lägga byxorna vi tidigare köpte ihop, och det passade jättebra!

Eftersom jag har fått reda på att det eventuellt kommer att bli ett kejsarsnitt så har jag läst på om det och bläddrat i bladet jag fick av BM.
Jag har hela tiden varit inställd på att det ska bli en vaginal förlossning och funderat på det och skrivit en förlossnings önskelista. Min rädsla har varit " tänk om det blir kejsarsnitt"
och som det är nu verkar det som att det kommer att bli ett sådant.
Igår var jag väldigt ledsen och arg att jag kanske inte kan föda på "normalt" sätt, på det sättet jag vill.
Ett kejsarsnitt innebär noll kontroll över situationen och en massa folk runt omkring.
Men jag tror att jag (efter gårdagens sammanbrott) kan ta till mig tanken mer. Min enda rädsla är att det blir så akut att jag måste sövas. Det vill jag verkligen inte. Dels mår jag så dåligt av narkosen och jag vet sedan tidigare operation (opererade bort gallblåsan förra året) att det är så jäkla jobbigt att vakna. Jag vill vara vaken men det går inte. Sedan piggna på så pass att jag kan vara vaken och "J" kanske håller i en liten bebis och då ska jag förstå att det är mitt, tror jag kommer ha svårt för det. Det är jag extremt rädd för.
Om jag nu måste genomgå ett kejsarsnitt vill jag att det ska vara med en av två möjliga ryggbedövningar, jag vill att "J" ska vara med under operationen, jag vill inte ha några läkarstudenter närvarande (då jag tycker att dom 7 som ska vara i operationssalen är mer än nog) sedan hoppas jag att jag får bebisen på bröstet en stund innan dom försvinner och donar med den.
Jag ska skriva om min förlossningsplan och anpassa den mer till ett kejsarsnitt.

Vid nästa ultraljud ska vi träffa en överläkare och beroende på vad han säger så ska jag ställa alla frågor jag kan komma på. Han har förmodligen svaren.

Det jag också är orolig för är tiden efter operationen som jag tycker är väldigt nedvärderande att jag inte kan lyfta barnet själv, måste ha hjälp upp ur sängen och det mest nedvärderande av allt att jag förmodligen måste ha hjälp på toaletten.

Men trots mina funderingar och rädslor så ser jag ändå ett ljus.
Hur barnet än blir fött så kommer det ut när det är dags och det är lika mycket vårt barn hur det än kommer till världen. Det är ingen prestige att föda på det ena eller andra sättet.
Bara vi får en liten son eller dotter i höst så spelar det ingen roll!

När vi kommer in på MVC och går mot väntrummet brukar jag alltid väga mig för att slippa göra det, det första jag gör när jag blir inropad, men i det väntrummet var det så mycket folk så vi gick vidare och satt oss istället. 10 minuter för tidiga var vi. Men tiden gick fort och vi blev inropade. Då var det bara att bita i det sura äpplet och gå till vågen i väntrummet bredvid. Lite besviken blev jag när jag såg att jag hade gått upp hela 2 kg i vikt.
BM frågade om jag hade börjat känna några rörelser än och det har jag inte. Hon sa att det var normalt men att det nu i veckorna är normalt att man gör det.
Hon tog blodtryck och det var lite högt så hon skulle ta ett till senare. Hon sa att hon läst i jornalen och undrade om vi hade några funderingar om att det eventuellt blir kejsarsnitt.
Jag sa att jag var orolig och helst vill slippa kejsarsnitt och att jag är rädd att inte kunna knyta an till barnet.
Men så skulle jag inte känna osv.
Men jag sa i alla fall att bara det blir ett barn i sutändan så spelar det ingen roll hur det kommer ut.
Hon tog blodprov och blodtryck igen det var bättre. Sedan fick vi höra på det lilla hjärtat som tickade på som det skulle. Är i vecka 19+3 (jag säger 20) lite tidigt för symfys fundus mått men hon kollade det ändå.
Ett urinprov ville hon ha också så jag fick en sticka och blev skickad till toan. Tog som vanligt ett tag att få ur mig något men det gick och stickan visade negativt på äggvita.
Jag tyckte BM var ovanligt bra idag (kanske berodde det på att hon ska ha semester från i morgon)


Just det! Det höll jag på att glömma att skriva.
När jag låg ner och hon frågade om jag kände några rörelser än så sa "J" sedan efteråt att han sätt på magen att det buffade till några gånger. Konstigt.

Men allt var bra.

Grav. vecka :19+3
Vikt:+2 kg
Blodtryck: 115/70 (sist 115/60)
Hjärtslag per/min:158 (sist 155)
Symfys fundus: 18

Vid gårdagens Ica besök såg jag några förpackningar som jag blev nyfiken på att se vad det var.
Dels var det en 50-tals retroförpackning sedan när jag läste på sidan så var det ju en väldigt smart idé.
Färdig smet plus formar i förpackningen. Det var desutom inte många konstiga ingredienser.
39 kronor, ja det var ju värt att prova.
Så idag fuskbakade jag dessa muffins och det stod även tips på baksidan om att varför nöja sig med enkla chokladmuffins? varför inte göra dubbla eller trippel choklad muffins?
Ideérna snurrade i huvudet så jag bestämde mig för att varför nöja sig med enkla?!

När jag öppnade förpackningen blev jag mindre glad. Inte fanns det några formar där. Arg blev jag (jag hade ju kunnat titta i affären, men jag tänkte inte på det)
Jag bad "J" maila till dom för att höra vad dom sa om detta.
Men inställd på att baka letade jag frenetiskt efter formar i skåpet och fann till slut några stycken.
Ugnen var klar, jag klippte av den lilla snibben på smetpåsen och spritsade ut smet. Jag stoppade ner lite hackad block-choklad och ställde in dom i ugnen.
Fina blev dom och dom doftade underbart.
Men varför nöja sig med dubbla choklad muffins?!
Jag började genast experimentera ihop en chocklad cream och toppa dom med.


Dom blev utsökta!
Jag som inte ens är ett stort fan av choklad.
Smakade precis som hemmagjorda (men lite enklare att göra!) ^^

"J" fick fort svar på mailet och mannen som skrev sa att det antingen hade blivit en miss på fabriken eller att någon hade tagit dom i affären. Men han skulle skicka hem formar till oss och han ville gärna att vi mailade igen och sa vad vi tyckte om muffinsarna.
Jag ska maila i morgon och det är bara positiva saker jag har att säga.
Jag vet att jag kommer köpa mer av dessa saker. Vid nästa köp blir det troligen färdig kak-smet som bara är att skiva och lägga på plåt. Enkelt, men gott^^

Jag hoppas nu bara inte att jag blir beroende av choklad (får ju vissa sug ibland)

I Morgon ska vi till bm igen.

Klockan är över tio och jag har fortfarande inte börjat dagen. Känner mig väldigt trött idag och humöret är redan nu nere i botten. Jag har känt så i någon vecka nu att jag för minsta sak, och även utan anledning blir på dåligt humör och det kokar inombords.
Kanske är det bara så jag är eller så kanske det är hormonerna som ställer till det.
När jag slog upp ögonen i morse så var jag helt säker på att det var onsdag (!) Första tanken var "fan nu har jag glömt att maila blodsocker igen, det måste jag göra nu" och så var jag säker på att det var idag vi skulle till bm.
(Den sista tanken fick mig inte på bättre humör) Jag sa till "J" att jag glömt maila och han sa att "det är väl inte idag, det är väl onsdagar du brukar göra det?" "-det är väl onsdag idag!!!...?.!" "-nej det är tisdag"
Jaha då spenderade jag första halvtimmen av denna dag i tron om att det var en annan. Lysande.
Men förhoppningsvis kommer jag ihåg att maila bm ikväll om sockret.

I lördags tog jag första järntabletten och nu har jag totalt tagit två stycken (äter en varannan dag)
En biverkning som jag tror är väldigt svår nästan omöjligt att inte drabbas av har jag givetvis fått.
Det känns väldigt äckligt och ofriskt. (känsligt ämne härnäst) Det tar emot att skriva det eftersom det inte är något jag skriver om dagligen men jag har fått en väldigt motbjudande avföring. Läste att den kunde bli mörk, men inte trodde jag att det skulle bli mörkgrönt som det blev i mitt fall.
Känns inte alls hälsosamt att ta tablett som innehåller en massa konstiga saker som jag får konstig avföring av.
Men det är bara att vänta och se om mitt blodvärde blir bättre. Ska till bm i morrn men det syns väl antagligen inte förrän gången efter.
Jag hade hellre ätit mer järnrik mat och mer c vitamin så jag tar upp järnet bättre och sedan sett vad som hände med blodvärdet. Men, men jag blev erbjuden den "lätta" vägen igen. "ta den här tabletten" det har man ju inte hört förut.( Hur kunde vi klara oss utan tabletter förr i tiden)

Får se vad det blir av den här dagen. Ska försöka gå upp och äta en sen frukost. (klockan är 11 nu)

Nu har det inte blivit någon magbild sedan vecka 17 så här kommer en ny bild.
Detta är vecka 20 (19+2) Jag tycker det är en synlig skillnad från förra bilden.
Nu tycker jag själv att jag ser gravid ut, svårt att dölja nu tycker jag. (inte för att jag vill döjla det)

Ny vecka nya bekymmer (nej då inga bekymmer...Eller?) Idag är det start på vecka 20.
20... Äntligen en tvåa framför.
Jag tar mig igenom dagarna och är lite medvetet spänd och beredd att reagera på något nytt inifrån. Ett swoch, ett fisksprattel, någonting. Men det där något verkar inte vilja komma.
Jag vet "ha tålamod" men dagarna går, veckorna går och inget har hänt. Kände för någon dag sedan något mycket märkligt men jag har inte känt det igen.
Jag vet ju trots allt att det finns en levande varelse i mig som så sent som i torsdags voltade runt där inne och vände ryggen till "bort från det otäcka som tryckte utifrån"
en "liten" som i min värld är ganska stor nu, 18 cm som är en kär inneboende.
Jag hoppas, hoppas att jag snart kommer att känna av den inneboende flera gånger om dagen.
Det känns som en evighets väntan på att få känna något.
Men nu måste det snart vara dags!

La mig en stund på sängen igår och började fundera ut ett mönster till baby byxor. Det tog sin lilla tid och så började jag så smått sticka. Givetvis efter sådär 4 cm så såg jag att det inte blev som jag tänkt mig så jag repade upp arbetet och började tänka om på mönstret. Jag ledsnade efter ett tag och började istället leta efter
mönster på andra saker.

Hittade ett mönster till en söt virkad ap-mössa men den var i storlek 6-12 månader.
Men jag började på prov virka den och göra den mindre. Det tog någon timme att få den helt klar,
men det blev till slut en liten virkad ap-mössa som passar baby 0-1 månad.

Nu ligger den i lådan och väntar på att få bli provad i oktober :D

Blev en sväng till stan idag och vi kikade på baby kläder på h&m dom hade mer än jag trodde och det var riktigt bra priser. Funderade på att köpa en liten body eller några strumpor men det var inte lätt att hitta något som passar till båda könen och det kändes dumt att chansa så vi gick vidare till åhlens men där fanns det inte så mycket i små storlekar och inte var det så snygga saker heller.
Fanns ett hörn med rea saker och där hittade jag ett par jätte söta små byxor storl. 1-2 månader för 30 kr.
"äh varför inte" tänkte jag och köpte dom. Kul att ha någonting hemma.

Nu ska jag virka det sista varvet på det nyaste projektet...

Bilden blev väl inte sådär jättebra men den lille ville absolut inte vara stilla någon längre stund.
Ultraljudet var en organscreening och alla organ såg bra ut. Ryggraden såg ut som den skulle och vi kunde till och med se hjärnhalvorna. Hjärtat slog på som det skulle och vi kunde se hjärtats kammare.
Det tog en stund att bli klar med ultraljudet till stor del för att det snurrades runt där inne.
Men den såg ut att må bra där inne.
Det ända som hon såg som dom nu måste hålla koll på är att moderkakan satt lågt. När hon sa det kände jag hur jag stelnade till och blev orolig och trodde det var dåligt. Men det händer tydligen.
Så började hon prata om ägg och spermie att när befruktningen är klar åker ägget runt för att hitta någonstans att fästa och då har mitt ägg fäst sig långt ner vilket gör att det blir såhär.
Förhoppningsvis kommer moderkakan växa sig uppåt senare i graviditeten.
Men om den inte gör det (suck) (hade inte hoppats på detta) så kan jag inte genomgå en vaginal förlossning utan jag måste genomgå ett kejsarsnitt eftersom om förlossningen skulle komma igång så skulle moderkakan komma ut först.
Men vi hoppas ju på att den ska växa sig uppåt.
Det ända skrämmande hon sa var att om jag skulle börja blöda ska vi ringa till förlossningen och åka in för att se att det blöder från livmodertappen (vilket det kan göra för att moderkakan irriterar) så det inte är livmodern.
Det skrämde mig ganska rejält men hon frågade om jag hade blött något och det har jag inte och det tyckte hon var ett bra tecken.
Men kejsarsnitt eller vanlig förlossning spelar ingen roll bara jag får ett friskt barn i slutet av oktober.

Eftersom den där inne visade ryggen för det mesta så frågade jag inte efter könet men "J" frågade om man kunde se det och hon sa att hon kunde säga efter vecka 24. Då finns det alltså hopp om att få reda på det :D
Nästa ultraljud hos henne är i graviditetsvecka 32-34.
Men det är snart ett ultraljud till.
Fick mail igår från BM där hon frågade hur jag mådde (hon kan vara trevlig alltså) och så hade jag fått en tid för ultraljud på en annan våning där en specialist-läkare skulle göra den. Det är antagligen för att se tillväxten eftersom jag har diabetes. Så den tiden är nästa månad. Hum, då kanske jag kan få reda på könet då :)

Men allt som allt så gick undersökningen bra. h*n väger något på 200 och är hela 18 cm från huvud till fot.

Nu på förkvällen när jag stod och hackade grönsaker till middagen fick jag en udda känsla i magen.
Det var definitivt inte magen som kurrade eller tarmarna som stökade, det var någonting annat.
Kan det ha varit den första fosterrörelsen?!
Jag kan inte förklara känslan, det var inte " ett pirr" eller " fjärilar i magen" som jag läst på nätet att det kan kännas som. Den var en konstig känsla en bit nedanför naveln, det kom som i små omgångar tätt inpå varandra och höll på i kanske 30 sekunder innan det slutade.
Väldigt fundersam på vad det kan vara, men det kanske var första rörelsen.
Har inte känt något mer, men jag är uppmärksam och väntar glatt på om samma känsla kommer igen :P

I morgon förmiddag är det ultraljud, ska bli så roligt. Hoppas det blir ett fint kort!
Och när vi kommer hem igen ska vi nog äta sedan ska vi hälsa på svärmor... Kanske stoppar ner kortet i fickan och tar med :D

BM sa vid senaste mötet att jag från vecka 20 ska äta järntabletter (1 tab. varannan dag)
Så jag var iväg till apoteket och köpte en burk.
Suck... Då är det bara att vänta och se, inte om, utan vilken biverkning jag kommer drabbas av.
Synd att man inte kan få i sig tillräckligt med järn via maten.
På måndag ska jag börja ta tabletterna, så då är det bara att vänta och se vad som händer.

Ring:

Lägg upp 28 lm och slut till en ring med 1 sm.

V1: 1 lm. Fm i varje m varvet ut.

V2: 1 lm. 1 fm, 2 fm i nästa maska, varvet ut.

V3: 1 lm. 1 fm i varje maska.

V4: 1 lm. 2 fm, 2 maskor i samma maska, varvet ut.

V5: 1 lm. 1 fm i varje maska.

V6: 1 lm. 1 fm i varje maska.

V7: 1lm. 1 fm i varje maska.

Gör en likadan.

Sy ihop delarna i inre ringen med små stygn. Virka ihop ringen med sm med nedtag i båda delarna runt om ringen. Stoppa vart efter.

Huvud:

3 lm. 7 fm i 3:e lm från nålen.

V1: 1 lm, 1 fm, 2 fm i nästa m v ut

V2: 1 lm, 2 fm, 2 fm i nästa m v ut

V3: 1 lm, 3 fm, 2 fm i nästa m v ut

V4: 1 lm, 4 fm, 2 fm i nästa m v ut

V5: 1 lm, 5 fm, 2 fm i nästa m v ut

V6: 1 lm, 6 fm, 2 fm i nästa m v ut

V7: fm varvet ut

V8: fm varvet ut

V9: fm varvet ut

V10: 4 fm, 2 ihop varvet ut

V11: 3 fm, 2 ihop varvet ut

V12: 2 fm, 2 ihop v ut

V13: 1 fm, 2 ihop varvet ut

Stoppa. Sy på ögon och mun. Sy fast huvudet på ringen.

Öron:

3 lm. 7 fm i 3e lm från nålen.

V1: 1 lm. 1 fm, 2 i nästa v ut

V2: 1 lm. 3 fm, 2 i nästa v ut

V3: 1 lm. 4 fm, 2 i nästa v ut

V4-10: 1 lm. Fm v ut

V11:1 lm, 6 fm, hoppa över 1m, 5 fm, hoppa över 1 m, fm v ut

V12: 1 lm, fm v ut

V13: 1 lm, 3 fm, hoppa över 1 m, 7 fm, hoppa över 1 m, fm v ut

V14-18: 1 lm, fm v ut

V19: 1 lm, 3 fm, hoppa över 1m, 3 fm, hoppa över 1m, fm v ut

V20: fm v ut. 1 fm hoppa över en tills det bara är en liten öppning kvar på örat. Fäst tråd. Sy fast på huvud.

 

 

Mönster av:

Sandra Liljeberg

growingbelly.blogg.se

nogg.se/amigurumi

Igår puffade jag upp kuddarna i sängen, hämtade garn och virknål och började virka på en till leksak.
Det blev till slut en bitring i form av en kanin.
Funderar på att göra flera och i olika färger, men nu har jag så mycket ideér att jag inte tänker göra samma sak två gånger utan nu försöker jag låta ideérna komma ut och sammtidigt skriva ner mönstret. Det tar lite längre tid men allt kan jag inte ha i huvudet.
Givetvis var meningen att det skulle ha blivit en bild till detta inlägg men när uppladdningen misslyckades två gånger gav jag upp. Ska försöka igen senare.
Mönstret tänkte jag lägga ut här så det kommer om några dagar.

Nu är det bara en dag kvar tills ultraljudet. Jag är jätte nervös och rädd att hon ska säga något hemskt. Men så vitt jag vet så är allt bra med min inneboende men jag har läst att man någon gång mellan vecka 18 och 20 (kanske senare) ska känna av det där inne och jag som inte känner något än blir ju givetvis orolig.
Men alla känner olika jag kanske inte känner något än på någon vecka.
Nu är det bara att vänta och se vad hon säger på torsdag.