growingbelly

Senaste dagarna har jag fått en konstig magkänsla till och ifrån. Svårt att beskriva hur det känns men det är en blandning av att det spänner nere i buken blandat med en lätt molande värk.
Kanske påminner det lite om mensvärk (?) men ska jag vara ärlig så vet jag inte om det käns som "mensvärk" då jag helt ärligt inte minns helt och hållet hur det känns. Vad jag minns så gör mensvärk ondare än denna värk.
...Hum, konstigt att tänka att jag inte har haft mens sedan januari. Det är en tid. Jag saknar det inte heller :P

I morgon är det kontroll hos barnmorskan igen.

Snart 2 månader kvar (några dagar kvar tills det verkligen bara är 8 veckor kvar)
Men vem vet, kanske är det bara en månad kvar eller varför inte nio veckor.
Lill-tjejen bestämmer själv när det är dags att komma ut.

Humöret svänger rejält. Ofta dom senaste dagarna så är det mellan nedstämdhet/oro och irritation/ilska.
Kokar inombords och släpper ut väldigt lite, skulle önska att jag höll allt inne men vilken bägare som helst blir full till slut och det rinner alltid över.
Har blivit väldigt orolig för bebbens hälsa vilket kan ha att göra med att det känns som att dom gör allt på sjukhuset för att hitta fel och därmed få en anledning att kalla oss till nya undersökningar.
Att känna sig som en försökskanin gillar jag inte.
Men bebben lever än så länge i magen, bökar runt och har sig.
Tror hon börjar bli stor också då sparkarna är mer långsamma och tydliga och det snurrar inte runt i magen längre (vad jag märker)

Trodde inte felmarginalen var så stor som den tydligen är när dom storleksbedömer barn. Visst jag har observerat hur illa dom mäter och att dom inte är så noga men jag trodde att det skulle ligga i närheten av det dom säger.
Fick höra idag om två som fått barn där storleksbedömningen var helt fel. En skulle få ett barn som vägde 2, något kilon det barnet kom ut och vägde nästan 4, och en annan skulle få ett så stort barn på över 5 kilo och det barnet vägde tre när det kom ut.
Så vem vet. Deras tjat om att barnet är så litet kan ju vara helt fel, kommer säkert ut och väger 4 kilo.
Nu har jag en till på min sida som stöttar mig i att åka till Linköping i stället.
Bara att vänta och se hur bråttom det blir, finns tid, vilket det förmodligen kommer finnas så åker jag in till grannstan om plats finns, eller söker mig vidare till annat sjukhus.

Fredag igen. Lite "oplanerat" åkte det ner en chipspåse i korgen förut vid handlingen.
Har fattat tycke för en viss smak på chips. "J" påpekar ständigt att han tycker det är märkligt att jag gillar dom, då jag aldrig åt dom tidigare, och det är sant, jag undvek denna smak tidigare.
Men just nu är det dill chips som är det godaste som finns!
... Nja jag har även råkat fatta tycke för choklad...

Fy fan. Dagen började bra och jag var på bra humör.
Satt mig sedan med telefonen i handen och skulle ringa till förlossningen för att säga ifrån CTG och flödes tiden.
Satt en bra stund innan jag beslöt mig för att ringa. Jag är så att jag går hellre på undersökningar än vågar säga ifrån.
Men eftersom undersökningen inte är nödvändig beslöt jag mig för att ringa. Vården för gravida ska ju ändå vara "frivillig"
... Så utskälld jag blev...
Har aldrig tidigare blivit så utskälld vare sig av någon jag känner eller inom vården. En sån tjurkärring.
Jag sa att jag fått förhinder och inte kunde komma och ville avbeställa tiden till CTG och flöde.
Hon började dividera om varför jag inte kunde komma och att det faktiskt var viktigt för att en läkare hade sagt det.
Sa igen att jag inte kunde komma och det kunde hon verkligen inte ta. Gafflade en massa, och jag som inte gafflar tillbaka, trodde inte dom skulle vara arga när man ringer. Men det slutade med att "jaha då får jag prata med läkaren och höra för jag vet inte vad jag ska säga, och inte ens vet jag vem det gäller, du har inte sagt ditt personnummer" Får upprepa numret flera gånger. Inte ens ett hejdå blev det från henne.
Känner mig som ett köttstycke i händerna på dom, behandlad som en försökskanin av läkarna.
Då var ju det jag förväntade mig när jag skulle ringa och säga ifrån en tid som det alltid brukar vara att...
"jag kan inte komma, säger varför, "jaha vad synd, ditt personnummer, vill du ha ny tid"
Nej. Sista månadernas försökskanins behandling och inga svar på frågorna och otrevliga människor på förlossningen har nu gjort att jag inte sätter min fot där!
Jag ska inte föda i Norrköping.
Ringer Linköping i stället, i hopp om att det är bättre. Men hit går jag inte igen.
Finns ingen etik, moral eller sunt förnuft.
Jag är en orolig förstföderska som ska lägga mig i deras händer och lita på att dom tar rätt beslut, dom kommer ha den största kontrollen av det som sker och då ska jag kunna lita på dom.
Att bli behandlad som en människa är det ända jag begär, och det har dom fan inte gjort på våningen 2 i Norrköping.

Nu är det bara 64 dagar kvar!
Ögonundersökningen gick fort idag och som förra gången så är det en läkare som ska kolla bilderna, är det något så hör dom av sig, är allt bra så hör dom inte av sig. Men vad hon kunde se var allt bra.
Förmiddagen vilade jag ganska mycket i väntan på att synen skulle bli normal igen, eftermiddagen städade jag och rensade bort en massa saker. Nu är det bara en kartong kvar att packa upp sedan är det inte mycket mer att göra.

Tänker på bebben hela tiden, tänker väl extra mycket nu när vagnen står i hallen.
Funderar mycket på bebbens hälsa, men allt ska vara bra, är bara en läkare som hakat upp sig på flödet, men alla andra mätningar är bra och jag ser själv hur "noga" dom mäter så inte tänker jag oroa mig.
Men tiden för i morgon ska jag säga ifrån. När det inte fanns någon anledning att göra den plus att jag inte tror att strålningen i stora mängder är bra, tror den förstör mycket så ser jag ingen anledning att åka in till sjukhuset igen.
Ingen pratar klarspråk eller svarar på frågor.

Lilla tjejen gror så sakta där inne och mår bra. Växer i sin egen takt och nog är det allt så att jag hellre föder ett barn på 3 kilo än ett barn på 5. Det där med längd och vikt jämnar ut sig med åren ^^
Ett namn har hon också. Som var bestämt redan innan graviditeten.
9 veckor kvar...

Klockan ska ställas på 06:00 i morgon :(
Lite för tidigt för mig. Ska vara på sjukhuset klockan åtta för en ögonscreening (för sent att avbeställa tiden, plus att jag hoppas att dom ska se något då ögonen inte är helt okej)
Ska åka med en buss så jag kommer i god tid. Åker med någon buss tidigare i fall det skulle vara något strul som sist.
Så då ska jag gå hela förmiddagen och se ut som en alien med utvidgade pupiller som täcker hela irisen.

Men då när jag i morgon går upp tidigt så hoppas jag att jag kan somna tidigare också. Tror inte jag kan somna innan halv ett idag, brukar ligga ett tag innan jag blir trött och efter halv ett brukar vara tiden jag somnar.
Suck... Då blir det inte många timmars sömn. Men det räcker nog. Hjärnan hinner nog ominstallera sig och göra några uppdateringar.

Nu har jag bestämt mig. En enorm ilska har jag inombords och nu har jag beslutat att säga ifrån undersökningarna på sjukhuset. Dom leder ingen vart och när inget är fel varför då kolla hela tiden?
Dom har från dag ett försökt hitta fel på mig, kan dom inte bara ge sig?
Det senaste dom hakat upp sig på är att flödet i navelsträngen är lite över medel. "Då måste vi kolla extra" tycker dom. Två veckor senare kollar vi igen, flödet är samma som innan och barnet växer i sin takt och följer sin kurva.
Nej då tycker dom vi ska kolla flödet igen på fredag och göra ett CTG och ett UL om två veckor.
Vi ifrågasatte igår varför det ska vara sån koll, ska vi vara oroliga? "nej det skulle vi inte" värderna var bra, men vi vill kolla några extra gånger (?) Det är bra kan dom inte ge sig.
Frågade läkaren en massa andra frågor också men svaren är så tunna och dom vet ju inte själva varför dom gör undersökningarna.
Inget är ju än så länge fel, men där emot tror jag att dom framkallar fel genom deras undersökningar med strålning.
Ultraljud ska inte göras om det inte måste göras medicinskt. Har nu gjort 5 ultraljud, till vilken nytta? dom kan inte göra något.
Har jag en bil som går sönder och åker in med den till verkstaden, inte tittar dom på bilen och ber mig komma tillbaka om två veckor för att då säga att det är något fel och be mig komma senare. Är det ett fel så lagas bilen direkt.
Hade det varit så att något inte verkade stämma, att något värde inte alls var bra, att bebisen inte mår bra så förstår jag att dom vill titta. Men allt är ju bra.
Dom får låta mig vara.
Strålning i ultraljud plus en massa tryckande hårt på magen kan inte vara bra. Dom förstör bara.
Ska ringa och säga ifrån tiderna jag har.

Graviditeten trodde jag skulle vara lustfylld, innehålla glädje och ro. Men så har det inte varit.
Först att moderkakan låg lågt, "här får du ett papper om kejsarsnitt, det går inte att föda vaginalt"
sedan att moderkakan växt upp och "nu är det inte tal om kejsarsnitt"
Barnet ligger på medelkurvan.
Sedan "du har diabetes, det kan vara så att du kommer få börja med insulin för kroppen blir påfrestad av graviditeten"
"barnet kan bli stort, måste hålla koll på det, det är vanligt med diabetespatienter"
sedan är barnet lite litet, inom okej, men lite litet. "måste göra fler koller"
På nästa ultraljud har barnet växt i sin takt och håller sin kurva, men då är plötsligt flödet precis över medel "måste göra en extrakoll" "ett CTG får du göra"
CTG är bra men då " måste göra fler CTG och flödes ultraljud, för att se att det är bra"

Dom får ge sig. Dom bara oroar i onödan och kan inte ge några svar när man frågar, droppen var igår när läkaren inte ens visste eller hade en bra förklaring på varför vi skulle göra nytt flöde och CTG allt såg ju bra ut. Men hon tyckte att vi måste kolla igen för att se.
Finns ingen anledning.
Jag tror dom förstör med flit.
Kan dom inte ge mig svar tänker jag inte ligga som en försökskakin och göra allt dom säger.
Det är nog nu.
Nu vill jag bara glädjas av rörelserna och tiden som är kvar.
Några veckor av glädje vill jag ha. Dom har förstört tillräckligt i mitt liv.
Det är ingen konst att föda. Alla som föds i fattiga länder utan undersökningar och utrustning, det klarar dom.
Vi har gjort så i alla tider.

Nu rör dom mig inte mer!

Vi har under flera veckor hållt koll på vagnar på blocket och igår såg vi en vagn vi tyckte var snygg, desutom fanns den på gåavstånd. Efter middagen ringde "J" och frågade om den fanns kvar och om vi kunde komma och titta.
Halv nio var vi och tittade på den.

Den var stabil och fungerade bra. Hade inga fel. Det var ett riktigt bra köp, den kostade tidigare 1900 men var nedsatt till 600:-
Dom skulle flytta nästa vecka och verkade vilja bli av med den.
Så nu har vi en fin kombivagn till lilltjejen.
Fick kvitto och instruktionsbok och lite tillbehör som skötväska, paraply och en massa saker man ska sätta dit när man gör om den till sittvagn.

Men... Det finns alltid ett men. Det enda jag oroar mig för nu är när jag ska ta mig ut och när jag ska ta mig hem. Det finns en ramp i trappen men givetvis passar inte vagnen i rampen.
Sa åt "J" att inte hjälpa mig utan jag skulle öva på att göra det själv. Det slutade med att jag bara hade två hjul i rampen och (försökte) balansera vagnen i luften (omöjligt) medans jag drog upp den. Det var väldigt guppigt och tur att det inte var något barn där i.
Får öva mer på det där.
Fan, jag som trivs så bra här, att det nu ska vara så svårt att ta sig ut och in. Men det är väl en vanesak.

Nu står vagnen i hallen. Känns väldigt verkligt och nära nu.

Klockan två skulle jag in på ett nytt CTG och en halvtimme innan gick jag till bussen. Väntade och ingen buss kom. Det var strul i trafiken så bussarna tog en annan väg så då vandrade jag upp en gata och väntade där. Ingen buss kom och när jag då tittar ner mot gatan jag först stod på går det en buss där. Så då går jag ner igen och väntar på att nästa buss ska komma (10 minuters trafik)
En av dom som sprang fram och tillbaka ringde upplysningen och dom sa att vi skulle vara på gatan längre upp och att bussen inte skulle gå där den brukar alltså där vi stod.
Går upp en gata igen och ser att en buss precis åker :(
Ger upp och går mot buss-stationen där bussen garanterat går vilken väg den än tar dit.
Någon hållplats innan så kommer en buss jag hoppar på. Får lite panik då jag ser att jag är sen och inte var jag smart och skrev upp något nummer till sjukhuset om något skulle hända (så typiskt mig)
Men till slut kommer jag fram till sjukhuset fyrtiofem minuter sen.
Men trots att jag är sen så får jag komma in och göra undersökningen på BB. Får ligga i en säng (så skönt jämfört med den stenhårda fotöljen igår och igår fick jag även trycka in dosan i magen för att det skulle bli bra ljud)
Får ligga ett tag innan hon kommer in igen och tycker vi ska pröva ett tag till fast med en annan apparat i ett annat rum.
Denna gång var det problem att hitta hjärtljudet fick ligga både på sida och rygg och jag lyckades desutom bli nerkletad med kontaktgel över hela baken när jag vred mig :/ Som tur var gick det mesta bort med papper.
En läkare fick komma in och göra ett snabbt ultraljud för att se hur bebben låg och till slut lyckades dom pricka in rätt ställe.
Fick ligga ett tag och hon kom in någon gång och tryckte lite på magen för att få i gång henne, hon var tydligen för lugn.
Men inte fick jag ligga i fred i rummet en sköterska kom in och frågade om en vaktmästare fick komma och titta på apparaten, varpå det kom en man och pysslade med en sladd som var trasig.
Sedan ville dom testa pulsoximetern på mig då den strulat tidigare. Men den verkade fungera. Syresätter tydligen mitt blod till 97%.
Efter en stunds väntan var CTG mätningen äntligen klar. Fick en tid för ett nytt flöde och CTG om en vecka, men jag ska försöka att antingen ändra tiden till en annan dag eller säga ifrån den.
Allt såg fint ut idag i alla fall :)
Skönt :)
Kul att få se insidan av BB också, snart ska vi åka in dit för en väldigt stor upplevelse :)
Men några veckor är det kvar :D

I eftermiddag ska vi till sjukhuset igen för ett nytt CTG.
Ska säga ifrån tiden om en vecka för flöde. Ska ändå dit om 2 veckor för ett UL och ett flöde. Jag har annat att göra än att springa där hela tiden.
Så då ska vi till sjukhuset idag för CTG, på torsdag har jag tid för ögonscreening, nästa vecka till barnmorskan och veckan där efter för ultraljud och flöde.
Börjar verkligen bli trött på allt som har med sjukhus att göra.

Äntligen vet vi vilket kön det blir!
Trodde inte hon skulle säga något då vissa absolut inte säger det, men hon frågade om vi båda ville veta, vilket vi ville och då tittade hon direkt mellan benen på bebben.
Det kom lite som en chock att verkligen se och veta vad det blir.
... Jag kan säga så här, jag hade fel med vilket kön det blev. Men det är ju 50/50 och båda är lika välkommna.
Så nu har jag några veckor på mig att ställa om mig och börja tänka på det andra namnet vi valt. Vi har ett namn till båda könen och nu ska jag börja tänka på det rätta. Namnet avslöjar jag inte än.
Men jag kan nu säga att den lilla bebben i magen är en flicka!
Så en liten tjej ska det komma i oktober :D

Klockan nio skulle vi på ultraljudet och det drog verkligen ut på tiden på sjukhuset.
Det såg bra ut på ultraljudet. Barnet växer i sin egen takt och verkar föjla sin kurva. Det ända hon "hakade" upp sig på var att flödet var lite väl bra.
Hon tyckte vi skulle komma in igen på ett ultraljud om två veckor för att se hur det är då.
Eftersom det inte verkar som vi kommer träffa den vi brukar igen så frågade "J" denna läkare om hon kunde säga könet. Hon frågade om vi båda ville veta det (självklart)... (fortsättning följer...)

En annan läkare kom in och tittade på flödet och det var ju "lite väl bra" så hon tyckte vi kunde göra ett CTG innan vi åkte hem.
Så då blev vi flyttade till ett annat rum där jag blev uppkopplad till CTGt och fick sitta i en fotöjl (som var extremt obekväm) det var lite problem att pricka in vart hjärtljuden var så jag fick sitta och trycka in den mot magen.
Tio minuter blev snart en halvtimme och en timme gick utan att maskinen tyckte den var klar.
Kvinnan som gjorde ultraljudet kom in och tyckte det räckte där och bad oss vänta i väntrummet på att läkaren skulle läsa av CTG kurvan.
En timmes väntetid senare så tyckte dom att vi skulle åka hem och äta lunch och komma tillbaka för ett nytt CTG då det inte blev fullständigt. (suck)
Kvart i tolv var klockan då.
Vi tog bussen hem, åt lunch och rastade hunden innan vi åkte in igen.
Blev uppkopplad igen och tiden gick.
Denna gång fick jag en knapp att trycka på varje gång jag kände rörelser (vilket var ofta)
En timme gick och till slut kopplade dom bort mig.
Så fick vi vänta igen.
En läkare kom och sa åter igen att CTGt inte blev fullständigt men det såg fint ut men inte fullständigt så vi ska komma in i morgon igen (suck) och så tyckte hon vi skulle ta ett till flöde om en vecka.
Jag sa att vi fått en tid för ultraljud och flöde om 2 veckor men hon tyckte vi skulle ta ett om en vecka igen.
Men tid till det ska vi få i morgon.

Men jag är så glad att bebben växer och verkar må bra även om dom tycker att flödet är "lite väl bra"
Den följer sin kurva och väger nu 12?? (1200 någonting) den har gått upp med över 200 gram sen förra undersökningen.

Efter en sen middag fick jag en väldig energikick och efter en titt på fönstren som var extremt smutsiga och jag har gång på gång tänkt putsa dom men det har inte blivit av. Är inte heller så lockande att hänga ut genom fönstret flera våningar upp (jag nådde otroligt nog hela rutorna utan att hänga ut genom fönstret, fönstren är ganska höga. Men ibland är det bra att vara 178 lång). Men konstigt nog så ville jag göra rent fönstren. Så alla fönster i vardagsrummet och fönstren i köket gjorde jag rent. Klockan började bli rätt mycket sen och det mörknade på så fönstren i sovrummet tar jag i morgon.
Men nu är det rent och fint. I morgon ska fina gardiner sättas upp! Och dom nya stängerna vi köpte på jysk.

Tidig uppgång i morgon och ett tidigt ultraljud på sjukhuset. Får se om jag verkligen slutför fönsterputsningen i morgon.

Start för vecka 31. Bara 68 dagar kvar. Högst nio veckor.
Ska snart fundera på att börja packa väskan som ska med till sjukhuset. Allt som kan packas ner i förtid tänkte jag packa ner. En lista med alla saker som ska med skrev jag för ett tag sedan som sitter i städskåpet, så jag ska börja bocka av listan lite smått.
Antar att även om jag skulle panikpacka den innan vi ska in så skulle jag hinna, men genom att börja packa den nu så kanske verkligheten sjunker in lite mer.

Jaha, detta var sista dagen i vecka 30. Otroligt. Vecka 31... Ja det känns som en blandning mellan att det är långt kvar men samtidigt väldigt kort tid kvar. Vem vet när h*n tänker komma ut.
Jag har börjat fundera mycket på förlossningen nu men mina tankar kommer inte leda någonstans, jag tänker bort tankarna när dom kommer. Jag kan föda, barnet kommer komma ut på ett eller annat sätt, jag kommer känna mig blottad (vilket jag absolut inte behöver, men känslan finns nog där, då det är väldigt privat allt detta som man så öppet ska visa för främlingar)
Och slutligen. Jag är skapt för att göra detta. Kroppen vet vad den ska göra. Jag ska bara känna efter och göra det kroppen säger åt mig att göra.
Varken mer eller mindre. Det klarar vem som helst.

I kväll var det sista fyrverkerivisningen så nu blir det lugnt igen om kvällarna.

I natt kom en sån där konstig dröm igen. Det var jag, men såg inte ut som mig och jag såg det från sidan.
Jag satt i en båt med andra och båten blev dragen till en bryggkant. Båten var trasig och vi skulle hoppa i vattnet för att hoppa på en annan båt. En stor uppblåst flugsvamp (?) med hål i foten kröp jag in i och blev nerputtad i vattnet, varpå dom andra hoppade i och jag fick panik för en stund då dom låg över svampen jag var i och jag ville upp till ytan. Jag kommer upp till ytan och kryper ut ur svampen och simmar upp till land. Då upptäcker jag att min stora mage är borta! Känner och klämmer på magen men den är helt lös och tom. Vart är barnet(?!) Går till svampen igen och tittar in i foten men det finns inget barn.
Vaknar sedan.

Berättade om drömmen för "J" och han tycker det var en väldigt tydlig dröm om separationsångest.
Kanske kanske inte, drömmar är konstiga ibland.

Börjar bli lite orolig och rädd faktiskt för att barnet snart kommer. Den kan komma nästa vecka, om en månad när som helst. Tankarna börjar nu gå mot att barnet verkligen kommer bli fött och allt som kan hända då. Hur jag ska hantera allt och så vidare.
Men jag hoppas att det är någon vecka kvar innan h*n kommer.
På måndag är det ultraljud igen. Får se hur h*n har växt sen sist. Hoppas det inte blir fler ultraljud sen, tycker inte man ska undersöka allt för mycket. Är det så att h*n är liten så följer den ändå sin kurva, och h*n rör sig varje dag och jag tror inte att det är någon fara. Efter detta ultraljud får dom låta magen vara ifred.

Marknaden öppnade tio och jag tror vi var nere vid kvart över tio redan. När det ändå bara var marknaden vi skulle gå på så tog jag med mig Didrik, blev en lång promenad för honom, men på själva marknaden bar jag honom, inte behöver han sick sacka mellan en massa ben och bli trampad på.
När vi gick där så stannade mina ögon vid en kvinna jag tyckte tittade på mig lite väl sådär. Placerade fort hennes utseende till Didriks uppfödare. Det var ju givetvis hon och hon kom så glatt fram och pratade och klappade Didrik (som tydligt visade att han var besvärad och helst inte ville bli rörd) (vilket hon uppmärksammade men inte brydde sig om) Hon tyckte han fick ett "extra veck i ansiktet" "-ja dom är ju så där lite tillbakadragna, det är mina också" hennes barn kom fram också och alla tyckte han var så fin, hon sa flera gånger att det var så kul att se honom igen, han var ju så stor.
Didrik som inte brukar följa med ner på stan och när han väl gör det så träffar vi uppfödaren.
I bland är stan liten.

Mitt luktsinne som är mycket känsligare än vanligt lockades till munkbilarna som stod lite överallt.
Vi köpte ingen munk förra året vilket jag ångrade så i år köpte vi en varsin nygräddad munk. Jag har aldrig ätit färska munkar förut och dom doftade underbart så då drogs tankarna till fikat vi skulle ha senare.
En liten påse... Vet inte vad dom heter "mandel i mandelmassa" köpte vi också.

Munkarna var i alla fall jättegoda! ljumna, smakrika, fluffiga och inte så "fet" smak som jag trodde.
Dock knastrade det i hela munnen (kanske skulle ha tagit samma som "J" och inte en med strössel)
Men det var gott! Värt sina 12 kronor och mer där till.

Dagen började tidigt och nu börjar jag redan känna mig trött (redan och redan, klockan är halv elva)
Tänkte lägga mig tidigt i sängen och räta ut kroppen. Kanske sätter i någon film och tar fram virkningen, tycker det låter som ett bra avslut på denna fredag.
(...tänker på doften av munkar...)

Usch, det känns som att det är en extremt lång tid kvar. 10 veckor. 30 veckor har gått ganska fort men nu känns det väldigt segt och jobbigt. Kanske för att jag börjar längta väldigt mycket och verkligen tror nu att det kommer komma ett barn. Men jag tror också att tidens seghet beror till stor del på att jag inte känner mig som jag brukar i kroppen. Det som gör mig galen är trycket mot blåsan som får mig att knipa extremt för att jag är så rädd att en olycka ska hända. (bara det inte händer)
Men så där 2 månader till står jag ut. En väldigt unik liten person är under uppbyggnad i magen och bara ligger och växer till sig i väntan på livet. Så h*n får se till att hålla sig där inne i två månader till så vi slipper det där jobbiga med kuvös och en amning som är svår att få i gång, det slipper jag gärna.
Ett konstant tryck på blåsan kan jag glatt ta emot så länge h*n håller sig där inne ^^

Gäsp... Att gå upp innan sju är för tidigt för mig. Inte blir det bättre av att jag inte somnar förrän efter halv ett. Men jag tog mig upp idag och nu efter en frukost känner jag mig piggare. Det händer lite saker idag, ska ner på stan och göra ett ärende ganska snart sen vid tio ska jag ner och titta vad som finns på marknaden. Det är väl det lite "roliga" av vad som händer idag, finns massa "mindre" kul saker som ska göras också.
Men nu när dagen startade så tidigt så har jag förhoppningar om att mycket ska bli gjort.
Får se hur det blir med den saken.

Äntligen är det marknad!
Augustifesten börjar i morgon med stor marknad och tivoli på stan.
Hoppas vädret är skapligt, vill minnas att det ösregnade förra året när vi var nere.
Tror inte jag kommer köpa något, finns sällan något som intresserar mig på marknader, tycker mest det är kul att gå och titta.
Marknaden har öppet 10:00 till 00:00 bra öppentider ^^
Tror nog jag går på förmiddagen inbillar mig att det är minst folk och trängsel då (har givetvis fel)
Men i brist på annat så kanske jag går ner på kvällen också, mycket att titta på!
Oj nu närmar sig klockan 22 så nu ska jag snart bänka mig på balkongen i väntan på fyrverkeriet, får se vad "sveriges framsida" har att erbjuda i fyrverkeriväg. Om framsidan verkligen lyckas imponera på "baksidan"

Igår kväll var det start för SM i musikfyrverkeri nere vid strömmen i stan. Vi gick inte ner och tittade på det utan vi utnyttjade vårt läge nu och bänkade oss på balkongen istället.
Det kändes lite lyxigt att ha sån utsikt och se det hemifrån.
Ganska fina fyrverkerier, men det är egentligen ingenting jag tycker om, jag tycker inte det är särskilt kul att se på, det låter högt, kan lätt skjuta fel och förstör miljön.
Men någonting oväntat hände mitt i uppvisningen. Ett gult sken lös upp följt av en hög smäll och sedan kom en extrem tryckvåg! Måste ha varit någon form av bomb.
Jag har aldrig tidigare känt någon tryckvåg men det var garanterat det vi kände. Balkongdörren smällde igen och fönstren skramlade och det var verkligen en stor swoosch. Det var faktiskt ganska mäktigt.
Ikväll klockan 22.00 är det dags igen. Tror det var Göteborgs fyrverkerifabrik som ska skjuta raketer ikväll.
Jag ska stå ute och titta och lyssna :P

Började läsa så smått i boken som jag köpte med tidningen. Efter så där tio minuter fick jag sluta läsa då jag upptäckte att jag var långt över halvvägs i boken. Dagen efter läste jag ut den.
Vilken besvikelse.
Väldigt lite text och bilder på varje sida, snacka om utfyllnad. Jag lärde mig ingenting nytt heller boken var väldigt
"på ytan" och han hade inga åsikter om någonting. Så allmängilltig och vågar verkligen inte stå för något.
Trodde mer på böckerna men jag kommer inte köpa restrerande böcker. En extremt tunn bok med bilder på varje sida och texter som "en försäkring är bra att ha" "att gå en kurs är både bra för dig och din hund" och inte mer fakta än så är inte värd 69:-

Igår och någon gång idag har jag fått en svag ton av "mensvärk" antar att det är vad som kallas förvärk.
Det ska tränas i tid. Bara bra att allt fungerar.
Det är ett stort tryck på urinblåsan och jag börjar fundera på om inte "mini" ligger neråt, på något sätt ligger h*n i alla fall eftersom det trycker så dant.
... 71 dagar kvar

Dagen var lite omvänd idag. Den började inte förrän sent på förmiddagen då jag hade problem med att sova på natten och morgonen. Alla måltider blev framskjutna och allt kändes bara konstigt.
Tog en promenad för att leta efter en present men vi hittade ingenting, så då blir det panikletande i morgon innan vi ska iväg på födelsedagsfika.
Var även och handlade och köpte lite till en sockerkaka jag ska göra i morgon.
Köpte boken Att ha hund med tidningen idag. Ska läsa den i dagarna och se om det är något att ha. Kan alltid lära mig något nytt jag kan testa med Didrik plus att jag gärna vill lära mig mer innan nästa hundköp som förmodligen blir nästa år då det är rutiner hemma och tid finns. Didrik kommer säkert bli glad igen då han efter Ebbas bortgång har blivit väldigt deprimerad och inte alls är som förut. Matvägrat har han gjort också och ätit inget eller extremt lite.
Men jag har fortsatt att ge han mat på samma tider och äter han inte åker maten upp då han övergett den.
Nu har han dock börjat äta igen, inte allt men nästan.
Det som också är bra med två hundar är att dom sysselsätter varandra och leker.
Men när rutiner finns igen här hemma och pengar finns så kommer jag köpa mig en liten tik igen.

Gjorde en liten sats bullar förut ur boken "sju sorters kakor" fyllda vaniljbullar.
Blev några stycken. Ätliga men inte extremt goda. Jag lyckas inte alltid.

Nu ska jag kika en stund på tv sen ska jag riva upp plasten kring den nya boken och börja läsa innan jag somnar ikväll.
Hoppas denna natt blir bättre för i morgon händer det mycket saker.
Hyresvärden kommer på förmiddagen dels för att "hälsa oss välkommna" och för att titta på olika saker vi ringt in och sagt till om som spricka i golv i badrummet, lister som fattas och lite sånt. Sen ska jag baka sockerkaka, vi ska handla present och sedan har vi tvättid varpå vi ska iväg och antagligen blir vi inte klara med tvätten men vi har hela eftermiddagen på oss. Efter kalaset så fortsätter tvättningen, sen är det bara resten av dagens sysslor kvar att göra.
...Hoppas verkligen jag kan sova inatt!

Ja nu känner jag mig verkligen gravid. Ett nytt "problem" har dykt upp och jag antar att det kommer vara så här resterande veckor.
Det kommer oftast när jag går eller ligger, en underlig känsla för en sekund som får mig att knipa därefter känns det som att det är nära att jag ska kissa på mig.
Det blir så här om kvällarna jag går alltid på toa innan jag lägger mig och precis innan jag ska till och somna så kommer detta, vilket gör mig klarvaken igen. Kissa på mig är ingenting jag vill uppleva.
Detta har även hänt ute någon gång och jag måste verkligen knipa för att inget ska hända.
Ska köpa skydd så inget oväntat händer.
73 dagar kvar...

Det som jag hittills under mitt liv sluppit och inte haft några problem med har nu drabbat mig. Tandvärk.
Något hål har jag haft under livets gång och en tand har jag rotfyllt, för övrigt har jag klarat mig bra.
Men i veckan började det värka längst bak i nederkäken och jag undersökte i spegeln och upptäckte att den sista tanden är på väg. Ont om plats har den också. Käken under tänderna värker och det kliar i det lilla köttet som sitter över tanden som växer sig upp. Tanden brevid värker och trycker det i så det är definitivt platsbrist och jag antar att tanden som gör ont måste dras ut någon gång för att få bort smärtan. När jag undersökte munnen i spegeln så såg jag på sidan av den tanden jag kommer att dra ut så är det även ett hål. Värken är inte "hålrelaterad" då jag har haft hål tidigare utan det är den där konstanta tryckande/pulserande smärtsamma känslan som finns.
Håller det sig så här så kommer jag välja att leva med det tills barnet är fött då jag undviker tandläkaren under graviditeten då det förmodligen inte är bra med bedövning och så vidare. Jag riskerar ingenting och nu är det så pass kort tid av graviditeten kvar.
Håller det sig så här så överlever jag. Kommer vara jobbigt, men jag går inte under av det. Kan ju glädja mig åt att det inte på långa vägar gör så ont som ett gallstensanfall, så värre kan man ha det.
Men. (ett men finns alltid) om (bara om) det blir värre eller jag får en infektion eller inflammation så ringer jag och rådfrågar tandläkaren om hur jag ska göra.
Nu när jag har tid på mig också så ska jag ta reda på vilka tandläkare det finns att välja på. Kanske väljer jag en privat? ska se vad stan kan erbjuda.

Men om några veckor ska det göras i alla fall. Nu hinner jag förbereda mig. Jag är inte rädd för det men efter vad jag har hört så ska det inte vara skönt alls det där "gnickandet" och dragandet. Men efteråt kommer det bli bra.
Kommer bli ännu en erfarenhet i livet.
... Hoppas nu att det inte blir värre!

Nu börjar vecka 30. Bara 75 dagar kvar (högst) men jag har fått en känsla av att jag kommer föda i vecka 37, vet inte varför. Efter vecka 34 tycker jag det är okej.
Ja 30 veckor är en lång tid det som hänt dom veckorna är:
humöret är ändrat (nu är jag också extra känslig)
Jag har blivit mer harmonisk
Magen har växt lagom mycket
Ryggen klarar av belastningen bra, jag har ingen smärta där
Fogarna smärtar ibland men det är inte så farligt
Lite vätska samlar jag i fötterna vissa dagar
Brösten är det ingen större ändring på annat än att vårtgårdarna är mörka och huden mindre känslig.
Det har än så länge inte kommit någon råmjölk.

Och så det mest konstiga och bästa av allt det sparkar innefrån magen. Nu känns det när det sparkar, när den vänder sig om, när den har hicka och det nyaste är att jag känner när den drar handen/foten mot magen känns som en smekning innefrån helt olikt en spark eller någonting annat jag någonsin känt.

Lördagkväll... Sista dagen i vecka 29. Känns så enormt att äntligen nå 30 veckor. Det var det jag hade som mål för flera veckor sedan att bara jag tar mig till vecka 30 så... Och nu är jag snart där. Det känns verkligen som att framtiden är ljus och att det kommer sluta bra.

Denna vecka har jag blivit lite ändrad i sinnet, jag är glad och ser ljust på saker men jag blir jätte lätt rörd och tårögd. Det kan komma när som helst av en tanke eller av vad någon säger.
Antar att det händer mycket i kroppen just nu.

En sak till som drabbade mig för första gången (...) i förrgår tror jag. Var att jag började skratta ganska rejält när vi var ute och gick och jag var verkligen tvungen att stanna och korsa benen, trodde verkligen att jag skulle kissa på mig.
Som tur är så har det inte hänt sedan dess. Är glad om jag slipper det framöver.

Lördagskväll... Ja lite onyttigt blir det ikväll, ska mumsa på en chokladbit.
Just det. Jag har fått ett nytt sug. Ett sug efter surt. Tänker ofta på citronglass som dom har på affären, har även haft den sjuka tanken av att köpa en citron och äta. Allt med citronsmak tänker jag på. Var detta kommer ifrån vet jag inte, det är verkligen inte mina normala tankebanor jag befinner mig i nu.
^^

Suget efter att sätta händerna i arbete har kommit tillbaka och dom senaste dagarna har jag handarbetat riktigt mycket. Det har blivit en stickad mössa och 15 virkade mormorsrutor som så småningom (förmodligen) ska bli en filt jag har virkat den av restgarner så det är inget speciellt mönster jag följer. Ska försöka lappa ihop det till en duglig filt när jag fått ihop X antal rutor.

Idag blev det en tur till stan. Svängde in på åhlens för att kika lite på vad dom hade för baby kläder och upptäckte att dom hade halva reapriset på en massa kläder.
Det slutade med att jag gick från barnavdelningen med ett par byxor i mjukt lite lent material och en röd/vit randig långärmad tröja med tryck på.
Just det strumpor köpte jag ett par också.

Tittade igenom lådan med baby kläder och lite finns det. Räknade ihop det till 3 långärmade tröjor, 2 bodys, 3 byxor, 3 mössor (varav en jag stickade klart igår) ett par virkade tofflor, och slutligen strumpor.

Tror inte vi kommer köpa mer kläder nu. Det räcker för dom första dagarna plus att det är så svårt att veta med storlekar speciellt nu när dom tror att det kommer bli ett litet barn.
Kommer nog gå ner till stan efter hemkomsten och shoppa lite kläder. Blir mycket lättare när man vet storlek och vet vilket kön det är.

Men dagens inköp är jag väldigt nöjd med ^^

Idag kom ett brev från barnmorskan där vi var välkomna till föräldragrupp i slutet av nästa månad (minns ej datumen) men det var tre möten med några dagars mellanrum, sista mötet var i början av oktober.
Varje möte ska ta 2 timmar (får se om jag orkar) förstår inte hur dom ska fylla alla dom timmarna med prat.
Men det ska bli kul att träffa andra i stan som är gravida och prata lite med.

Idag blev det lite gjort hemma. En massa saker blev undanplockade och nu är det bara ett fåtal kartonger kvar.
Med "J"s hjälp möblerade vi om lite i sovrummet, flyttade garderoberna och en hylla.
Barnsängen vi köpte för flera veckor sedan har stått omonterad i sovrummet och idag när vi pysslade i sovrummet så skruvade "J" ihop den och ställde den på plats. Det blev riktigt bra. Känns verkligt nu att det snart ska ligga en bebis där.
Lika bra att montera ihop den nu, varför vänta plus att det inte är många veckor kvar nu.
Idag är det 79 dagar kvar till beräknad födsel.
Det som fattas nu är madrass till sängen och vagn. Antar att vi köper det inom några veckor.
Antagligen köper vi det sista efter nästa ultraljud så vi vet att allt är bra. Men med deras täta kontroller och dagens kunnande så ska väl allt gå bra. Men eftersom jag bara (nja inte så bara) är i vecka 29 så tycker jag inte att det är så bråttom med vagnköp så det kan vänta några veckor. Men kollar lite på nätet efter någon bra, dyker något bra upp så slår vi nog till, annars så blir det väl ett panik köp om några veckor när tiden drar ihop sig.

Den ständiga hungern och suget efter mat mellan måltiderna löste jag med att köpa ett paket knäckebröd och en ask kräftost. Riktigt gott att mumsa på.

Denna hunger och ständigt tänkande på mat... Vart kom den ifrån?
Fast än jag äter är jag fortfarande hungrig eller blir hungrig inom någon minut igen. Kanske är det för att
"mini" (det har nu blivit den inneboendes namn, kanske taskigt att kalla någon för det, speciellt när jag inte tror att bebben kommer att bli liten, men dom tyckte det på UL så därav namnet mini)
vill växa till sig och jag då laddar upp med mer. Men det är hela tiden?!
Har nyss ätit frukost och därefter hämtade jag direkt ett digestive kex jag knaprade i mig och magen vill ha mer.

Men jag kan inte följa mina hungerkänslor helt, att gå upp 1 kg i veckan är inte bra och inget jag vill.
Nu tänkte jag skriva en matlista (tänker på mat) och så funderar jag på om jag ska köpa någon frukt, tycker sällan det finns något fräscht på affären, eller så ska jag köpa knäckebröd och något gott pålägg... Får se vad det blir.

Denna bok har legat på sängbordet i någon dag nu och idag läste jag äntligen sista sidan och stängde igen den.
I början var den väldigt spännande och jag drogs in i den. Men sådär hundra sidor in blev den väldigt seg och berättelsen var inte så bra. Men ett plus är alla bilder i boken, några är riktigt snygga, och det får hela historien att kännas mer "äkta" sen är det svårt att säga hur mycket som verkligen är sant och har hänt men som sagt så tog jag mig igenom boken så en liten glöd fanns det.
Boken får 6/10 i betyg. Helt klart läsvärd.

Jaha, då var årets "kräftskiva" över.
Det var inte så gott som jag minns och jag kommer inte äta det igen på en lång tid.
Så mycket arbete för så lite och sedan den där doften som sticker i näsan, nja det var inte gott och magen mådde inte bra av det.
Efter den besvikelsen tog vi lite kex och ost. Det var däremot gott och det blev mycket kvar som jag antar att vi kommer duka fram i morgon kväll igen.

Först var det ultraljud och det gick väl... Bra, inte som jag tänkt mig, men ändå ingen fara.
Det var liv i magen och tog sin tid att mäta allting. Det slutade med att bebben som förut låg mitt på kurvan nu ligger i nedre delen av kurvan, drygt 1 kg väger den också. Moderkakan ligger inte lågt som dom tyckte i början så det ser normalt ut.
Men på grund av att den var lite liten så blir det ett nytt ultraljud om 2 veckor, för att se hur det ser ut då.
Blev först som ett slag i magen, nej det måste ju gå bra nu och sådana tankar, men efter lite funderande så tror jag inte det är någon fara. Deras kurvor hit och dit, bara det växer i sin takt så är det bra. Vet också att dom kan mäta fel. Jag vet en som dom sa att barnet skulle knappt väga 3 kg men när den kom ut vägde den 4 så det stämmer inte alltid det dom säger.
Men jag tror det går bra, dom håller koll. Men en sak jag tänker på nu är maten, jag ska äta mer, lyssna på hungerkänslorna och äta bra mat.

BM besöket gick bra. Provsvaren på urinodlingen var negativ så det var bra.
Min blodgrupp vet jag nu också, ett papper har också skickats till förlossningen och ett papper fick jag. Jag har den vanligaste gruppen A+

Vecka 28+1 (24+2)
vikt: + 4 sedan förra gången (total viktuppgång 7 kg)
symfus/fundus: 27, på medelkurvan (24)
Hb: 132 (vid första besök var det 127)
Bltr: 115/65 (115/70)
hjärtslag: 146 (158)

Hon frågade också om det hade varit livat i magen nu med alla undersökningar och det har det, tror inte bebben gillar att bli tryckt på. Hon läste också vad mätningarna gav på ultraljudet och vi frågade om man skulle oroa sig eller om det var normalt, hon tyckte inte vi skulle oroa oss, vi har kommit så långt och det finns ingen anledning till oro. Hon tyckte också vi har haft en himla otur först med alla missfall sedan moderkakan dom trodde satt lågt och vi blev tillsagda att ställa in oss på kejsarsnitt och nu att det är lite "litet" och att vi nu får ställa om oss igen och att det inte kommer bli kejsarsnitt. Men dom håller så bra koll så jag tycker inte att någonting ska kunna gå fel.

Nu ska jag duka fram ostbrickan och kexen :D hungern kom och bebben sparkar ^^

För att inte riskera någonting tog vi ut Didrik ovanligt tidigt ikväll. Det är en fotbollsmatch i närheten här i stan Norrköping-Hammarby och när matchen är slut rör inte jag mig ute med allt bråk som kommer bli, så det blev en tidig promenad.
Så "enormt" sportintresserad som jag är (haha) så tyckte jag att Norrköping har ju ingen chans, dom spelar ju inte bra. Men efter en snabb titt på listorna blev jag förvånad att se att dom ligger högst upp, det trodde jag inte.

4Sport står på i vardagsrummet och jag lyssnar och kikar till ibland. Kollar aldrig på sport annars men lite kul när det är här från stan... Hörde nu att Norrköping har gjort ett mål. Får se hur det slutar.

Senare ikväll ska vi gotta till det lite med lite kex och ost. Köpte även ett litet paket kräftor (fick ett sug efter det) jag orkar inte vänta tills kräftpremiären (som jag inte vet när den är) Jag är sugen nu och tänker äta nu.
Får se om det är gott.
... Jaha fick höra här från "J" att det är 7-11 augusti premiären är, då är jag inte helt fel ute! :D

Ja nu bär det av till sjukhuset för ultraljud och BM besök.
Lite smånervös som vanligt, men det ska bli kul att se bebben på skärmen igen. Ska försöka kika efter könet igen (tyckte jag såg könet sist, men jag ska kika igen) tyvärr är läkaren "noga" med att inte stanna vid dom delarna, men som sagt så sist är jag 99% säker på att det var könet jag såg.
Ska fråga honom om han inte kan säga könet, om inte så gör det inte så mycket då jag tror mig veta plus att kvinnan vi brukar ha och som vi ska träffa igen i graviditetsvecka 32-34 sa att hon efter vecka 20 något kunde säga könet, men så har vi inte träffat henne på så länge.
Men, men så länge det är en frisk krabat där inne så spelar det ingen roll vilket kön det blir. Men jag tror jag har rätt.
Men för säkerhetens skull så har vi två bra namn. Ett namn till varje kön.

Hos BM ska jag fråga lite om vätskebildning och min vikt. Jag är glad att min diabetes inte har reagerat på vare sig graviditeten eller viktuppgången men dom har mig under uppsikt i fall sockret skulle skena iväg.

Håller tummarna på att allt ser bra ut!

28 graviditetsveckor har gått och jag tycker själv jag har mått otroligt bra. Kroppen ställer om sig själv och allt har fungerat.
Till och ifrån har jag känt en smärta i blygdbenet speciellt när jag promenerar eller ligger länge i samma ställning i sängen. Inget speciellt egentligen, inget jag funderat så mycket på.

I veckan började jag märka att skorna började sitta åt och efter någon dag så reagerade jag på det och tittade närmre på fötterna. Ja dom ser inte riktigt ut som dom brukar, lite svullna. Tidigare var dom lite seniga och när jag förut vifftade med tårna syntes alla senor väldigt tydligt.
Det jag upptäckte vid mitt granskande av fötterna var att dom var jämna upptill, inga senor och när jag viftar med tårna syns inga senor, även under fötterna känns det "vattnigt" och lite runt, speciellt mot kvällen.
Så nu när jag vilar mig har jag en kudde under fötterna för att få upp dom lite. En liten vattensamling har jag nog fått, men håller det sig så här störs jag inte av det.

Det har även börjat knaka i fogarna, nja inte bokstavligt kanske men till och ifrån får jag smärta runt om i bäcknet. Ibland i blygdbenet eller i höfterna eller i nedre delen av ryggen.
Smärtan är inte olidlig, det är bara att dra ner takten på promenaderna och vila på sidan på dagen.
Sen har jag turen hittills att inte drabbas av smärtorna varje dag.
Det ska kännas att man lever.

I morgon förmiddag ska vi träffa läkaren och göra ett ultraljud och titta på moderkakans placering. Därefter ska vi träffa BM.

11 veckor kvar... Oj.
Alltså vecka 29 nu, svårt att föreställa mig att jag går in i vecka 30 nästa söndag. Det känns väldigt "verkligt"
nu kan det ju inte annat än lyckas.

Vi ska väl snart fundera på att köpa vagn, börjar bli dags nu, och fixa lite hemma. Men förhoppningsvis så är det några veckor kvar innan bebben vill ut. Hoppas att det är 8 veckor kvar i alla fall.

Så. Det blev en liten "fördröjning" på dagen kan man säga. Jag gick upp samlade upp det jag skulle i behållaren och så åkte vi iväg direkt till sjukhuset för att lämna provet.
Får se nu om det visar något tecken på onormal bakterieflora.
Sen åkte vi hemmåt och tog en ganska sen frukost. Lite omvänt kanske men jag äter helst inte precis innan jag ska iväg någonstans.
Men nu har jag frukosten i säkert förvar i magen, energinivån börjar sakta öka och jag känner mig redo för dagen.
Får se vad som händer idag. Har bara lite småsaker planerade.
Vädret är inte att klaga på (om man inte nu ska klaga på att det nästan är för soligt)

Jag har knappt varit ute på balkongen sedan vi flyttade in. Ställde ut lite krukor och satt bordet och stolarna på plats sen har jag inte varit ute där så mycket. Om vädret fortsätter att vara fint under dagen så kanske jag sätter mig ute en stund och kikar lite. Vi bor ganska högt upp nu och ser över många hustak ända ner till hamnen, lite vatten och långt bort en bred upphöjning med skog. En inte så fin sak man ser långt bort är skorstenarna från någon fabrik det puffar ur lite rök ur.
Men helheten är väldigt vacker.
Mycket att titta på.

Nu känns det som att sommaren snart är slut och det inte är så stor mening med att pyssla på balkongen, kanske gör jag någonting, annars så blir det balkongstök till våren.

Skickade iväg ett mail till BM igår och idag fick jag svar. Hon tyckte att en odling skulle göras på urinet och undrade om jag kunde komma in i morgon med mitt morgonurin.
Så det blev en extra tur runt hörnet idag till apoteket och köpte ett provtagningsrör.
Sen är det ju det där med att urinet ska ner i behållaren vilket inte är lätt så jag köpte ett paket plastmuggar.
Lite lättare.
BM skrev någonting om att koka glasflaskor 20 minuter men dels har vi inga glasflaskor och så tyckte jag detta alternativ var enklare.
Så då blir det en snabb tur till sjukhuset i morgon och sedan ska jag till sjukhuset igen på måndag då är det ett ultraljud för att titta på moderkakans placering och sedan ett samtal med BM.

Efter några dagars molnighet och regn kom idag solen tillbaka. Jag har inte kollat än hur varmt det är men det märker jag nog när jag tar hunden på en promenad.
Något jag måste göra idag är att försöka packa upp i alla fall en del av kartongerna som är kvar. Dom här sista... (huvudräkning)... åtta kartongerna verkar vara extra svåra att packa upp. Kanske för att det inte är så "viktiga" saker eller kanske för att det börjar bli fullt, även i skåp och andra "gömmor".
Får se om jag kan få bort i alla fall 2 till tre kartonger idag. Det borde inte vara så svårt.

Didrik måste ha gått ner ett kilo i vikt igår efter min hårda pälsbehandling. Jag brukar säga att han består till 70 % av päls och det är väl nere på en 60% nu. Jag har väl inte skött hans päls så bra under flytten och det märktes igår. Men det måste vara skönt att bli av med all lös päls. Tycker han tappar lite för mycket, ska borsta honom idag igen för att se om det är bättre, ville inte plåga han allt för mycket igår, tror jag kammade honom i en timme.

Ska hålla koll så han inte tappar för mycket eller får kala fläckar. Men jag tror bara att det beror på att jag inte skött borstningen så bra.
Det blev en stor hög med päls, sådär 10% av hela hunden försvann. Det är ganska mycket för en liten Pekingese på 5 kilo.
En lättvispad äggula kanske inte vore så fel. Dock får jag mata honom med sked...
En plattnosig hund, med mycket päls + en skål med äggula= katastrof.
En bråkdel av gulan får han i sig resten blir en inpackning i hela ansiktet som desutom är extremt svårt att tvätta bort. Så det blir alltså matning med sked.

Så här ser den lilla magen ut nu. Den börjar forma sig snyggt nu.
Känner inte av den än. Den är inte tung eller i vägen. Lagom skulle man nog kunna säga.
Det är väl lugnet före stormen :) Sakta blir den större, tur att den växer så långsamt så kroppen hinner med att stärka sig och bära upp allting.
Detta är alltså magen i vecka 28. Får se vad som händer någon vecka framåt, större lär den nog bli ^^

Hur har magen växt egentligen? På några veckor har detta skett:
Byxorna gick inte att knäppa.
Mammabyxor blev inköpta och magen började så smått spänna ut.
sakta framträder magen.
Folk börjar titta lite väl länge när dom går förbi.
Plötsligt skedde detta... Fötterna syntes inte längre när jag kikade neråt.

Sedan vecka 12 har mycket hänt. Minns så väl när knappen inte gick att knäppa och gummisnodden blev min nya vän i någon vecka innan dom supersexiga mammabyxorna blev inhandlade.
Förresten så kan jag fortfarande ha dom paren mammabyxor jag köpte i vecka 13 (tror jag det var)
Bra resår som töjer ut sig och kvaliten är bra eftersom dom fortfarande är hela. Tummen upp för H&M alltså :)

Nu har jag läst lite om urinvägsinfektion och det enda som stämmer in är täta urinträngningar.
Symtomen kunde vara:

• Det ömmar när man trycker över området över könsbenet, den så kallade symfysen.
• Det kan ibland molvärka och dra över området över könsbenet.
• Täta trängningar, den kan också komma några droppar i trosan utan att det går att hindra.
• Ibland kan man ha lätt förhöjd temperatur.
• Det värker i nedre delen av ryggen
• Urinen ser blodig ut. Det uppfattas ofta som dramatiskt men är egentligen inte farligt.
• Grumlig och/eller illaluktande urin.
• Illaluktande urin eller urin som doftar kola eller hallon.
• Svagt illamående.
• Sveda när man kissar.
• En känsla av att man inte kissat färdigt när man tömt blåsan.

Allvarliga symtom

• Svängande hög feber och frossa kan tyda på att komplikationer tillstött varför läkare ska uppsökas omgående.
• Allmänpåverkan.
• Omöjligt att tömma blåsan.
• Förvirring hos äldre kan vara det enda symtomet på urinvägsinfektion.

Ett symtom kanske räcker. Jag vet inte hur "täta" urinträngningar jag har, men det är oftare än en månad tillbaka. Om jag förut gick på toa var tredje timme så får jag nu känningar av att gå kanske med åttio minuters mellanrum.
En vanlig gravditets åkomma? eller infektion? Svaret ska jag ta reda på!

Men jag tänkte skicka iväg ett mail till BM och eventuellt ringa i morgon bitti.
Skulle urinprovet visa pos. på äggvita så ska det skickas iväg på odling och det tar säkert några dagar.
Får se om jag får någon tidigare tid, annars klarar jag mig nog till måndag.

Tårtan blev godare än jag trodde. Själva kakan blev väldigt saftig och toppingen var god.
Finns en stor bit kvar till i morgon :)

Fick ett svar från BM att hon tyckte inte jag skulle oroa mig dom håller koll på alla värden, men var jag orolig kunde jag få en tid.
Ska in på måndag så jag tyckte inte jag behövde någon tidigare tid.

Men nu har jag funderat och jag vet inte om jag inte ska ta och ringa henne i morgon och få en tidigare tid.
Nu med täta urinträngningar och en svag oro för urinvägsinfektion. Jag har inte läst om det på nätet än, ska göra det ikväll. Har ingen aning om hur akut det är, kanske inget att oroa sig för eller så kanske det är farligt för bebben, inte vet jag, men det sistnämnda oroar mig.
Ska läsa runt lite. Kan jag inte släppa oron eller det verkar farligt så ringer jag BM i morgon bitti... Kanske ringer ändå för att höra vad hon säger.
Men jag hoppas verkligen att det bara är urinblåsan som har kommit i kläm. Jag har märkt att bebben gillar att ligga så långt ner i buken den kan komma, speciellt när jag ligger ner på rygg så ålar det runt där inne och en stor bula bildas under naveln. Givetvis är det förödande för min urinblåsa som då inom någon minut börjar skicka signaler om att den vill tömmas inom ett tag.

Nej nu ska jag leta information!

Spisen har vi använt men ugnen har vi inte testat än.
Springformen jag köpt och var/är nyfiken på om den fungerar (det kan ju rinna ut) så tänkte jag idag baka.

Mycket gott kan göras i en springform, huvudidén var att "nu kan jag göra cheesecake" men idag tänkte jag göra något enkelt.
Det blir en ambrosiatårta.

Riktigt gott... Hoppas den räcker några dagar... Hoppas ^^

Kakan står nu i ugnen och det är bara någon minut kvar innan de ska ut och svalna innan jag brer på glasyr och syltade apelsinskal (jag ska inte vara snål med apelsinskal)
Tänkte servera tårtan med en klick marsán sås.

Får se om den blir god.

Någonting har hänt dom senaste dagarna som jag inte uppskattar särskilt mycket. Förmodligen är det livmodern som trycker på men det känns som att urinblåsan har krympt till en kärnas storlek.
Några minuter efter jag druckit trycker det på och där i mellan. Den fylls upp fort och måste tömmas fort, det märkliga är att jag känner mig extremt kissnödig som att jag är helt full men det är inte så värst mycket som kommer ut.
Det kanske är så här jag får ha det dom sista veckorna, men det är det värt :)
En liten urinblåsa och alla andra organ som trycks upp kan jag nog stå ut med i några veckor till.
Kroppen är ändå gjord för att klara av det.

Hittade en jättebra virkbeskrivning på en kul babysak som jag började göra en testvariant på idag.
I veckan ska jag gå ner till stan och köpa mig två nystan garn så ska jag virka dom på riktigt.

Klockan närmar sig nio och magen börjar kurra så jag ska nog ta kvällspromenaden med Didrik och sedan rota i skåpen efter något ätbart. Ett sug har jag och jag vet att det finns i skåpet...

Som jag tidigare skrivit så köpte jag en babysitter på myrorna.
Igår var det tvättdag och tyget till sittern åkte in i en maskin. Så nu är den som ny.
Så här ser den ut.





Det är tvåsidigt olikfärgat tyg och mönster. Alltid kul när man kan ändra utseendet.

I dagarna när vi var och handlade stod det mängder av orkideér efter ingången. Prisskylten fick mig att vika åt sidan för att titta närmre på blommorna. 59 kronor var ett bra pris (sen om kvaliten på blomman är bra eller ej spelar ingen roll, den blommar i alla fall) Hittade en blomma som var fin.



Den står nu på köksbordet och gör sig fin.
Blommorna är så fascinerande.


Fina färger.

Böckerna börjar så smått bli uppackade och igår la jag fram denna pocketbok på sängbordet. Öppnade boken i förmiddags för att läsa några sidor och känna efter om den verkade bra... Ja det slutade med att jag låg på sängen i över en timme och läste.
Denna bok tror jag verkligen på.

Så nu ikväll blir det inget teve tittande för mig. Boken har en dragningskraft jag inte kan motstå.

12 veckor kvar. Totalt 89 dagar. Känns som att det är långt fram i tiden.
Den här bullen tog otroligt lång tid att grädda i ugnen.
När den här graviditetsveckan är över (28+0) så enligt svensk lag får fostret då kallas för barn.

Jag skickade iväg ett mail med lite frågor till BM igår, får se vad hon säger om vikten. Hoppas blodtrycket är normalt och inte högt så det kanske är tecken på havandeskapsförgiftning. Drabbar inte många, så det är nog ingen fara.

12 veckor... Kan det inte vara 2 veckor?! Börjar bli jobbigt och uttjatat nu att bara gå och vänta och oroa sig för en massa saker. Men jag antar att veckorna kommer rulla på och snart kommer ett litet barn.
Hoppas tiden går fort!