growingbelly

Bilden är som vanligt inte av den bästa kvaliten, vet inte hur jag lyckas få det så suddigt. Men förhoppningsvis är bilden så pass bra att det syns vad det är.
Detta är veckans magbild vecka 14+6.

Magen har omformat sig sedan förra veckan då hela magen såg uppblåst ut men nu är det en bulle lite längre ner i stället och mina höfter är borta.

Jag vägde mig idag och jag har hittills inte gått upp i vikt ändå äter jag massor. Men så länge jag inte fortsätter att gå ner så antar jag att det inte är någon fara.

I flera veckor nu har jag haft konstiga och väldigt livliga drömmar vilket inte är likt mig. Jag har också drömt ett flertal gånger om att jag har en ganska nyfödd bebis och en sådan dröm hade jag senast natten till idag.
Det är så otäckt med drömmar ibland när dom känns så verkliga, men i drömmen så hade jag mitt barn (vet inte vilket kön det var) och höll det i famnen och så gjorde bebisen den klassiska rörelsen med handen mot munnen men jag halvlåg på sängen och var så trött så jag orkade inte gå upp och göra välling så jag funderade på om jag skulle ge den bröstet vilket jag tidigare aldrig gjort då jag var osäker på om jag hade någon mjölk men jag testade. Den lilla sög på som bara den och det var en väldigt udda känsla jag såg att det rann mjölk också och då kom en väldigt äcklig doft det luktade varm nästan på gränsen till sur mjölk. Det luktade väldigt äckligt.
Sedan vaknade jag och gick på toa.

Om jag tänker efter så var nog detta min första "lukt" dröm. "J" har sagt många gånger att han har luktdrömmar och försöker förklarat sina drömmar men jag var (helt ärligt) lite skeptisk till att man kan känna dofter i drömmar.
Men nu vet jag att man kan ha det.
Mycket märkligt!

Idag stötte jag på samma bekanta som igår. Den lille sov idag också men det kanske är lugnast :)
Längtar så dant tills vår lilla kommer... Bara 184 dagar kvar enligt min kalender.

Vagnköp tänker jag väldigt mycket på och jag är väl medveten om att det är flera veckor kvar tills något på fyra hjul ska köpas men nu är det i alla fall bestämt vilken vagn vi ska köpa.
Jag jämförde vagnen jag ville ha med ett annat märke och skillnaden var stor men den jag ville ha var den som var större och det är en kombivagn som kan användas i tre år. Det tyckte jag var riktigt bra.
Nu är det bara att vänta... ca 15 veckor kvar. (tycker det blir lagom runt v 30)


Den senaste veckan har jag fått ett nytt problem. Så fort jag ligger mer än en minut på rygg känns det som att ryggen stelnar till och när jag sedan reser på mig har jag ont i ryggen i några minuter. Men ligger jag på sidan så är det inga problem. Dock ser jag inte teven så bra.
Jag som dom senaste veckorna legat och sticka på kvällarna men på grund av ryggen får jag ta mig tid om dagarna och sitta med handarbetet.

Jag har sedan flera år tillbaka kostbehandlad diabetes och har under graviditeten fått hålla koll på mitt blodsocker och till en början fått tagit blodsockerprov före och efter varje måltid plus ett på kvällen. Men idag fick jag beskedet via mail att mina värden ligger så bra (vilket dom alltid gör) så nu räcker det att jag tar tre blodsockerprov om dagen istället för 7. Skönt att slippa sticka mig så ofta.
Nu när jag ändå pratar om blod så märkte jag efter en dag med omega 3 tabletter att mitt blod blev tunnare då det nu rinner mycket lättare efter jag stuckit mig i fingret.

Det blev en snabb tur till stan idag där jag handlade lite smått på ica. När jag var på väg hem stötte jag på en bekant till "J" som nyss har fått barn. Den lille sov i vagnen men gud så liten och söt!
Det värmde verkligen i magen och jag kunde bara tänka att snart ska jag och "J" få en egen.

Det har blivit en vana att minst en gång om dagen stå och titta mig själv i spegeln i olika vinklar för att se hur jag ser ut och i morse såg jag att höfterna var borta och magen har brett ut sig lite mer åt sidorna.
Just nu är det en ganska jobbig mellan period där andra inte ser att jag är gravid och jag själv känner mig väldigt plufsig och självförtroendet har sjunkit något.
Men nu ska det nog inte dröja många veckor förrän det syns tydligt vad som komma skall :)

Jag köpte två bilder från ultraljudsundersökningen och nu har jag skannat upp den sista bilden. Detaljerna syntes bättre på skärmen i undersökningsrummet men på denna bild ser man att fostret har tummen i munnen :)

Jag kollade i min graviditetskalender på allt för föräldrar sidan och idag har jag varit gravid i 94 långa dagar. Jag hoppas verkligen att tiden går fortare snart för det är hela 186 dagar kvar till beräknad nerkomst.
Idag är det vecka 14+2 så det är alltså en vecka sedan vi för första gången såg vårt barn på bild. Det var just i den stunden som allt känndes så verkligt när det lilla undret tränade rörelser där inne.
Nu är det bara några veckor kvar tills vi ska in på ett nytt ultraljud.

Jag mailade barnmorskan idag och skrev om omega 3 tabletterna. Tänkte att det var lika bra att säga till så hon vet.

Idag börjar vecka 14. Fram till vecka 12 tyckte jag tiden gick fort men nu går tiden så sakta... Men dom här 14 veckorna har väl gått relativt fort fast än det ibland känns som tiden helt står still. Nu längtar jag till vecka 19+4 då vi ska på nästa ultraljudsundersökning. Känns väldigt långt fram i tiden.


Kosten tycker jag att jag skött bra under graviditeten men barnmorskan tyckte jag åt dåligt och att jag skulle ändra min lunch som tidigare bestod av nyckelhålsmärkata smörgåsar. Jag tog till mig det och visste inte riktigt vad jag skulle äta som var bra och inte tog för lång tid att göra så jag började äta nudlar, kokta grönsaker och ett vitt bröd. Mellan lunch och middag äter jag också ett mellanmål. Det kanske är för lite men jag vet inte vad jag ska äta. Jag har nu ätit så här i en vecka nu och när jag ställde mig på vågen i morse såg jag att jag sedan jag vägde mig hos barnmorskan har jag gått ner 2 kg. Det är inte bra.
När jag åt som vanligt gick jag totalt upp 2 kg innan jag var hos barnmorskan.
Så nu får jag fundera på hur jag ska ändra min kost så jag håller vikten och sakta går upp.


Jag har tänkt igenom kosten och jag äter väldigt sällan fisk. Det rekommenderade är 3 gånger i veckan men jag äter knappt en gång på tre veckor. Fetterna är väldigt viktiga (speciellt nu för fostret) och eftersom jag inte gillar fisk funderade jag på omega 3 tabbletter och läste lite på nätet om det. Det var tydligen väldigt bra enligt många.


Så igår åkte vi ner till stan och gick till apoteket och tittade. Efter ett tag började jag känna mig sådär konstig igen en lätt karusell känsla i huvudet och extremt trött så jag stannade upp ett tag och tog det lugnt. Undrar om det kan vara blodtrycket som ställer till det???
"J" reagerade på att jag var vit i ansiktet.
Vi frågade om omega 3 tabbleter vilka man kan ta när man är gravid och det fanns en sort som man kunde ta en tabl. om dagen av men hon tyckte vi skulle rådfråga barnmorskan först. Men vi köpte tabbletterna med återköp.

Hemma läste jag lite vad dom innehöll och det var inga konstigheter, så jag började ta tabbletterna igår. Jag tror inte det skadar. Det enda är att blodet blir tunnare av dom.
Jag vet nu inte om jag ska ringa till barnmorskan i morgon och höra vad hon säger.
Jag fortsätter med omega 3 tabletterna men det jag undrar över eftersom det är blodförtunnande om det påverkar mitt blodtryck negativt. Skulle det göra det får jag väl sluta.
Men jag drar mig så förbannat för att ringa då jag inte gillar henne als. Hon ifrågasätter allt man säger och är inte alltid trevlig utan hon känns tjurig, och som att hon är trött på sitt jobb.
Men jag får dras med henne ett halvår till sen slipper jag.

Idag ska jag nog ta det lugnt. Kanske tar en promenad i området senare för att få frisk luft.

I stället för att hala på stadsbesöket beslöt jag mig igår för att åka ner och leta efter nya kläder. Jag tittade i två affärer utan att hitta någonting. Jag vet att det finns mamma kläder på hm men jag ville titta i andra affärer först.
Uttråkad blev jag fort och när vi var inne på lindex började jag må väldigt konstigt det var en blandad kännsla av lågt blodsocker och att jag skulle svimma (kanske var det blodtrycket) jag tog det lugnt ett tag och "J"  gick och frågade om dom hade mamma kläder men det hade dom slutat med.
Jag stannade ett tag utanför affären och rotade i fickan där jag hade en liten musli bar som jag har haft en tid i fickan för ev. illamående när jag hade knapra i mig den mådde jag bättre och "J" föreslog att vi skulle titta på hm.
Jag hade ju ändå halat med att gå tid och tagit alla andra affärer som tyvärr inte hade några mamma kläder först så det var väl lika bra att titta in på hm.
Jag vet inte varför jag inte är förtjust i hm jag brukar inte handla där och jag var säker på att dom inte skulle ha något som passade mig då jag trodde att dom var mindre i storlekarna (vet ej var jag fått det ifrån)
Men vi gick in och tittade och jag hittade ingenting och när vi var på väg ut såg jag ammningsbehåar och tyckte det var konstigt att dom inte hade kläder. Men bakom behåarna gömde sig några hyllor med sådana kläder jag letade efter. Besviken var jag då det fanns noll tröjor som jag ens skulle överväga att sätta på mig.
Men nu var det inte tröjor jag skulle titta på så jag letade vidare efter byxor.
Jeansen var jättefula och sedan resåren som var bred som bara den. Dyra var dom också 500 kronor och det tänker jag inte lägga ut på något jag är osäker på om jag kommer att kunna ha i ett halvår.
Sedan hittade jag ett annat par blåa jeans med bättre resår som desutom var billigare. Ett par svarta hittade jag också som var väldigt töjbara. Så jag tog med mig byxorna och gick till (det jag hatar mest i affärer) provrummet. Hade jag inte haft "J" med mig hade jag inte gått in och provat då det mitt på dörren var ett stort runt hål som gör att man ser rätt in när man byter om. Men med "J" utanför gick det bra. Jag skrattade så tårarna nästan kom när jag testade byxorna, dom är så fula. Men med tröjan nerdragen syns resåren inte och dom är faktist bekväma då dom inte sitter åt, jag kan inte ha vanliga byxor längre.
Så jag köpte både dom svarta och jeansen. Idag invigde jag dom svarta och jag tycker jag ser för knäpp ut, ser bara vattning ut men det är dom enda byxorna som passar.

Någonting som jag märkt dom senaste veckorna är att magen är helt förändrad och det känns jätte annorlunda. Jag känner mig vattnig och uppblåst och magen står ut men jag kan inte när jag står upp spänna ut magen, det har jag alltid kunnat förut att man spänner ut lite men det går inte! Dra in lite kan jag men inte ut.
Mycket märkligt, det kanske har med att jag samlar vatten att göra?
Men för mig förblir det en gåta

Jag måste nu skriva och rätta till gårdagen felaktiga information.
Efter inlägget igår satt jag mig i soffan och öppnade den efterlängtade chokladen. Jag läste lite på förpackningen och insåg att jag hade skrivit helt fel igår.
Felet kommer förmodligen ifrån att när jag tänker på lindt så får jag en bild i huvudet på en chokladförpackning med 70% kakao, jag utgick nog från det och antog att mintchokladen innehöll samma mängd men jag hade helt fel. Det rätta ska vara att den innehåller (minst) 47% kakao.
Sant ska vara sant.

Men för att avrunda detta lilla inlägg så är det en extremt god (beroendeframmkallande!) choklad.

Ja det här är sanningen om hur "bra" mina byxor sitter!. Tittade mig själv i spegeln igår kväll och tyckte jag såg för rolig ut.
Så jag antar att det börjar bli dags att köpa nya byxor.
Så i dagarna ska jag åka till stan och se om jag hittar något jag gillar, för alla byxor hemma sitter lika illa som på bilden.

Suck jag tycker bara att det är så tråkigt att gå i affärer i en evighet för att hitta någonting som är snyggt och så ska det sitta bra.
Men det ska göras helst snarast.
För jag vill inte gå runt som på bilden länge till.

Nu har vi ringt runt till dom närmsta och berättat nyheten, så nu är det ingen hemlighet längre.

Motion är nyckeln till ett sunt liv så idag (som alla andra dagar) blir det en promenad till affären (om det inte blir en sväng till stan för att köpa byxor, då handlar jag där nere) I vilket fall vart jag än handlar så är det en sak som står högst upp på listan...
Frukt. Jag har bytt ut godis mot frukt det är både gott och nyttigt. Jag har fått avsmak för godis då jag tycker att det blir en fet smak i munnen. Men ett undantag finns det, bara ett... 70%-ig choklad med mintsmak.
Det köpte jag väldigt sällan sådan choklad tidigare men nu är det den chokladen eller frukt som gäller.

Tittade på klockan nu och jag antar att det är dags att antingen gå iväg och handla eller åka och handla och köpa kläder.

Bild från första ultraljudsundersökningen (igår) foster 13+2 dagar hela 5,7 cm från huvud till stjärt.

Natten var jobbig då det var otroligt svårt att sova men morgonen kom och efter frukosten åkte vi iväg till sjukhuset. Först var det ett inskrivnings samtal som gick lagom fort. Givetvis skulle jag också lämna ett urinprov som tog ett tag att få till då jag har svårt för offentliga toaletter. Men med lite vilja gick det till slut. Blodprov blev tagna och blodtrycket togs. Värderna var bra.
Hb: 127
blodsocker:5,1
Bltr: 105/60
Blodtrycket var inom "normal" men kanske lite lågt men det var normalt... Det förklarar varför jag ibland blir yr av att resa mig upp fort.

När inskrivningen var klar var det bara att sätta sig i väntrummet och rulla tummarna. Det var otroligt långa 20 minuter.
Vi blev inropade och jag fick lägga mig direkt på britsen. Hon förklarade vad hon skulle göra och vad hon skulle titta efter. Jag var så nervös. När hon väl började undersökningen visste jag inte vart jag skulle titta, skulle jag våga titta? på skärmen nere vid fotändan syntes först min urinblåsa (skulle jag verkligen våga se?)
Sedan ändrades bilden och en kontur till ett foster syntes. (såg jag rätt?) (den var så stor!)
Sedan såg vi två armar som rörde sig och och två ben som sträckte ut sig. Jag blev så himla glad!
Ett hjärta syntes också som slog snabba slag. En liten fylld urinblåsa syntes också vilket var bra.
Det var (är) ett perfekt foster med fem fingrar på varje hand, två ben, två fötter med rätt antal tår.
Jag viste inte att h*n skulle röra sig så mycket, men det kändes så levande.
Något som verkligen fick mitt hjärta att smälta var när ena handen sökte upp ansiktet och den lilla tummen sögs in i munnen.
Det perfekta fostret var hela (håll i hatten!) 5,7 cm lång från huvud till stjärt.
För mig är det stort.
Jag trodde jag var i vecka 12+0 idag men jag är i vecka 13+2.
Beräknad förlossning den 30/10... Det är dagen innan min födelsedag :)
Men datumet kan slå på 2 veckor tidigare eller 2 veckor senare.

Just nu är jag bara så glad att allt står rätt till! Nu längtar jag tills nästa ultraljud som är i Juni.
Nu tänkte jag fira denna dag med något gott till kvällens teve tittande.
Snart börjar svenska hollywood fruar och till det tänkte jag göra en fruktsallad :)

Jag kikade runt på nätet för att se vad det fanns för olika typer av vagnar och givetvis hittar jag en vagn jag vill ha (inte den på bilden)
Det är lång tid kvar tills vagnköp men nu vet jag i alla fall vilken jag kommer att köpa.
Jag antar att det blir vagnköp vid vecka 30 det tycker jag är lagom... Men det är så långt dit!
(långt och långt... Det är 18 veckor kvar... Hum det är ganska långt)
Men hittills har tiden gått fort och det hoppas jag att den fortsätter att göra


Jag ser fram emot morgondagen, nervös är jag men det ska bli roligt. I morgon är det första besöket till MVC.
Jag ringde för flera veckor sedan och ville ha en tid några veckor framåt då jag inte ville ha så bråttom och fick från början en tidigare tid som jag ändrade till denna.
I morgon är det sista dagen på vecka 12 (12+0)
Så i morgon är det först inskrivning sedan ultraljud.
Inskrivningen tycker jag inte är något speciellt men jag ser fram emot ultraljudet! Det ska bli så kul att se hur det ser ut där inne och se att allt är bra. Jag ska se till att jag får med mig ett kort hem också :)

Detta är det första inlägget i denna nya blogg. Jag bloggar redan om vardagslivet och om handarbete på min första blogg http://www.nogg.se/amigurumi

Namnet på denna blogg avslöjar vad denna blogg kommer att handla om.  Jag kommer från och med nu skriva om min graviditet och mina funderingar kring allt som har med det att göra.

Jag heter Sandra är 20 år och bor med sambon ”J” i Norrköping. Vi har känt varandra i drygt tre år och bott tillsammans i lite över ett år. Det där med barn har alltid varit en dröm och sedan vi flyttade ihop har vi drabbats av två missfall båda i vecka 11. Det var lika jobbigt båda gångerna och det går inte att beskriva med ord hur jag kände mig. Dom som har varit med om det förstår hur det känns.

Men som med allt i livet så går det upp och ner och genom att ge upp kommer man inte längre i livet. Så den 1:a mars då mensen var flera dagar sen tog jag ett graviditetstest som i ett ögonblick förändrade livet då två sträck tydligt syntes på stickan. Det var en otrolig lycka och början på en lång resa.

Redan någon dag efter testet drabbades jag ( i grav. Vecka 5) av illamående. Men illamåendet gav sig efter två veckor och jag har turer att (hittills) inte känna av så mycket av graviditeten.

Eftersom det tidigare gått snett två gånger var jag givetvis lite nervös denna gång också. Men veckorna gick och till slut var vecka 11 över.

Nu är jag i slutet på vecka 12 med en lite spänd och vattenfylld mage som gör det otroligt svårt att knäppa

byxorna! ;)

Så nu har jag alltså startat denna blogg som kommer vara med mig på resans gång.