growingbelly

Igår var Didrik givetvis lite ledsen när inget roligt hände.

Sedan blev det prat om att gå en promenad och då blev genast humöret bättre.

Istället för att bara ta en vanlig promenad svängde vi av in i skogen där Didrik hade fullt upp med att springa runt Bland blommorna.

En inneboende blev väldigt intresserad av gästerna nedanför trädet.

Och tog sig lite närmre dom okända gästerna kanske för att fundera på om den yviga pälsbeklädda varelsen var en ekorre. Men det beslöt sig efter ett tag att det nog var bäst att klättra upp i sitt träd igen.

Nu blev det dags att gå hemåt. Med spärren av på Didriks koppel och ett klartecken att han fick gå fick Didrik den efterlängtade ordern "gå hem".
Glad som bara den trippade han någon meter framför och nosade sig tillbaka på stigarna för att komma ut samma väg ur skogen igen.
Väl hemma lade han sig ner ett tag och såg ut att fundera på dagens stora händelse...


Jag brukar normalt sett ha honom nära mig i kopplet när vi går men så en gång när vi var i skogen testade jag att ha spärren av och sa "gå hem" och till min förvåning var han väldigt självsäker och inne i sin uppgift att hitta rätt väg. Efter det brukar jag låta honom försöka hitta hem när vi är ute och 95% av gångerna lyckas han... Ibland vill han gärna in till grannen, så det där med ingångar har han svårt för :)