growingbelly

Symtomen mystiskt borta

Publicerad 2010-05-06 22:47:01 i Vecka 15

Idag slog det mig att jag känner mig annurlunda. Jag känner mig inte det minsta gravid längre konstigt nog. På ett sätt kan jag inte säga att jag någonsin har kännt mig gravid då jag haft lite symtom det enda tecknet har varit att magen växt. Men idag känner jag mig som innan graviditeten.
Eftersom jag läser på en massa olika sidor om graviditeten och dens veckor så läste jag för ett tag sedan att i andra delen av graviditeten kan symtomen försvinna och man mår riktigt bra. Men jag kunde inte tro att jag verkligen skulle råka ut för att jag känner mig så annurlunda, så normal. Jag har inte kännt mig så här på minst 13 veckor.
Men jag antar att detta är helt normalt.
Kroppen är allt bra konstig.

Jag brukar ha koll

Publicerad 2010-05-05 21:24:04 i Vecka 15

Det var som vanligt svårt att vakna i morse kanske för att jag klockan 5 gick på toa och sedan hade svårt att somna om. Men när jag väl var halvvaken sträckte jag ut handen efter tv dosan och zappade lite för att vakna.
Telefonen började ringa också och det var barnmorskan, jag kunde inte till en början förstå varför hon ringde men sedan slog det mig att det var onsdag och att jag igår kväll hade glömt att maila in blodsockret som jag aldrig brukar missa att maila in. Föredrar att maila så jag slipper tidiga morgonsamtal.
Men hon tyckte som vanligt att mitt blodsocker var bra och hon frågade om jag var mindre orolig nu när jag varit på ultraljud och det är jag ju.

Jag kan inte förstå att jag glömde att maila igår, jag brukar ha koll på det där. Kanske beror det på att jag funderar mycket och jag känner (det här låter konstigt) att jag har varit så glad så länge över min graviditet speciellt när jag tog mig över vecka 11 men nu börjar jag tänka på allt som fortfarande kan gå snett. Det är som att jag försöker skydda mig själv från att vara för glad jag måste på något sätt vara medveten om vad som kan hända. Konstigt.
Men jag är trots mina tankar säker på att det kommer gå bra :)
Misslyckas är inget alternativ!


Snurrade runt lite på nätet nyss och hamnade på blocket där jag hittade en jätte snygg möbel som skulle vara perfekt att ersätta den gamla med. Men det som är svårt med att köpa möbler är att vi inte har någon bil så det sätter stopp för det mesta. Men av en slump fanns den möbeln i samma område som vi bor. Så om den finns kvar är det bara att gå och hämta. Jag mailade och väntar nu på svar.

Den första som såg

Publicerad 2010-05-03 21:11:38 i Vecka 15


Nu är det bara 4 veckor kvar till nästa ultraljudsundersökning. Det ska bli så roligt att äntligen få se den lilla igen. Just nu är det bara under undersökningarna som man verkligen ser den lilla som rör sig och sparkar runt.
Men nu är det väl bara en tidsfråga innan jag kommer känna rörelsena också.
Det är väl då det blir mer verkligt och man lugnar ner sig och får mer ro.
Läste att man känner dom första fosterrörelserna någonstans mellan vecka 16-20 men det är väldigt individuellt.
Men inom några veckor lär jag nog känna något. Ska bli spännande!
Nu är det bara 15 veckor kvar tills vi ska köpa vagn... Får se om jag håller ut så länge, ( jag tänker inte köpa vagn tidigare än vecka 25)
Jag kollar varje vecka på olika sidor om graviditet och dom jag brukar kolla på är:

barntotal.se
gravid.se
mammasidan.se
babycenter.com
libero.se
alltforforaldrar.se

Det är några stycken (snarlik information, men jag tittar till alla sidor ändå)

"J" har sagt länge att han tycker att jag ser gravid ut men för mig har det tagit längre tid att bortse från att "jag är bara vätskefylld" men nu tycker jag själv att det syns tydligt.
Och idag när vi gick ut för att handla såg jag i ögonvrån att någon kikade nyfiket och när vi hade gått en bit till frågade "J" om jag såg att mannen tittade och enligt "J" så log mannen också mot oss... Hum... Det kanske var den första som såg vad som komma skall...?... :) ( den första som såg när jag såg i alla fall)

Känner mig tvingad

Publicerad 2010-05-02 22:25:19 i Vecka 15

Idag går jag in i vecka 15 vilket innebär att jag idag har varit gravid i 100 dagar och att det är 180 dagar kvar.
Tiden går i blandad fart.
Jag börjar själv nu tycka att jag ser gravid ut i stället för uppblåst.
Jag har fortfarande lyxproblemet att jag äter mer än någonsin men jag går inte upp i vikt som jag vill (gick ner 2 kg och har väl totalt nu gått upp 300g) Men å andra sidan har jag varit orolig för att gå upp för mycket och för fort i vikt.
Jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt och det tänker jag fortsätta med.

Jag måste börja planera för framtiden snarast då jag drygt har en månad kvar på mina distans studier.
Jag ska titta vad det finns för kurser att välja mellan då jag inte känner mig pigg på att söka jobb just nu och även om jag skulle söka jobb tror jag inte att jag skulle få något så då finns det bara studier att välja på.
Jag har fått många sådana tankar senaste tiden hur det blir med ekonomin om jag ska studera eller jobba, jag funderar mycket på kosten och så är jag väldigt beskyddande mot mig själv och vill inte utsätta mig för onödiga undersökningar på sjukhuset och så vidare.
Mitt tankesätt har blivit helt ändrat men jag antar att det är normalt.

På tal om undersökningar så har jag fått en tid för ögonscreening eftersom jag har diabetes.
Jag hade blandade tankar om det och den undersökningen ska man göra ca vart annat år och jag har haft diabetes i 4 och aldrig tidigare blivit kallad till det så jag ansåg först att har jag nu gått fyra år kan jag lika gärna vänta ett halvår till. Även om dom ser någon ändring så finns det väl ingenting att göra åt det medans jag är gravid utan då bara vet jag om det så jag förstår inte vad meningen ska vara.
Det jag har funderat mycket på också är att när dom gör undersökningen så sprutas det in en vätska i ögonen som gör att pupillerna vidgas så dom kan undersöka lättare. Detta är ju bara funderingar men det jag tänkt på är vart vätskan sedan tar vägen, den måste ju på något sätt gå in i kroppen, och det är det jag är orolig för dels för att jag nu är överbeskyddande mot min kropp jag vill inte på något sätt skada fostret.
Men jag funderade fram och tillbaka och mailade att jag ville vänta med undersökningen. Fick ett svar dagen efter att dom tyckte jag skulle behålla tiden och att det var eftersom jag var gravid som jag fick tiden och om jag tackade nej skulle jag få en ny kallelse.
Så nu har jag tiden kvar men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Jag vill inte skada något i min kropp och desutom har jag ingen respekt för läkare.
Allt inom mödravården ska vara frivilligt men det känns fan inte så när man inte ens kan tacka nej till en undersökning utan att som ska kalla mig tillbaka dit tills jag kommer.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag vill inte men jag känner mig tvingad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela