Känner mig tvingad
Idag går jag in i vecka 15 vilket innebär att jag idag har varit gravid i 100 dagar och att det är 180 dagar kvar.
Tiden går i blandad fart.
Jag börjar själv nu tycka att jag ser gravid ut i stället för uppblåst.
Jag har fortfarande lyxproblemet att jag äter mer än någonsin men jag går inte upp i vikt som jag vill (gick ner 2 kg och har väl totalt nu gått upp 300g) Men å andra sidan har jag varit orolig för att gå upp för mycket och för fort i vikt.
Jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt och det tänker jag fortsätta med.
Jag måste börja planera för framtiden snarast då jag drygt har en månad kvar på mina distans studier.
Jag ska titta vad det finns för kurser att välja mellan då jag inte känner mig pigg på att söka jobb just nu och även om jag skulle söka jobb tror jag inte att jag skulle få något så då finns det bara studier att välja på.
Jag har fått många sådana tankar senaste tiden hur det blir med ekonomin om jag ska studera eller jobba, jag funderar mycket på kosten och så är jag väldigt beskyddande mot mig själv och vill inte utsätta mig för onödiga undersökningar på sjukhuset och så vidare.
Mitt tankesätt har blivit helt ändrat men jag antar att det är normalt.
På tal om undersökningar så har jag fått en tid för ögonscreening eftersom jag har diabetes.
Jag hade blandade tankar om det och den undersökningen ska man göra ca vart annat år och jag har haft diabetes i 4 och aldrig tidigare blivit kallad till det så jag ansåg först att har jag nu gått fyra år kan jag lika gärna vänta ett halvår till. Även om dom ser någon ändring så finns det väl ingenting att göra åt det medans jag är gravid utan då bara vet jag om det så jag förstår inte vad meningen ska vara.
Det jag har funderat mycket på också är att när dom gör undersökningen så sprutas det in en vätska i ögonen som gör att pupillerna vidgas så dom kan undersöka lättare. Detta är ju bara funderingar men det jag tänkt på är vart vätskan sedan tar vägen, den måste ju på något sätt gå in i kroppen, och det är det jag är orolig för dels för att jag nu är överbeskyddande mot min kropp jag vill inte på något sätt skada fostret.
Men jag funderade fram och tillbaka och mailade att jag ville vänta med undersökningen. Fick ett svar dagen efter att dom tyckte jag skulle behålla tiden och att det var eftersom jag var gravid som jag fick tiden och om jag tackade nej skulle jag få en ny kallelse.
Så nu har jag tiden kvar men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Jag vill inte skada något i min kropp och desutom har jag ingen respekt för läkare.
Allt inom mödravården ska vara frivilligt men det känns fan inte så när man inte ens kan tacka nej till en undersökning utan att som ska kalla mig tillbaka dit tills jag kommer.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag vill inte men jag känner mig tvingad.
Tiden går i blandad fart.
Jag börjar själv nu tycka att jag ser gravid ut i stället för uppblåst.
Jag har fortfarande lyxproblemet att jag äter mer än någonsin men jag går inte upp i vikt som jag vill (gick ner 2 kg och har väl totalt nu gått upp 300g) Men å andra sidan har jag varit orolig för att gå upp för mycket och för fort i vikt.
Jag äter när jag är hungrig och slutar när jag är mätt och det tänker jag fortsätta med.
Jag måste börja planera för framtiden snarast då jag drygt har en månad kvar på mina distans studier.
Jag ska titta vad det finns för kurser att välja mellan då jag inte känner mig pigg på att söka jobb just nu och även om jag skulle söka jobb tror jag inte att jag skulle få något så då finns det bara studier att välja på.
Jag har fått många sådana tankar senaste tiden hur det blir med ekonomin om jag ska studera eller jobba, jag funderar mycket på kosten och så är jag väldigt beskyddande mot mig själv och vill inte utsätta mig för onödiga undersökningar på sjukhuset och så vidare.
Mitt tankesätt har blivit helt ändrat men jag antar att det är normalt.
På tal om undersökningar så har jag fått en tid för ögonscreening eftersom jag har diabetes.
Jag hade blandade tankar om det och den undersökningen ska man göra ca vart annat år och jag har haft diabetes i 4 och aldrig tidigare blivit kallad till det så jag ansåg först att har jag nu gått fyra år kan jag lika gärna vänta ett halvår till. Även om dom ser någon ändring så finns det väl ingenting att göra åt det medans jag är gravid utan då bara vet jag om det så jag förstår inte vad meningen ska vara.
Det jag har funderat mycket på också är att när dom gör undersökningen så sprutas det in en vätska i ögonen som gör att pupillerna vidgas så dom kan undersöka lättare. Detta är ju bara funderingar men det jag tänkt på är vart vätskan sedan tar vägen, den måste ju på något sätt gå in i kroppen, och det är det jag är orolig för dels för att jag nu är överbeskyddande mot min kropp jag vill inte på något sätt skada fostret.
Men jag funderade fram och tillbaka och mailade att jag ville vänta med undersökningen. Fick ett svar dagen efter att dom tyckte jag skulle behålla tiden och att det var eftersom jag var gravid som jag fick tiden och om jag tackade nej skulle jag få en ny kallelse.
Så nu har jag tiden kvar men jag velar fortfarande fram och tillbaka. Jag vill inte skada något i min kropp och desutom har jag ingen respekt för läkare.
Allt inom mödravården ska vara frivilligt men det känns fan inte så när man inte ens kan tacka nej till en undersökning utan att som ska kalla mig tillbaka dit tills jag kommer.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag vill inte men jag känner mig tvingad.
