growingbelly

Den inneboende som gör sig till känna

Publicerad 2010-06-12 23:32:14 i Vecka 20

Sista dagen på vecka 20.
Hittills har jag inte känt några rörelser som jag kan säga att det garanterat är det. Har känts lite udda i magen idag, men jag vet inte vad det kan vara. Kanske är det rörelser? Känner jag det igen så vet jag.

Idag hände något konstigt. Jag låg på sängen och kände lite på magen och under naveln var det som en ganska stor "knöl" det var hårt och kändes konstigt. Jag höll kvar handen, kanske för att jag funderade på vad det var.
Efter några sekunder försvann "knölen".
Senare kände jag runt igen och fann en mindre "knöl" och den försvann också efter ett litet tag.
Kanske var det så att det var den inneboende som sträckte på sig?
Kände runt senare och sa till "J" att känna men då fanns ingen knöl.

Äntligen så kanske det är den inneboende som gör sig till känna.

Kontroll hos BM

Publicerad 2010-06-09 17:53:21 i Vecka 20

När vi kommer in på MVC och går mot väntrummet brukar jag alltid väga mig för att slippa göra det, det första jag gör när jag blir inropad, men i det väntrummet var det så mycket folk så vi gick vidare och satt oss istället. 10 minuter för tidiga var vi. Men tiden gick fort och vi blev inropade. Då var det bara att bita i det sura äpplet och gå till vågen i väntrummet bredvid. Lite besviken blev jag när jag såg att jag hade gått upp hela 2 kg i vikt.
BM frågade om jag hade börjat känna några rörelser än och det har jag inte. Hon sa att det var normalt men att det nu i veckorna är normalt att man gör det.
Hon tog blodtryck och det var lite högt så hon skulle ta ett till senare. Hon sa att hon läst i jornalen och undrade om vi hade några funderingar om att det eventuellt blir kejsarsnitt.
Jag sa att jag var orolig och helst vill slippa kejsarsnitt och att jag är rädd att inte kunna knyta an till barnet.
Men så skulle jag inte känna osv.
Men jag sa i alla fall att bara det blir ett barn i sutändan så spelar det ingen roll hur det kommer ut.
Hon tog blodprov och blodtryck igen det var bättre. Sedan fick vi höra på det lilla hjärtat som tickade på som det skulle. Är i vecka 19+3 (jag säger 20) lite tidigt för symfys fundus mått men hon kollade det ändå.
Ett urinprov ville hon ha också så jag fick en sticka och blev skickad till toan. Tog som vanligt ett tag att få ur mig något men det gick och stickan visade negativt på äggvita.
Jag tyckte BM var ovanligt bra idag (kanske berodde det på att hon ska ha semester från i morgon)


Just det! Det höll jag på att glömma att skriva.
När jag låg ner och hon frågade om jag kände några rörelser än så sa "J" sedan efteråt att han sätt på magen att det buffade till några gånger. Konstigt.

Men allt var bra.

Grav. vecka :19+3
Vikt:+2 kg
Blodtryck: 115/70 (sist 115/60)
Hjärtslag per/min:158 (sist 155)
Symfys fundus: 18

Suck...

Publicerad 2010-06-08 11:03:59 i Vecka 20

Klockan är över tio och jag har fortfarande inte börjat dagen. Känner mig väldigt trött idag och humöret är redan nu nere i botten. Jag har känt så i någon vecka nu att jag för minsta sak, och även utan anledning blir på dåligt humör och det kokar inombords.
Kanske är det bara så jag är eller så kanske det är hormonerna som ställer till det.
När jag slog upp ögonen i morse så var jag helt säker på att det var onsdag (!) Första tanken var "fan nu har jag glömt att maila blodsocker igen, det måste jag göra nu" och så var jag säker på att det var idag vi skulle till bm.
(Den sista tanken fick mig inte på bättre humör) Jag sa till "J" att jag glömt maila och han sa att "det är väl inte idag, det är väl onsdagar du brukar göra det?" "-det är väl onsdag idag!!!...?.!" "-nej det är tisdag"
Jaha då spenderade jag första halvtimmen av denna dag i tron om att det var en annan. Lysande.
Men förhoppningsvis kommer jag ihåg att maila bm ikväll om sockret.

I lördags tog jag första järntabletten och nu har jag totalt tagit två stycken (äter en varannan dag)
En biverkning som jag tror är väldigt svår nästan omöjligt att inte drabbas av har jag givetvis fått.
Det känns väldigt äckligt och ofriskt. (känsligt ämne härnäst) Det tar emot att skriva det eftersom det inte är något jag skriver om dagligen men jag har fått en väldigt motbjudande avföring. Läste att den kunde bli mörk, men inte trodde jag att det skulle bli mörkgrönt som det blev i mitt fall.
Känns inte alls hälsosamt att ta tablett som innehåller en massa konstiga saker som jag får konstig avföring av.
Men det är bara att vänta och se om mitt blodvärde blir bättre. Ska till bm i morrn men det syns väl antagligen inte förrän gången efter.
Jag hade hellre ätit mer järnrik mat och mer c vitamin så jag tar upp järnet bättre och sedan sett vad som hände med blodvärdet. Men, men jag blev erbjuden den "lätta" vägen igen. "ta den här tabletten" det har man ju inte hört förut.( Hur kunde vi klara oss utan tabletter förr i tiden)

Får se vad det blir av den här dagen. Ska försöka gå upp och äta en sen frukost. (klockan är 11 nu)

Magbild vecka 20

Publicerad 2010-06-07 20:12:38 i Vecka 20


Nu har det inte blivit någon magbild sedan vecka 17 så här kommer en ny bild.
Detta är vecka 20 (19+2) Jag tycker det är en synlig skillnad från förra bilden.
Nu tycker jag själv att jag ser gravid ut, svårt att dölja nu tycker jag. (inte för att jag vill döjla det)

Ny vecka nya bekymmer

Publicerad 2010-06-06 15:14:35 i Vecka 20

Ny vecka nya bekymmer (nej då inga bekymmer...Eller?) Idag är det start på vecka 20.
20... Äntligen en tvåa framför.
Jag tar mig igenom dagarna och är lite medvetet spänd och beredd att reagera på något nytt inifrån. Ett swoch, ett fisksprattel, någonting. Men det där något verkar inte vilja komma.
Jag vet "ha tålamod" men dagarna går, veckorna går och inget har hänt. Kände för någon dag sedan något mycket märkligt men jag har inte känt det igen.
Jag vet ju trots allt att det finns en levande varelse i mig som så sent som i torsdags voltade runt där inne och vände ryggen till "bort från det otäcka som tryckte utifrån"
en "liten" som i min värld är ganska stor nu, 18 cm som är en kär inneboende.
Jag hoppas, hoppas att jag snart kommer att känna av den inneboende flera gånger om dagen.
Det känns som en evighets väntan på att få känna något.
Men nu måste det snart vara dags!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela