growingbelly

Dagarna, veckorna och månaderna går, jag vet att jag måste och jag vill få en gravsten beställd.
Men hur ska det någonsin kännas "rätt" formen, texten, stentyp, storlek.
Det känns så fel att titta ut en sten till sitt barn. Det kan nog vem som helst förstå.

Så kommer paniken över att tiden går. Hon gick ändå "vidare" den 6 Juli.
Panik. Ångest över att jag är lat och inte får det gjort. Varför gjorde jag det inte tidigare. Graven är så tom utan sten.

Nu var det dags. Ville släppa ångesten över att jag inte ordnat det tidigare. Så var frågan vart vi skulle, det finns två stenhuggerier i stan. Ringde ena stället och dom var inte där idag, ringer andra stället och dom hade tid en timme senare.

Vi gick dit och utanför hade dom en liten utställning med stenar och där stod en sten som var fin. Jag som trodde att ingenting skulle kännas rätt.
Vi gick in och kom ut en timme senare.
Då kändes det som att någonting släppte och jag fann mer ro.

Stenformen, texen, färgen, storleken, dekoren blev bestämd. Men vi ska fundera över helgen på vilken stentyp vi vill ha. Det var för svårt att bestämma just då.

Nu väntar vi på en skiss som vi ska godkänna och efter det ska stenen tillverkas.
Så förhoppningsvis har vi en sten i början/mitten på november.