132 dagar kvar
Nu är det 132 dagar kvar till beräknad förlossning.
Hoppas tiden ökar takten snart då jag nu tycker den går långsamt igen.
Magen tycker jag växer otroligt långsamt och rörelser känner jag någon gång om dagen.
Men jag känner mig ständigt orolig att något ska hända.
132 dagar... Ja kanske kommer dom gå fort. Men det är nu det finns tid att förbereda sig inför allt som ska komma.
Jag har även tänkt att samla kraft och gå till vårdcentralen efter graviditeten och försöka få en tid till en ordentlig undersökning för mina ögon. Efter förra vårdcentralens besök som inte gav mig något, jag förklarade mina ögonproblem och sa att jag var orolig för tex grön starr men det jag fick göra var peta med fingret på näsan, stå på ett ben och sådant. "Det var normalt, det kunde bli så" Men jag tycker inte att det är normalt att få bortfall av synfält och ofta synstörningar. Jag vill ha en undersökning av ögonen och även huvudet om det är något där inne som trycker på. Är det något vill jag veta det och hittar dom inget eller dom tycker att det är "normalt" så får jag tro på det men jag vill bli undersökt.
Men nu är det graviditeten som gäller! Efter den ska jag ta tag i ögonen då dom tar upp en stor del av dagarna att oroa sig åt och när det inte är dom jag tänker på så är det graviditeten.
Måste lära mig att ta en dag i taget, vara glad åt det jag har. Allt har sin tid!
Men det är ju dock så att det oftast är lättare sagt (i detta fall skrivet) än gjort.
Hoppas tiden ökar takten snart då jag nu tycker den går långsamt igen.
Magen tycker jag växer otroligt långsamt och rörelser känner jag någon gång om dagen.
Men jag känner mig ständigt orolig att något ska hända.
132 dagar... Ja kanske kommer dom gå fort. Men det är nu det finns tid att förbereda sig inför allt som ska komma.
Jag har även tänkt att samla kraft och gå till vårdcentralen efter graviditeten och försöka få en tid till en ordentlig undersökning för mina ögon. Efter förra vårdcentralens besök som inte gav mig något, jag förklarade mina ögonproblem och sa att jag var orolig för tex grön starr men det jag fick göra var peta med fingret på näsan, stå på ett ben och sådant. "Det var normalt, det kunde bli så" Men jag tycker inte att det är normalt att få bortfall av synfält och ofta synstörningar. Jag vill ha en undersökning av ögonen och även huvudet om det är något där inne som trycker på. Är det något vill jag veta det och hittar dom inget eller dom tycker att det är "normalt" så får jag tro på det men jag vill bli undersökt.
Men nu är det graviditeten som gäller! Efter den ska jag ta tag i ögonen då dom tar upp en stor del av dagarna att oroa sig åt och när det inte är dom jag tänker på så är det graviditeten.
Måste lära mig att ta en dag i taget, vara glad åt det jag har. Allt har sin tid!
Men det är ju dock så att det oftast är lättare sagt (i detta fall skrivet) än gjort.
