ultraljud vecka 25
Det blev en liten lunch ute idag med "J". Sedan åkte vi till sjukhuset och givetvis kom vi tidigt så vi fick vänta 20 minuter plus att läkaren var 15 min sen. Så det blev en lång väntan. Armarna var nästan bortdomnade av allt viftande med tidningen framför ansiktet. Värmen tar verkligen kål på mig.
När vi äntligen blev inropade och jag hade lagt mig ner så var jag i himmelriket, dels för att jag fick sträcka ut mig och dels för att det var så svalt i rummet. Det var som att ligga i ett kylskåp... Underbart.
Det var svårt att se vad som var vad på ultraljudet, läkaren pratade väldigt tyst också och jag kan erkänna att jag ibland inte hörde vad han sa utan bara höll med. Jag försökte också se könet men han tittade aldrig där nere utan drog saken på magen fort förbi för att komma till benen eller magen. Men. Men, jag tror jag såg könet!
Kanske önsketänkande att jag såg könet jag tror att det är men för några sekunder såg jag något som jag tror var "den nedre regionen" Det var en tillväxtkontroll så det var en massa mätande.
Efteråt pratade vi lite, trött var jag efter en lång dag och så denna värme, han visade på ett diagram vart bebisen låg i tillväxt och det var precis på medelkurvan.
Han läste lite på datorn och pratade lite om moderkakan att han inte tittat så noga men tyckte den såg ut att sitta i framvägg. Men eftersom på tidigare ultraljud där moderkakan var i nederkant så skulle han titta nogrannare på det om 4 veckor... Suck. (att han inte tittade direkt)
När vi kom ut där ifrån var jag ganska besviken, dels såg man inte så mycket på utraljudet och så kom jag på att vi inte hade fått reda på längden på bebisen, och inget kort fick vi med oss.
Men men det är ett ultraljud till snart (suck) och sedan ett till i v 32.
Och i morgon ska vi till BM hoppas hon är på bättre humör nu efter semestern.
Henne ska jag förmodigen träffa om 4 veckor igen, ska försöka få en tid samma dag vi ska på ultraljud. Jobbigt att ränna till sjukhuset hela tiden.
När vi gick från sjukhuset pratade vi lite om ultraljudet och jag frågade om han hade sett det jag såg på bilden men det hade han inte sett, kanske inbillade jag mig, men jag tror jag såg rätt!
I vilket fall så får vi reda på det på ultraljudet i v 32 (om bebisen vill visa den delen)
Nu känns det lugnare igen när vi sett att allt är bra. Det rullas runt och sparkar där inne också. Bara goda tecken.
Detta är en härlig tid att förbereda sig på uppgiften som kommer. Att bli mamma och "J" bli pappa. Underbart!
När vi äntligen blev inropade och jag hade lagt mig ner så var jag i himmelriket, dels för att jag fick sträcka ut mig och dels för att det var så svalt i rummet. Det var som att ligga i ett kylskåp... Underbart.
Det var svårt att se vad som var vad på ultraljudet, läkaren pratade väldigt tyst också och jag kan erkänna att jag ibland inte hörde vad han sa utan bara höll med. Jag försökte också se könet men han tittade aldrig där nere utan drog saken på magen fort förbi för att komma till benen eller magen. Men. Men, jag tror jag såg könet!
Kanske önsketänkande att jag såg könet jag tror att det är men för några sekunder såg jag något som jag tror var "den nedre regionen" Det var en tillväxtkontroll så det var en massa mätande.
Efteråt pratade vi lite, trött var jag efter en lång dag och så denna värme, han visade på ett diagram vart bebisen låg i tillväxt och det var precis på medelkurvan.
Han läste lite på datorn och pratade lite om moderkakan att han inte tittat så noga men tyckte den såg ut att sitta i framvägg. Men eftersom på tidigare ultraljud där moderkakan var i nederkant så skulle han titta nogrannare på det om 4 veckor... Suck. (att han inte tittade direkt)
När vi kom ut där ifrån var jag ganska besviken, dels såg man inte så mycket på utraljudet och så kom jag på att vi inte hade fått reda på längden på bebisen, och inget kort fick vi med oss.
Men men det är ett ultraljud till snart (suck) och sedan ett till i v 32.
Och i morgon ska vi till BM hoppas hon är på bättre humör nu efter semestern.
Henne ska jag förmodigen träffa om 4 veckor igen, ska försöka få en tid samma dag vi ska på ultraljud. Jobbigt att ränna till sjukhuset hela tiden.
När vi gick från sjukhuset pratade vi lite om ultraljudet och jag frågade om han hade sett det jag såg på bilden men det hade han inte sett, kanske inbillade jag mig, men jag tror jag såg rätt!
I vilket fall så får vi reda på det på ultraljudet i v 32 (om bebisen vill visa den delen)
Nu känns det lugnare igen när vi sett att allt är bra. Det rullas runt och sparkar där inne också. Bara goda tecken.
Detta är en härlig tid att förbereda sig på uppgiften som kommer. Att bli mamma och "J" bli pappa. Underbart!
