Detta år kommer bli ett väldigt bra år. Lagom till våren tar vi det stora steget och flyttar från Norrköping till ett hus.
Ett stort steg.
Men huset känns så bra, det är så fint och ligger så bra så vi kunde inte säga nej.
Från stan till landet... Ja det känns helt rätt.
Speciellt nu när vi har barn, Norrköping är inget trevlig stad att växa upp i.
Jag tror vi alla kommer trivas.
Vill att det här ska bli sista flytten, annars får vi skaffa oss något som liknar det här

Men just nu känns allt så rätt, allt i huset är perfekt, trädgården är lagom stor fattas bara ett litet trädgårdsland.
Det ända som jag är lite orolig för är om och hur många råttor det finns och hur svårt det blir att bli av med.
Så snart börjar packandet (igen) men det ska bli skönt att komma här i från.
från det ena till det andra
Något jag funderat på senaste veckan är hur stark jag är, för inte är jag stark, eller? eller så har jag en j*kla otur.
Det började med att vi köpte en skrapa till bilen, det var frostigt en morgon och jag borstar och skrapar bilen, sen knakade det till och skrapan gick sönder.
Gick någon dag sen bytte jag generatorremmen och skruven går sönder vilken otur.
Och vad hände idag.
Jag försökte lära mig lite mer om bilar och tittade glykolen och sen fyllde jag på spolarvätskan... Än så länge är allt bra... Men sen ska jag sätta tillbaka locket... Knak, nej!! Tittar närmre och ser att från kanten där locket är och några centimeter ner så sprack plasten och en bit åkte iväg. Nej.
Allt jag rör verkar gå sönder.
Det är något med den där bilen. Allt jag rör går sönder.
Vågar nog inte göra något mer med bilen nu, sambon får göra allt.
Jag vill bara lära mig men allt går ju bara sönder.
Otur på hög nivå.