growingbelly

Oj nu är det högst 90 dagar kvar till bebben kommer. Känns både långt och kort. En trygghet är att jag inte kommer att gå över tiden så det är inte mer än 90 dagar kvar.
I mitten av oktober tycker jag är lagom, men den bestämmer själv där inne när den vill ut.
Lite kul vore det om den kom på beräknade dagen 30:e oktober. Det är dagen innan min födelsedag.
Det blir många att fira i oktober.

Ja, 90 dagar kvar, det firar vi lite med att ta en fika senare. Det blir en varsin bulle, kanske inte det bästa rent viktmässigt, men vad gör det. En lördagsbulle kan man väl få unna sig. Om inte för att fira.

Jag skulle villja hitta på något idag men jag vet inte vad. Förmodligen stannar jag hemma och städar, packar upp och tar det lite lugnt.
Det har varit så mycket spring i flera veckor nu så idag ska jag nog ta det lugnt (lugnare)

plus 3, någonting i viktuppgång sedan invägning... (nja...)
Mitt matintag har varit den samma hela graviditeten, motionen brukade vara (kanske lite) 30 minuter om dagen.
Senaste två veckorna (från sista mötet med BM) har jag rört på mig otroligt mycket dels med flytten och nu även efter flytten så går jag långa promenader varje dag. Springer i en massa affärer städar hemma och så vidare. Bara promenaderna blir totalt 1 1/2 timme (minst) varje dag! Matmängden har jag inte ökat och jag funderar på om jag verkligen får i mig tillräckligt.
Så idag ställde jag mig på vågen, lite rädd att stå still i vikt och kanske ha gått ner. Hakan åkte i golvet när jag såg att jag på två och en halv, tre veckor gått upp 3 kilo!... 3 kilo!?!
Jag kan inte förstå hur det gått till.
Jag ska maila BM i helgen och hoppas på svar nästa vecka.
Mycket konstigt.

I förrgår var vi på myrorna och jag såg en babysitter av märket babybjörn och tyckte den var fin. Men "nej det är för tidigt" tyckte jag så vi struntade i den.
Senare så kollade jag upp vad dom kostar nya och begagnade och det var ganska dyrt. Ångrade mig givetvis att vi inte köpt den så dan efter gick jag till myrorna på förmiddagen och först trodde jag inte den fanns kvar då den inte stod på samma ställe men vid en annan hylla stod den. Kände lite på den igen och den verkade vara hel.

Så vi slog till på baby (björn) sittern för 95 kronor!
I kassan pratade kvinnan om att den var så fin, bra märke, det är bara att tvätta tyget, färga kan man göra också och så vidare.
Sen kom en fråga som ingen ställt förut (förutom släkten) "när kommer bebisen då?"
Jag pratade på men jag tror nog att mina kinder fick en lite lätt rosa ton.
Det är ju bara 13 veckor kvar till nedkomst så nog syns det vad jag bär på men jag lever ju i illusionen om att det inte syns på mig än, jag tror fortfarande att folk bara kan se det som att jag gått upp i vikt.
Fel tänkt av mig!

Tyget på sittern har jag tagit av. Jag tänkte tvätta det så det blir rent. Lika bra att göra det nu, varför vänta.

I morse gick jag upp tidigt och åkte iväg för sista gången till det gamla hemmet och tittade igenom så inget var missat och bar hem dom sista sakerna vi inte fick med oss igår.
Väl hemma åt jag en snabb frukost, sedan gick jag och lämnade nycklarna till hyresvärden.
Skönt att kunna släppa det gamla.

Innan jag gick hemåt svängde jag in på myrorna och tittade runt. Jag hittade lite barnkläder jag köpte.
Ett par små byxor i unisex stil i storl 52, en söt tröja unisex med ett tryck av orangea lejon storl 52 och slutligen en body med långa ärmar unisex med roligt tryck på i storl 62.
Antar att bebben kommer växa fort så när jag hittar sånt jag gillar passar jag på. Kläderna kostade 15 kr styck.



Jag vet inte varför men när jag tittar på kläder och andra babysaker så känner jag fortfarande att det är för tidigt att börja köpa saker. Men veckorna går och jag är redan i vecka 27, lite smått måste börja köpas.

Alla barn är olika även i magen har jag ju hört. Funderingarna går runt i huvudet och det jag tycker är konstigt är att rörelserna är det samma, dom blir inte hårdare, och jag har inte lagt märke till någon dagsrytm än.
Det stökar mest runt. Givetvis tänker jag på detta, är det normalt, eller kanske något på tok.
Men det är tio dagar kvar till nästa BM besök och ultraljud. Hoppas allt är bra.
Men varför skulle det inte vara det.

Nåväl dagens loppisfynd är jag nöjd med. Det är många saker som måste köpas inom 13 veckor.

Natten tills idag hände det jag väntat på i över en månad att det skulle ske. Vaderna har känts spända varje kväll men i natt kom krampen när jag skulle byta sida. Det gick över så fort jag vek upp foten och spände muskeln.
Första stegen på morgonen var lite stela innan benen hade värmt upp sig.

Vi tog en tur idag till ingelsta och köpte gardiner till kök och vardagsrum. Jag som har så svårt att bestämma mig och "J" som står och stampar av uttråkning men till slut hittade jag ett par till vardagsrummet och (kors i taket "X") så pekade "J" på ett par gardiner han tyckte skulle passa i köket. Glad att han ville ta sådana beslut tog jag det paret han valt.
Därefter gick vi den "långa" vägen till jysk för att titta på persienner och gardinstänger. Så förvånad jag blev när  persienner inte fanns i den storleken vi skulle ha. Stänger hade dom så det köpte jag.
När vi ändå var ute och snurrade tog vi oss tillbaka till där vi började och tittade på Jula efter persienner och givetvis hade dom rätt storlek där. Suck, då var jysk onödigt att gå till.
Inköpen idag kändes inte så roliga. Brände en massa pengar på onödiga saker som jag faktiskt inte har någon större glädje av, men nu är det gjort.
I eftermiddag ska jag försöka packa upp lite så vi får ordning på hemmet. Tyvärr blir det inga stänger och gardiner i fönstren idag. Dom måste göras rent först och det kommer jag inte pyssla med idag.

Flyttdagen kom och gick och nu är det en ny graviditetsvecka. Vecka 27 inleds alltså 13 veckor kvar nu.
Så stor skillnad är det inte dom senaste 6 veckorna tycker jag. Rörelserna blir inte kraftigare eller hårdare utan det bökar mest runt lite ibland.
Men det är sant, ska man bli en väldigt smart och unik person så flyter man nog mest runt och mognar, övar sina ben och armar ibland men onödigt lekande hoppar man nog över ^^

Första dagarna blev det ingen lyxmat precis, det blev micron som tillagade middagen. Men igår när fläkten och spisen var rengjord tillagade jag den första riktiga måltiden, det blev riktigt utsökta hamburgare av bästa sorten ( icas färska)
Smakade extra gott också när man inte fått "riktig" mat på någon dag.




För övrigt så trivs vi båda två väldigt bra i lägenheten och i området. Det känns rätt.
Huset är gammalt och tydligen väldigt bra byggt då jag inte hör ett ljud från någon granne. Väldig skillnad mot innan.

För att komma bort lite från städning och plockning så tog vi en sväng ner till stan och gick runt lite. Myrorna tittade vi in på också och... Ja, jag kom inte ut tomhänt. Lite småplock blev det ^^

Som vanligt packade vi in till kvällen och dagen efter gick vi upp tidigt för att ta det sista. Bilen var vi och hämtade tidigt och "J" gjorde allt det tunga och packade på bilen i omgångar, allt smått och lätt bar jag. Vid tolv kom två släktingar och hjälpte till att lasta bilen full. Givetvis gick inte allt på den lilla 10 m3 stora bilen. Nycklarna var inlämnade så det var inga problem att få ut dom.
Med några påsar i handen åkte jag upp och tittade hur det såg ut i lägenheten. Humöret sjönk så långt ner det kan komma tror jag... Så j*vla skitigt. Det första jag såg var fönstren som var (är) tjocka av smuts, köksskåpen var skitiga utanpå, golven oskurade och toan var nog det som fick mig att bryta ihop. Fy fan, jag har aldrig sett en sån skitig toalett förut, toastolen var helt brun inuti, det låg kattsand i alla hörn och under badkaret, doften var inte fräsch (doften av katturin och sand)
Flera månader tidigare när vi tittade på lägenheten sa han som bodde här att han skulle flytta en månad tidigare och om vi ville kunde vi få den flera veckor tidigare.
Inget klart besked kom och till slut så kunde vi få den en vecka tidigare. Givetvis trodde jag att han skulle ha städat lägenheten eller hans tjej, trodde inte dom skulle göra såhär. Men tydligen kunde dom det.

Vi fick åka fram och tillbaka 3 gånger med bilen. Tog många timmar. Sen blev det ingen efterlängtad vila utan det var bara att börja göra rent toaletten. Dagarna har till största delen gått åt till att städa och packa upp lite smått.
Så nu förutom allt dubbelarbete så har vi städningen kvar i radhuset. Allt gick inte så smidigt som jag tänkt mig.

På bilden ovan: en del av kaoset i det nya hemmet.

Nu ser det ut så här i vardagsrummet. Några kartonger är det i köket också men det är inte mycket kvar att packa upp nu.

Ett sista inlägg blir det innan datorn blir nerpackad.
Bilen är hämtad och fylld till en del. Vi känner ingen stress än då vi inte ska hämta nycklarna förrän efter tretton tiden. Jag står för hur allt ska bli inpackat tänker flera steg fram för att få in allt som ett pussel. Bär lite påsar och lätta kartonger och puttar in kartonger i bilen. Vill gärna göra mera, bära kartonger så det går fortare men det avstår jag från då jag tänker på bebben. "J" är väldigt vaksam och påpekar hela tiden att jag inte ska bära något, även påsar tycker han jag ska avstå från, han har blivit beskyddande senaste månaderna.

Vädret är skönt idag. Grått och på gränsen till regn, lagom varmt.
Nu ska jag packa in lite mer i bilen. Hoppas vi blir klara innan kvällen så man kan vila lite.

Bilen förresten den stora 17 m3 vi ville ha var inte ledig idag så vi fick nöja oss med en bil på 10 m3. Ser liten ut men den sväljer mycket. Enda nackdelen är att det inte är någon baklift så det blir ett stort kliv upp och ner men det går väl.

Kvällen kom. Klockan är redan kvart i elva. Det brukar vara för tidigt för att lägga sig men när dagen har varit hård och ryggen bränner lite så tänkte jag lägga mig ner nu och försöka somna skapligt. Klockan kommer ringa tidigt i morgon och då är det packning sedan åka iväg och hämta bilen för att sedan börja lasta på.
Hoppas verkligen tiden går undan och att flytten blir smärtfri.

Så nu kommer jag ta en liten ledighet från bloggen då nätet blir inkopplat på måndag.
Får se vad som händer under helgen, förmodligen vill jag packa upp allt så fort som möjligt så jag känner mig hemma.

Idag är det bara 99 dagar kvar till bebben kommer. Otroligt, nu är det bara tvåsiffrigt.

Många timmar har gått åt till packande och i panikpackandet har det blivit så nu att vi bara slänger ner blandat i kartongerna för att slippa se s*iten.
Vi borde ha packat klart till kvällen, men lite blind har jag blivit så jag ser inte riktigt vad som är kvar. Men det ska nog gå fort.
En liten morot är att när vi är klara kan vi säcka ihop i soffan och avnjuta en varsin snickers :)
Lite gott ska man ha sista kvällen.

... Nej nu kan jag inte sitta här längre. Åter till packandet.

Nu sitter jag här med någorlunda bra syn igen. Mina ögonproblem som kommer med 1-3 månaders mellanrum och när jag haft dom en gång kommer dom alltid någon dag senare för att sedan gå någon månad igen innan jag får det igen. Suck. Tydligen är det inget som går att se på ögonscreening då dom inte sagt någonting efter undersökningen.
Jag vill ta reda på vad det är. Kanske är det överansträngning, något normalt, något ovanligt, någon sjukdom, början till starr eller vad vet jag.
Tidigare vårdcentral besök gav ingenting, ingen undersökning utan bara "det är normalt"
Jag ska ge mig in i det där eftet graviditeten och kräva svar. Det är deras jobb jag kommer dit för att få hjälp, då ska dom hjälpa mig. Jag kommer inte ge mig!

När synstörningen började vid frukost så kom den klassiska "böjda spagettin" ljus med mörka kanter i synfältet.
Efter ett tag flyttade den sig till sidan blev större och gör att synfältet flimmrar. När jag tittar med båda ögonen ser det ut som att den är i utkant på höger öga, vilket jag då testar att blunda med höger öga men den syns då på insidan av vänster öga. Det blir svårt att se saker i bortre delen av synfältet, och texten på tvn kan jag inte se utan ansträngning.
Tittade mig själv i spegeln och stod still och tittade på min ena pupiller den gick från att vara medel till betydligt större, till mindre och så fram och tillbaka. Jag stod still hela tiden också så jag tyckte det var märkligt.
Försökte hitta något på nätet men det enda jag fick upp var att det kan bli så av droger och annat, vilket jag inte håller på med.

Suck, det är så tråkigt att oroa sig hela tiden. Jag vill ha svar innan det är för sent. Synen vill jag ha kvar.
Suck.

Ser fortfarande lite suddigt som att synen försämrats någon grad men just nu kan jag inte deppa ner mig i det det är packning på heltid idag. Enda pauserna är när det är mat och när hunden ska ut. Hoppas vi hinner packa klart idag.

Föresten har jag fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra med hunden... Måste bestämma mig. Sätter upp en deadline till lunchtid så nu får jag fundera fort.
Svåra beslut.

Jag skrev det inte igår, känns lite så där och så väger jag för och nackdelar. Men igår åkte vi iväg och tittade på en valp. En liten sju veckors blandras. Men det rätta att göra är antagligen att vänta, låter rätt i huvudet men fel i hjärtat. Vi diskuterar fram och tillbaka här hemma men den som får störst ansvar och tar det sista beslutet är jag, då det är jag som har ett djurintresse och jag som är hemma om dagarna. Funderar nog tills i morgon sedan måste jag bestämma mig. Är 50/50 så det kan bli hur som helst.
Så här ser krabaten ut i alla fall

Detta var annonsbilden på den lilla.
Uppfödaren var supertrevlig och verkade seriös. Allt går rätt till med papper och så vidare. Mamman till valparna fanns också att se, trevlig hund och bilder fick vi se på pappan.

Köpa nu, eller inte? för tidigt inpå kanske?, snart ett barn, visst passning när vi åker in går att få.
Jag väger en massa för och nackdelar. Huvudet och hjärtat samarbetar, men vilken del kommer att vinna?
Senast i morgon ska jag bestämma mig!

Ringde om flyttbil förut, givetvis fanns inte den vi ville ha det datumet vi ska ha bil, så vi fick välja en mindre. F*n också. Istället för att ha åkt en gång med saker får vi nog åka 4 gånger med den lilla flyttbilen.
Men men, allt har en mening. Det blir säkert bra... (hum... säkert)

Jag tror inte jag kommer packa mer ikväll, jag borde ju givetvis göra mer, kanske slänger ner en halv kartong för samvetets skull sen ska jag nog ta det ganska lugnt. Ska gå en tur med Didrik i området, inte många promenader kvar nu i detta område, sen ska jag nog bänka mig i soffan och avnjuta ett glas kall cola zero, konstigt nog har jag inte druckit läsk på över två veckor, men ikväll blir det ett glas.
Skål på er

100 dagar kvar. Då börjar nedräkningen på riktigt.
Lite oro finns givetvis i mig dels att mina hungerkänslor har försvinnit och jag äter precis som jag brukar, inget extra, så funderar jag på om jag verkligen tillgodoser barnet med det den behöver.
Vecka 27 och en total viktökning med under 4 kg och en mage som inte växer något gör mig givetvis orolig också.
Men vid flertal tillfällen om dagarna bökar det runt i magen så någonting finns det allt där inne.

Nu kommer det inte bli så mycket annat än packande idag och i morgon. Får se om vi hinner packa ner allt. Min energinivå ligger på sådär 19% men när viljan är i topp så borde det gå.

Skriver garanterat in något inlägg till här men när flytten är på fredag (förhoppningsvis om det går med hyresvärden) (ska ringa om det nu) så blir det garanterat inget bloggande på fredagen.
Möjligtvis ett inlägg på måndag med lite bilder och annat.

Mindre än en vecka till flytten och allt verkar stå stilla. Det är inte mycket som händer med packningen och jag förmodar att det kommer bli som den förra flytten att det blir panik packning två dagar innan och natten innan flyttdagen. Precis så som jag lovade mig själv att aldrig göra igen.
Men det blir garanterat så igen.
Men jag antar att hur mycket jag än halar och fördröjer så kommer flyttdagen komma ändå, färdigpackat eller inte. Just nu känns det inte roligt alls, men jag kommer nog tycka att det är skönt när det är över, att gå i den nya lägenheten och känna sig hemma (förhoppningsvis)
Dom första dagarna i det nya hemmet blir väl inte så rofyllda eller lugna men blir en del av kartongerna uppackade så känns det nog mer som hemma.
Ett till stort plus är att vi flyttar in i stan igen, nära och bra plus att man slipper betala dyra resor fram och tillbaka.
Det blir en omställning till det bättre!
Detta kartonghelvete är snart över och det välkommnar jag med öppna armar

Början på vecka 26. 14 veckor kvar.

Det har blivit lite glest mellan inläggen senaste dagarna till stor del för att det är en väldigt jobbig tid nu efter det hemska beslutet som gjordes i veckan. Väldigt många ångerkänslor, skuldkänslor och hat mot mig själv att jag kunde göra som jag gjorde. Jag kommer aldrig förlåta mig själv, det var det värsta jag varit med om.
Men insikten har kommit att det inte går att få ogjort, men det lär ta tid att smälta.
En enorm tomhet och saknad av saker jag inte tänkte på. Ett stort tomrum i mig.
Tiden läker alla sår sägs det, får se när tiden kommer för att läka detta.

Nu är det bara dagar kvar till flytten, men dom senaste dagarna har det inte hänt någonting med packningen, dagarna går så snart kan jag inte skjuta på det längre.

Hittade lite fina saker från ikea förut när jag kikade.
Den här är ju bara för söt att ha stå framme!


Bra att ha många av.

En sån här är bra att ha.

Den här var söt! Ett bra skötunderlägg.

Det finns massa saker jag vill köpa på ikea både till barnet och till hemmet. Ska göra en lista på allt jag vill ha, och försöka hålla mig till den när vi är och handlar... Vilket ibland inte är så lätt (^;^)

Usch, det känns inte bra alls att ha makten över djurens liv, om dom ska leva eller dö.
Problemen med tiken kommer alltid finnas och när hon bits så kan jag inte riskera att barnet blir skadat. Plus hennes andra problem. Beslutet om avlivning tog jag för en tid sedan men när sedan den andra hunden blev sjuk och krävde vård blev det andra lagt på hyllan. Men det måste bli gjort, då varken hunden det gäller mår bra eller jag.
Så idag tog jag luren och ringde veterinären. Givetvis var det kö och jag funderade ett antal gånger på att lägga på och ringa senare, men jag höll kvar luren. Det är det där steget som är så svårt.
Till slut slutade det ringa i luren och jag pratade med en kvinna, hon undrade varför och verkade förstående. En tid fick jag... i morgon förmiddag. Jag trodde väntetiden skulle vara längre, men det är lika bra att det blir gjort.
Hon undrade också om jag ville vara med eller bara lämna hunden där, att bara lämna känns väldigt fegt och egengott, givetvis får jag stänga av mig själv och vara med. Inte för min skull utan för hundens.
Tror att det i det läget är skönast och tryggast att få gå in med mig och vara nära mig och sedan få en trötthetskänsla och somna in nära mig, för att sedan komma in i den slutliga vilan.
Usch vad jobbigt det var att skriva om, är blött på kinderna.
Vet bara inte hur jag ska klara av att vara stark i morgon, jag vill inte bryta ihop där, men jag ska försöka hålla det inne tills det är över. Enklaste är att tänka på allt det jobbiga med henne, att hon bits när det inte passar, skäller okontrollerat på allt som rör sig, kissar på sig om nätterna ibland och ligger i det, extremt avundsjuk så fort man klappar eller gör något med andra hunden (skulle inte gå då att det kommer ett barn, hon blir garanterat avundsjuk) och slutligen att hon inte kan gå till gräset själv utan baken åker ner långt innan, även om man lyfter upp då så slutar hon inte.
Till utseendet är hon så söt, stor som en chiuahua och naken på kroppen som en nakenhund. Och sedan dom där små pepparkornsögonen. Men utseendet är inte allt. Bara för att hon är liten och söt kan jag inte lägga allt under mattan. Hade hon varit en doberman med samma problem hade jag gjort något tidigare.
Men det är dom där ögonen jag inte kan kolla på. Jag kan inte söka ögonkontakt med henne, det känns för hemskt då.
Det blir en speciell hundmiddag ikväll, något extra. I stället för bara foder och vatten blir det lite kött och lite annat blandat i.
Usch vad jobbigt det är nu.
Just att veta vad som ska ske, att veta att ikväll är sista lekstunden.
Jag känner mig verkligen som en usel människa (det är jag inte) det är rätt beslut.

Nu ska jag pyssla med hundarna och försöka för en stund glömma bort morgondagen.

Det var en konstig dag idag.
Det började med att vi mitt på dagen fick bråttom att hinna med bussen och när vi sedan sitter på bussen en hållplats från sjukhuset tittar jag på BM lappen där det står att vi ska vara där en timme senare än vad jag trode.
"J" hade skrivit tiden i sin mobil en timme tidigare... Jaha då var man på sjukhuset 75 minuter tidigt.
Men tiden gick ganska fort.
Till BM fick vi komma in i tid också.
Blodprov blev tagen och även ett rör för att fastställa min blodgrupp.
Hjärtljud skulle vi ju givetvis få höra också och där hon la apparaten sparkade det till, det tog ett tag inan den där inne låg så vi kunde höra ljudet av det tickande hjärtat. Allt var bra.
Sedan kände hon på magen och mätte.
Det var inga konstigheter alls.
Hon frågade också om vi ville gå med i en gruppträff och prata om graviditeten och förlossningen, men hon tyckte att dom tiderna hon hade var för tidigt så vi skulle prata om det vid ett senare tillfälle.

Vikt: + 3,2 kg (total viktuppgång sedan inskrivning)
Blodtryck: 115/70
Bebisens hjärtslag: 158
Symfus fundus: 24


Just det efter gårdagens mätningar på ultraljudet så hade "J" sett att fostret vägde 700 (någonting)

Det blev en liten lunch ute idag med "J". Sedan åkte vi till sjukhuset och givetvis kom vi tidigt så vi fick vänta 20 minuter plus att läkaren var 15 min sen. Så det blev en lång väntan. Armarna var nästan bortdomnade av allt viftande med tidningen framför ansiktet. Värmen tar verkligen kål på mig.
När vi äntligen blev inropade och jag hade lagt mig ner så var jag i himmelriket, dels för att jag fick sträcka ut mig och dels för att det var så svalt i rummet. Det var som att ligga i ett kylskåp... Underbart.

Det var svårt att se vad som var vad på ultraljudet, läkaren pratade väldigt tyst också och jag kan erkänna att jag ibland inte hörde vad han sa utan bara höll med. Jag försökte också se könet men han tittade aldrig där nere utan drog saken på magen fort förbi för att komma till benen eller magen. Men. Men, jag tror jag såg könet!
Kanske önsketänkande att jag såg könet jag tror att det är men för några sekunder såg jag något som jag tror var "den nedre regionen" Det var en tillväxtkontroll så det var en massa mätande.
Efteråt pratade vi lite, trött var jag efter en lång dag och så denna värme, han visade på ett diagram vart bebisen låg i tillväxt och det var precis på medelkurvan.
Han läste lite på datorn och pratade lite om moderkakan att han inte tittat så noga men tyckte den såg ut att sitta i framvägg. Men eftersom på tidigare ultraljud där moderkakan var i nederkant så skulle han titta nogrannare på det om 4 veckor... Suck. (att han inte tittade direkt)
När vi kom ut där ifrån var jag ganska besviken, dels såg man inte så mycket på utraljudet och så kom jag på att vi inte hade fått reda på längden på bebisen, och inget kort fick vi med oss.
Men men det är ett ultraljud till snart (suck) och sedan ett till i v 32.
Och i morgon ska vi till BM hoppas hon är på bättre humör nu efter semestern.
Henne ska jag förmodigen träffa om 4 veckor igen, ska försöka få en tid samma dag vi ska på ultraljud. Jobbigt att ränna till sjukhuset hela tiden.

När vi gick från sjukhuset pratade vi lite om ultraljudet och jag frågade om han hade sett det jag såg på bilden men det hade han inte sett, kanske inbillade jag mig, men jag tror jag såg rätt!
I vilket fall så får vi reda på det på ultraljudet i v 32 (om bebisen vill visa den delen)

Nu känns det lugnare igen när vi sett att allt är bra. Det rullas runt och sparkar där inne också. Bara goda tecken.
Detta är en härlig tid att förbereda sig på uppgiften som kommer. Att bli mamma och "J" bli pappa. Underbart!

Nu är det äntligen måndag!
Dags för ultraljud, denna gång är det tillväxtkontroll.
Tänkte åka ner till stan tidigare och titta lite och även ta en lunch tillsammans med sambon.
Hoppas jag inte säckar ihop ute, det ser vindstilla ut och inne är det hemska 29 grader.
Nu skulle det inte sitta fel med 19 grader ute och regn.

Början på vecka 25, bara 110 dagar kvar (högst)



24 hela veckor bakom mig och bara 15 veckor kvar!
Både förväntansfullt och nervöst.

I natt kommer jag nog inte få mycket sömn, många funderingar kring morgondagen. Tiden är på eftermiddagen (typiskt)
Men det ska bara bli roligt, alla frågor har jag i huvudet också. Bäst att ställa alla frågor nu när det är en läkare vi ska träffa. Måste komma ihåg att fråga om min blodgrupp, det ska stå i pappret jag har hemma men BM har inte fyllt i det. Jag vet att det finns i min journal så jag ska be läkaren skriva in det. Jag ska också fråga om RH negativ vad det innebär och om jag har det. "J" frågade BM om det vid ett tidigare möte men hon visste tydligen inte vad det var.
Jag har läst på lite om olika saker på nätet så jag ska fråga så mycket som möjligt i morgon.

Håller också tummarna att moderkakan har växt upp! Jag vill så gärna förlösa normalt.
Men nu är det bara att vänta och se.

Det är lika varmt idag som igår så jag ska hålla mig inne. Jag skulle kunna packa ner någon kartong.

Ultraljudet närmar sig och jag känner att oron kryper sig på. Jag har som tur är väldigt många glada och förväntansfulla tankar som snurrar runt men det finns ett antal tankar som "tänk om någonting är fel" och så vidare.
Men sparkar känner jag varje dag och det är ett gott tecken, förmodligen är h*n så stor som h*n ska vara också.

Nu bökar det i magen också, blogga får jag inte göra ifred.

Senaste veckorna så känner jag mer än att det bara "rör sig" jag känner skillnaden på en hand och en fot och buffar h*n med huvudet både känns det och syns.
Håller jag handen emot så buffar det på den, men det som är konstigt är att när "J" håller handen på magen där det sparkar så slutar det.
Men däremot när "J" pratar speciellt om kvällen så buffar det till.

Idag var det galet varmt ute. Vi tog en sväng till affären och det var hemskt ute, kändes som att man gick i en bastu.
När vi kom hem kollade vi termometern det var 33 grader! Fy fan
15 grader är lagom för mig!

Efter den hemska promenaden skulle jag bara "vila" ett tag det slutade med att jag somnade.
Jag blir trött av att vara gravid ^^

Kikade in på H&M och vilken besvikelse det blev när jag gick mellan hyllorna och tittade... Det fanns ju verkligen ingenting som var snyggt! Och dom fåtal tröjor som var mindre fula fanns givetvis bara kvar i storlek s.
Men jag kände lite att jag var tvungen att hitta något då inga av mina ordinarie kläder passar och jag inte har så många mamma kläder.
"J" försökte anstränga sig och kom och visade olika plagg han trodde jag skulle gilla.
Humöret blev betydligt bättre när jag har en stöttande sambo med mig.

Tillslut gick jag till provrummet med två tröjor "J" fick stå dörrvakt då det mitt på dörren är ett stort hål så man lätt kan se vad folk gör där inne, inte så kul när man byter om.
Försökte skynda mig så mycket som möjligt och jag beslöt mig för den enkla gråa toppen som satt bäst.
Kikade snabbt på behåar men jag fann ingen i min kupstorlek.
Får kika efter det någon annan gång (ganska snart)

Vecka 24... Ja snart vecka 30, känns som att det är en avslappnings vecka för mig, då borde allt gå bra.

...2 dagar kvar till ultraljud

Vilken tur att jag kom att tänka på brödet när jag bloggade igår, hade jag kommit på det senare hade det blivit för sent att börja med brödet.
Maten var underbar igår!
Jag var orolig att det inte skulle bli gott då jag aldrig ätit kokt kyckling förut, en annan anledning till min oro var att receptet innehöll kaffegrädde som jag inte gillar. Men det puttrade på och jag smakade av, det var ganska gott men någonting fattades. Så jag tillsatt curry och det blev underbart. En lagom mild currygryta.
Till grytan serverades ris (kokt med kardemummakärnor och gurkmeja) och Naan bröd.
Det slog allt jag någonsinn ätit tidigare, kycklingen var underbar och brödet gott som vanligt.

Så nu funderar jag på om jag inte ska (så fantasifullt av mig) köpa kyckling idag igen och göra en fredags currygryta att mysa med framför teven ikväll. Ska framföra förslaget till "J" först och höra vad han tycker, men jag tror inte han avstår från förslaget ^^

Idag efter lunch så blir det en tur till stan (igen) dels för att jag ska köpa kyckling men jag tänkte även gå till H&M och titta på kläder. Kanske har dom något fint plagg (hoppas).

Mat tänker jag ofta på då jag har blivit väldigt matglad.
Indisk mat är en stor favorit men jag har inte lagat så många olika rätter än och "J" äter maten men gillar den inte så mycket. Men idag var matlistan tom och den där vanliga maten verkade så tråkig att göra så jag letade runt lite efter recept på nätet och fann ett enkelt recept på mild indisk kyckling som lät jättegott.
Förslaget verkade gå hem hos "J" så det blev en tur till stan och handlade kyckling och lite annat.
... Jag kom just på att vi inte bakat brödet än som ska jäsa i nån timme så jag får springa ner och göra det.
Återkommer till bloggandet senare ^^

Sug kan lätt komma väldigt oväntat och kraftigt.
Från när jag slog upp ögonen i morse har jag tänkt på ärtor och känt smaken i munnen. Kanske en konstig sak att vara sugen på men det är både gott och nyttigt. Kanske ett väldigt bra sug att ha.
Förstår bara inte varför min kropp (huvudet i alla fall) vill ha ärtor. Kanske är det en källa med nyttigheter jag inte tar upp via mina vitaminer.

Senare på dagen stod jag i affären vid frysdiken och kunde inte bestämma mig för om jag skulle ha en påse med bara ärtor eller en påse med ärtor, majs och paprika. Det blev den sistnämnda påsen.
Lite mer smaker och lite mer nyttigt.
Nu längtar jag tills middagen då jag ska koka upp lite av den härliga blandningen. Ska bli gott!

Nu ligger jag proppmätt efter lunchen. Ostkaka med lite sylt, ett halvt äpple och en macka.
Nu har mättnadskänslan gått över i trötthet så jag tänkte vila i 20 minuter.
Ladda betterierna lite.

Funderar på det där med vagn. Har sett en så fin på nätet, men det känns lite tidigt, samtidigt som det känns som att tiden tickar på och det är bäst att passa på när man hittar ett kap.
Hum... Jag får fundera på det där...

Varför... Varför?!
Varför var jag så dum och packade ner alla handarbetssaker. Jag har fått ett enormt sug att virka men givetvis packade jag ner alla saker i veckan. Nåja, inom kort kan jag börja igen, har en massa ideer på lager.
Kanske dyker det även upp mönster här.

Jag hade förhoppningar om att flytten skulle bli denna eller nästa vecka men det verkar som att det inte blir förrän den tjugonde någonstans. Lite trist att vänta då grannen gör mig galen men två veckor ska jag nog stå ut.

Ser fram emot när flytten är klar och det mesta är uppackat. Då ska jag lägga mig på sängen med garn, nål, papper och penna (alt. datorn) och börja virka igen.
...Ja tankarna går runt på allt jag vill göra.

Har även funderingar på att börja en kurs efter sommaren i handarbete, kan vara kul att träffa andra i stan med samma intresse.

Denna värme! Inte blir jag sugen på att gå ut.
Kände egentligen inte för att åka till stan och handla, men tanken på att gå i gassande sol till butiken här uppe var ännu mer motbjudande så vi åkte till stan.

Sommaren är inte den bästa årstiden när man bär mammabyxor har jag upptäckt. Blir så himla varmt om magen.
Har även testat att ha resåren nervikt på hälften men det gör ingen skillnad.
Osexigt hur man än bär dom men bekväma.

Mitt in i middagen kände jag en rinnande känsla igen ur näsan och mycket riktigt så var det näsblod igen.
Det kommer tätt nu.

Nu inleds vecka 24.
Bara går och längtar till vecka 30, då kommer det kännas väldigt nära.
Men jag tycker ändå att veckorna går lagom fort.
Jag både hinner se allt som sakta händer med kroppen och både se och känna fosterrörelserna som blir hårdare och kommer oftare.
Nu är det 8 dagar kvar tills ultraljudet.
Sedan är det ett till ultraljud i vecka 32 (som jag ska beställa tid till själv)
Sen vet jag inte om jag kommer att få se den lill* förrän födseln.

Uppe i potatislandet började potatisen sloka så för en timme sedan drog vi upp några plantor.
Blev riktigt fina potäter.
Dock blev det inte mer än några plantor då myggen flockades och blev för störiga.
Får se om det blir till middag någon dag.
Funderar även på att gå över till en bekant i morgon och ge en påse, blir nog uppskattat.
För vem kan tacka nej till hemodlad potatis?! (^;^)

Hum... Ja det är ett mysterium....

Ja jag kan nu konstatera att det som inte blöds ut genom ett hål, kommer ut genom ett annat...

Vi var på väg att ta ut hundarna när jag av någon anledning för en sekund höll fingret mot högra näsborren, ett ögonkast på fingret räckte för att jag skulle springa till toa för att hämta papper.
Stod ett tag med papper i högsta hugg och bakåtlutat huvud innan jag gjorde klassikern att tvinna lite papper och stoppa in.

Det är väl sådant som kan hända.

Gravid i månad 5 och 118 dagar kvar till beräknad förlossning.

Tiden går undan och jag har börjat känna mig lugn och jag verkar ha kunnat släppa oron som jag hittills haft.
Nu bara glädjs jag och det känns som att det kommer att gå bra.
Min livmoder är nu stor som en fotboll (enligt AFF sidan) och fostret växer i sin egen takt så det är svårt att säga hur mycket den väger och hur lång den är (ska bli spännande att få reda på den 12e)

... 17 veckor kvar, snart 16. Jag kan inte tro det. Det är inte långt kvar. Och då är det beräknad nedkomst, jag kan mycket väl föda för tidigt. Skönt nog kommer jag inte behöva gå över tiden i alla fall bara för min diabetes.
Och blir det nu planerat kejsarsnitt (hoppas inte!) så blir det innan graviditets vecka 40.
Så det kan mycket väl vara mindre än 16 veckor kvar nu.

Tar vara på alla dagar nu. Det är mysigt och ger mig en otrolig stolthet att bära på vårt växande barn.
Sen kan jag inte riktigt förstå än att det en dag ska komma till världen och vi ska få se det. Känns så overkligt.

Pust. Nu har jag lagt mig på sängen igen och väntar på små sparkar.
När vi åt middag förut fick jag tre sparkar som var väldigt otäcka. Det sparkade neråt (där) och det var inte det minsta behagligt.
Men världen är liten där inne och det måste väl utforskas och lekas i alla hörn som finns.

Jag är både nöjd och missnöjd med dagens packande. Jag fyllde 4 kartonger, samlade ihop en massa påsar med sådant vi inte ska behålla, rensade ur bakre boden och tillslut gick vi med allt skräp och kastade det. En fåtölj blev kastad också som vi inte orkar bära med oss under flytten. Den var varken skön eller snygg så då ansåg vi inte att det var någon mening att släpa med sig den.
Men trots allt packande och rensande så ser det inte bättre ut, eller ser ut som att något har blivit nerpackat.
Det är en ond cirkel.

Igår började twin peaks sändas igen. Jag tyckte väl inte att det var så spännande eller bra, men jag ska ge det en chans till ikväll.

....Hum... konstigt, verkar vara en trött en inne i magen, det har inte sparkat än. Men efter dagens sparkande så kan väl även den lilla människan bli utmattad ^^

Nu tänkte jag lägga mig ner och se på tv.

Kollade i kalendern och det är nu 120 dagar kvar.

I går och i dag (har känt det förut men nu är det hela dagarna) så käns det konstigt bakom naveln. Det kan ju vara av den enkla anledningen att livmodern växer till över naveln nu.
Än har den inte börjat puta ut men jag antar att det bara är en tidsfråga.

Det är den 12e vi ska in på ultraljud igen. Inte många dagar kvar. Längtar och hoppas att allt ser lika fint ut som det hittills har gjort. Jag har också en minneslapp i huvudet med några frågor jag ska ställa till läkaren. Ska passa på att ställa alla frågor jag kan komma på, jag passar på nu när vi ska träffa en specialistläkare.

Antar att packningen inte packar ner sig själv så jag har tänkt att fylla några kartonger nu för att få det gjort. Det är svårt att veta hur mycket panik man ska ha när vi inte vet flyttdatumet än, men det kan antagligen ske snart så det är bara att gasa på.
Hum... Jag kan väl satsa på att packa minst 2 kartonger och kasta allt skräp som ska till soprummet. Det borde jag gott och väl klara.

Bäst att börja så det blir gjort!

En sån här underbar mumsbit tuggade jag i mig igår kväll. Tycker konstigt nog att dom smakar underbart. Jag har inte varit förtjust i dom förut men nu när allt är upp och ner i kroppen anser jag att dom är underbara.

Det finns en sak till jag har sug efter... Päronglass!
Då ska det vara päronglassen ur big pack glasspaketet. Jag äter av päronsmaken och "J" äter av jordgubbssmaken, så möts vi där i mellan och äter båda av vaniljglassen.
Allra godast är det också om glassen serveras i strut toppad med lite hackade nötter... Mums!
Kan det bli mer somrigt?! ^^