growingbelly

Jaha, tiden går och nu har jag varit gravid i 20 veckor.

Var på ett ultraljud i veckan där vi för en 4e gång fick se bebisen i magen.

Jag är glad för alla ultraljud jag får då jag kommer vara orolig i några veckor nu.

 

Det var full fart i magen fick höra saker som "nej men vilken rackare" "nej var still nu" " jag borde binda fast dig"

Det sista kanske inte var så trevligt sagt. Men hon hade svårt att se allt hon skulle.

En njure såg hon till slut. Blir ett nytt ultraljud om några veckor.

Men hittills en liten frisk bebis där inne på nu hela 20 cm huvud till häl.

 

Jag vet att jag kommer vara orolig ända fram tills jag har bebisen i min famn.

Nu är det några jobbiga veckor framöver eftersom jag förlorade Josefin i v 23.

Vill ta mig så långt som möjligt men jag tror inte att jag kommer gå 40v.

Min nu stora tjej på 88cm och 12 kg föddes i v 32 bara 38 cm lång och vägde lite mer än 1 kg.

Den graviditeten kände jag på mig att det skulle bli tidigt.

 

Denna graviditet har jag också samma känsla. Hoppas jag har fel. Till v36 vill jag gå till i alla fall.

 

Nej nu sparkar det i magen, ska fylla på med lite frukt så vi båda blir nöjda.

Tur att det i normala fall inte är text på pingu avsnitten.

Såg detta idag

 

 

Behöver jag säga mer?

(fast lite kul var det ändå)

Tassade så tyst jag bara kunde till köket.

Klockan var 20.00

Mini Me i magen hade just bökat runt och dragit tag i navelsträngen (som då skickar signaler till min hjärna att det är slut på mat)

Hum, tänkte jag. Jag kanske är lite hungrig.

 

Det var då jag tassade mot köket som jag skrev innan.

Mot skafferiet. Hoppades på något matigt.

Såg inget jätte gott precis, flyttade på diverse pastapaket och burkar. Kanske skulle nåt gott ligga där bakom.

Blev lite besviken att inget gott fanns. Rotade runt mer.

 

PLING, PLING!!! navelsträngsljudet hördes i huvudet. "hallå det finns ingen mat här nere! Var snäll och skicka ner något"

 

Där. Där låg något ätbart. En oöppnad liten chokladbit. Mums. Slog igen dörren lite för hårt, kom på att jag skulle vara tyst. Det var en speciell kväll.

 

Tassade till vardagsrummet och satt mig i soffan. Öppnade chokladen och började äta.

Så skönt satt jag där och tänkte. Att ha en kväll för mig själv. Lilla busan somnade 19.55. Det händer sådär aldrig!

Skönt! tänkte jag och tog en bit choklad till.

 

"Snyft... WÄÄÄÄ... BUHU... UHUUUUUUU

 

Jaha varför tänkte jag på det? Det är en förbannelse. Att man inte får säga vet jag. Men jag tänkte ju bara.

Varför????

 

Torkar av munnen, man vet ju aldrig.

Skyndar mot sovrummet och möts i dörren av en yrvaken busa som försöker smita mot vardagsrummet.

"nej gumman, vi ska sova nu"

Hon hoppar upp i sängen och stortjuter.

"vill du inte ha Alfons? han vill nog sova! Så lägg dig på kudden nu så får du täcke"

Stortjutet fortsätter.

 

Suck det var den tidiga kvällen.

 

Mammalivet är för underbart♥

Att få en 2-åring att somna.

Visst det brukar gå bra.

Men idag gjorde jag misstaget att mata henne precis innan läggdags.

 

 

Med ett äpple!

Funderar på vad som döljer sig under skalet, nog måste det vara någonting där som det borde vara en varningstext på.

 

Fröken piggelin kommer nog hålla på ett tag till i sitt äppelrus tillstånd. Hon har redan hunnit dra av lakanet, ändrat om kudden sådär 100 gånger, slängt alla nallar på golvet och ångrat sig och tagit upp dom igen, slängt ner dom igen, letat i högen efter Alfons, bökat med täcket och så vidare.

Det jag har koll på är dom hittills 5 tal gånger som hon försöker åla långsamt, (vilket jag antar för henne är att smyga) sig ner från sängen.

"nej. Sova" säger jag

suckandes ålar hon tillbaka och kastar ner Alfons, för att sedan ta upp honom igen och så vidare.

 

Tänk så lätt du har det som bara behöver läsa det här.

 

Den största av mina sprätt iväg blommor.

Väx nu lilla blomma, väx nu så du blommar så ska jag bevisa för sambon att jag har rätt...

Att fröna i blommorna visst sprätter iväg och gör ont att få på sig, speciellt på kvällen när man ligger ner i sängen och det låter som popcorn i rummet och denna lilla blomma skjuter iväg frön i ren ilska.

 

Jag vet att det är sant men sambon tror inte på mig.

Så nu bara väntar jag. Tålamod har jag.

En blomma i varje rum...

Snart ska han få uppleva det jag vet kommer hända.

Så snälla lilla blomma VÄX NU.

 

Ser du?

En liten nötväcka

Nu är klockan 21 och som vanligt vid denna tiden på kvällarna så börjar jag förhala det jag vet att jag måste göra vid den här tiden mellan 21 och 22.

 

Spruta nummer 2 ska tas.

 

Åh, varför kan det inte räcka med bara en om dagen.

 

2 sprutor om dagen och alla sprutor måste tas i magen. Visst det går bra i början. Men sen kommer blåmärken nästan överallt som jag då måste undvika att sticka i. Nu har det också blivit små knölar under där blåmärkerna har suttit som man inte ska sticka i.

Ett till problem är att huden blivit hård och läderaktig, det är alltså riktigt svårt att få in nålen genom huden och ibland tar det stopp under huden och det är som att sätta nålen i en stenvägg, det går inte, dom gångerna gör det riktigt ont och jag måste ta en ny spruta.

99% av gångerna så är det fortfarande sambon som sticker mig. Den 1%aren då jag sticker mig själv är när jag får dåligt samvete att tvinga på honom att ta sprutor på mig.

 

Sen när väl sprutan är inne som den ska så spänner jag mig och hoppas på det bästa. Då är det sådär 2/10 gånger som jag inte känner något när sprutan töms. Tyvärr är 2/10 inte så ofta så väldigt ofta är det hemskt när det sprutar in.

Värst av allt är när det känns som syra som fräter. Dom gångerna säger jag stopp till sambon så han slutar ett tag innan han sen fortsätter och jag säger stopp igen och så vidare.

 

Efter sprutan på kvällen lägger jag mig ner och slappnar av. Jag är spänd som en fiolsträng när sprutan ska tas men det är för att det gör så ont och att jag är spruträdd. Ligger där och väntar på att syrakänslan ska avta.

 

Men då när jag ligger där och slappnar av och funderar på vad meningen är med att ta dessa plågsamma medel så slår det aldrig fel. Då blir det ett träningspass inne i magen och då blir det plötsligt bättre i mina tankar och jag vet att jag måste ta dessa sprutor för att leva och för att bebisen ska må bra.

 

Ja, jag tänker så just i den stunden. Sen blir det morgon och nästa spruta ska tas, då börjar jag om igen.

 

 

 

Blev så sugen på något ätbart. Blev en ganska tidig middag. Sen kom suget efter nygräddat bröd med smör som smälter sådär perfekt och gör allt ännu godare.

Ja du kanske förstår att jag inte behövde fundera mer på den saken utan jag smög ut i köket för att baka lite bröd.

Du kanske la märke till att jag skrev smög, ja jag försökte i alla fall att göra just det. Speciellt när jag vek upp pappret runt jästen. Men det gick inte!

Vet inte om hon hörde eller om hon kände doften, för inspringandes i köket kom jästmonsterflickan som är galen i jäst.

Men jag lyckades få all jäst i degen. Tror det var för att jästmonsterflickan blev besviken då hon såg att jästen var utanför sitt papper. För jäst smakar tydligen bäst när man själv norpar den i kylen eller på bänken och då kan äta den med papper på.

 

Men nu är degen gjord. Kalljäser en massa bröd tills i morgon.

Några gräddar jag i ugnen nu. Ska bli gott.

 

 

Jag var nöjd med mina apelsiner

 

Men dom har växt till något som kanske skulle likna nätmeloner

Oj vilken fruktsallad det blev, det var inte så jag tänkte från början

Satt i soffan igår kväll och läste mail. Så hörs ett högt knak.

...

Vad var det?

Nej inte kan det vara... Ne det kan det väl inte? Eller?

Jo det kunde det och det var just det som hände.

Det var bygeln under höger kupa på gårdagens bh som gick av

Bara sådär, jag satt ju bara där.

 

Men jag förstår bh:n att den inte orkade mer och då tog sitt liv. Jag har misshandlat alla mina bh:ar senaste tiden.

Med bröst som både blivit mycket tyngre, flera kilos ökning (... ja det känns så i alla fall) och för att inte tala om storleken, volymen har ökat rejält.

Det gick att ha den gamla kupstorleken med lite fixande under dagen, rätta till banden och lite diskret trycka ner brösten som gärna bubblade över kanten så fort dom kunde.

Men igår sa bh:arna ifrån och jag insåg att det var dags att köpa nya.

 

Så idag köpte jag nya bh:ar i en hel kupstorlek större! Dom såg enorma ut men dom satt jättbra. Bra med plats för brösten...

...

Och nu ska inte brösten se det här som ett bra läge att växa ännu mer. Nej ni ska hålla er i den här storleken och vara glada att ni har lagom med plats.

 

Idag var vi på ultraljud allt såg bra ut. Så vi håller tummarna för att det kommer en liten bebis nästa år.

Magen växer och ser nu ut såhär

(Ska tilläggas att magen är extra utspänd efter gårdagens middag och senare Dumlestund.)

 

Något som varken du eller jag ser är mina fötter.

Dom försvann för några veckor sedan, men eftersom jag kan stå och gå så vet vi att dom finns där någonstans.

 

Jag har haft några spökveckor men nu är det full fart i magen.

Det sparkas (väldigt hårt) flera gånger om dagen. Extra festligt är det i magen en stund efter jag har ätit då sparkas och rullas det runt ganska länge, mat är gott tydligen.

 

 

Blev så sugen på Dumle förut.

Av en händelse så fanns just en sån påse i skafferiet

Tänk jag kan inte minnas att jag köpt någon godispåse, men den fanns där i skafferiet

Så jag smakade på några stycken. Gott var det också.

Som tur är så spelar det ingen större roll vad jag äter,  jag går inte upp i vikt i alla fall, måste ha fått hög ämnesomsättning eller något.

Det blev några timmar slapp i omgångar idag. Vad gör det, det är ju ändå söndag!

Jag var och handlade, gjorde i ordning dagens måltider och så blev det lite stående lek och en massa sittande lek med busan. Utöver det så har jag slappat.

Tv, film och ibland en dator i knät, och allt detta på min favoritplats i soffan.

 

På tisdag ska jag på en undersökning. Var för någon vecka sedan på ett hjärtultraljud och fick då veta att hjärtat fortfarande är överbelastat och förstorat. Suck. Alltså ingen förbättring sedan förra undersökningen i mars.

Hoppas att jag får prata med en läkare snart så jag kan ställa lite frågor.

 

Funderar på att lämna min grop i soffan och lägga mig på sängen och rulla runt lite. Önskar att det vore tisdag i morgon.

Nu är fredagsmyset avklarat. Det blev popcorn, soffmys och en film.

 

 

 

 

 

 

Minst en gång om dagen går vi till parken och leker

 

Snart är det dags för dagens första tur dit.

 

 

Det finns fördelar med att vara tillbaka i Norrköping till exempel godaste maten man kan köpa ute.

Letade först på Coop men där hade dom inte fått in chokladen. På hemvägen gick jag in på Citygross men samma sak där, ingen ny choklad. Gav upp letandet igår och tänkte leta efter den igen till helgen. Idag hämtade jag ut ett paket på en liten Ica butik och när jag gick mot kassan så såg jag chokladen.

Kunde inte vänta till helgen för att smaka på chokladen jag var så nyfiken på

så jag åt två bitar framför teven förut.

 

Förväntade mig en medelgod choklad, sådär söt och lite sliskig med en stark smak av vit choklad och en brytning med vanilj eftersom det står att den ska smaka vanilj.

 

När jag väl satt där med chokladbiten mellan tummen och pekfingret och den började mjukna just där mellan fingrarna så tog jag en bit och det jag förväntade mig var inte det jag hade i munnen.

 

Det fanns ingen smak av vit choklad, söt ja det var den men smaken... Tuggade sönder biten jag hade i munnen och svalde. Smaken. "Med smak av vanilj" utlovade förpackningen.

Eftersmaken jag hade i munnen var inte "vanilj"

Det var en stark hemsk smak av vanillin.

Det smakade starkt av vanillinsocker.

En äcklig smak och inte "vanilj"

 

Så det blir låga betyg för nya chokladen. 1/10

Kommer inte köpa den igen.

 

Som nyinflyttade fick vi en prinsesslängd av Ica Maxi.

 

 

 

Gott fika som kommer räcka i några dagar.

Under kvällen har jag läst på ett flertal bloggar att dom köpt och testat den nya marabou sorten:

 

Hur kan jag ha missat den??

Den läggs till på "måste testa listan"