growingbelly

Om en timme ska vi iväg till sjukhuset igen.
Kuratorn ringde i morse och jag sa precis som jag kände och som jag sa redan igår att jag tycker vi får för lite information och att det är jobbigt att vänta tills på måndag för att få mer information och göra en ny undersökning.
Hon förstod och skulle ringa runt till olika läkare. Efter ett tag ringde hon igen och vi hade fått en läkartid på eftermiddagen idag.
Skönt att få komma in idag och jag hoppas att vi får svar på våra frågor och att dom gör vad dom kan för att få det att fungera trots komplikationerna.

:(
Det gick inte så bra på UL idag.
Såg direkt att något var fel då man såg så lite på tv skärmen, såg inte ut som det brukar.
Det var för lite fostervatten. Vilket tyder på att antingen fungerar moderkakan dåligt eller så har barnet dåliga njurar.
Tyvärr var det inte det ända felet. Det var också lite för mycket vätska i huvudet :(
Shit vad gör man nu?!
Fick inte veta så mycket heller. Hon sa att hon skulle hämta en annan läkare som skulle titta. Hon var borta länge sedan kommer hon tillbaka med två kvinnor, en som skulle undersöka och en kurator som lämna sitt kort och skulle ringa i morgon.
Hon mäter och dom viskar till varandra och ibland sa saker.
Hon tycker också att det är lite mycket vätska i huvudet och det kan tyda på hjärnskada. Den låg också väldigt ihopknölad så dom inte såg urinblåsan.
Men det fanns ett stort fint hjärta som slog på och det syntes små rörelser.

Detta har alltså hänt på 4 veckor! Sist såg allt så bra ut på UL.
Det förklarar varför jag inte känner så mycket rörelser.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Känns som att det är några få procents chans att den överlever och kan växa i kuvös och en så enormt stor chans att den kommer dö antingen i magen eller utanför på grund av omognad.

Har läst på nätet sen jag kom hem och det är inte alls bra det där med vattnet. Det kan gå bra och bli ett för tidigt barn. MEN för lite vatten för tidigt kan göra att lungorna inte utvecklas. Det innebär att det inte växer så snabbt som det ska, den kan inte röra sig som den ska och ben och armar kan bli sneda.

Jag är så ledsen nu och vet inte vad jag ska göra.
En hjärnskada av något slag kan jag leva med, jag anser att alla har lika mycket rätt att leva. Men är så rädd att hjärtat bara ska sluta slå där inne. Vill ha en bebis även om den kommer innan oktober.

Jag måste nu göra många undersökningar och nästa är inte förrän måndag :(
vet ej hur jag ska klara mig dit. Sa att jag ville ha en tidigare tid då jag tyckte att vi inte fått så mycket information och jag ville veta mer, men det fanns ingen förrän måndag :(

Vill ha en liten bebis i en mer " säker" vecka så den kan överleva, även om det återigen innebär lång sjukhusvistelse.

Får verkligen ångest när jag vet att dom inte gör något för mig nu, händer något så händer det, dom verkar inte vilja försöka få mig och barnet att må bra. Barnet är i morgon bara 24 fulla veckor :(

Kan det inte gå bra i någon vecka till!
Nu lever jag på hoppet. För än finns hopp!

Nu är jag i vecka 23.
23 veckor gången är inte så långt, lite över halvtid. Men rädslan för att något ska gå fel eller att den ska komma ut för tidigt är skrämmande! Bea kom i vecka 31.
Så då skulle det med tur eller otur kunna vara 8 veckor kvar.

Det är den största rädslan att det ska gå fel där inne som det höll på att göra sist då moderkakan var för liten och flödet i navelsträngen inte var så bra. Går något fel nu finns inte mycket att göra men på nästa ultraljud om det skulle vara något fel då och den blir utplockad efter 25 fullgångna veckor så är det bara 20% överlevnads chans och stor risk för komplikationer.
Så jag är glad så länge den håller sig där inne!
Ingen prematur igen tack. Utan en frisk fullgången bebis man får ta hem direkt skulle vara uppskattat denna gången!

Magen vet jag inte hur den ser ut. Fötterna ser jag inte längre så någon form av mage är det nog. Får nog bli ett kort snart igen.

Trött... Det borde räcka med bara det ordet för att beskriva hur jag mår nu.
Så extremt trött. Lite tröttare blir man ju som gravid, det hör ju till men jag kan inte minnas att jag var så här trött förra graviditeten?! Kan jag ha förfinat alla tankar om förra graviditeten ;)
Allt är jobbigt känns nästan som en infektion i kroppen. Gå från soffan till köket och tillbaka är jobbigt och hjärtat är nästan utanför kroppen. Lättaste är då att göra så lite som möjligt om dagarna problemet är bara att det är så tråkigt.
Funderar på om det kan vara nåt fel som lågt blodvärde, högt blodtryck eller havandeskapsförgiftning, men så extremt är det nog inte än. Om cirka 2 veckor är det dags för ultraljud nr 3 får se hur det står till med lill* inne i magen då. Själv har jag ingen tid hos BM förrän nästa månad. Så jag får vänta.
Blir det värre, hum, värre skulle väl innebära att jag inte vaknar ;) så ringer jag om en tidigare tid.

Försöker också påminna mig själv om att äta hela tiden. Då jag ofta bara äter lite för att jag är äcklad av allting, men det verkar ha gett med sig lite, nu känner jag mig faktist hungrig ofta och har fått större aptit. Så nu verkar problemet "äter för lite" ge med sig.
Hittills står vågen på +3,5 kg, det går uppåt.