...Jag är skapt för att göra detta...
Jaha, detta var sista dagen i vecka 30. Otroligt. Vecka 31... Ja det känns som en blandning mellan att det är långt kvar men samtidigt väldigt kort tid kvar. Vem vet när h*n tänker komma ut.
Jag har börjat fundera mycket på förlossningen nu men mina tankar kommer inte leda någonstans, jag tänker bort tankarna när dom kommer. Jag kan föda, barnet kommer komma ut på ett eller annat sätt, jag kommer känna mig blottad (vilket jag absolut inte behöver, men känslan finns nog där, då det är väldigt privat allt detta som man så öppet ska visa för främlingar)
Och slutligen. Jag är skapt för att göra detta. Kroppen vet vad den ska göra. Jag ska bara känna efter och göra det kroppen säger åt mig att göra.
Varken mer eller mindre. Det klarar vem som helst.
I kväll var det sista fyrverkerivisningen så nu blir det lugnt igen om kvällarna.
Jag har börjat fundera mycket på förlossningen nu men mina tankar kommer inte leda någonstans, jag tänker bort tankarna när dom kommer. Jag kan föda, barnet kommer komma ut på ett eller annat sätt, jag kommer känna mig blottad (vilket jag absolut inte behöver, men känslan finns nog där, då det är väldigt privat allt detta som man så öppet ska visa för främlingar)
Och slutligen. Jag är skapt för att göra detta. Kroppen vet vad den ska göra. Jag ska bara känna efter och göra det kroppen säger åt mig att göra.
Varken mer eller mindre. Det klarar vem som helst.
I kväll var det sista fyrverkerivisningen så nu blir det lugnt igen om kvällarna.
