growingbelly

Inga barn i sängen! I stora sängen ska det inte sova några barn. Dels för att få en ynka plats i hemmet som bara vi får vara på/i, en plats för bara vuxna, inga barn och dels för barnens egen skull, att bli trygga i sig själva och kunna sova i sin egen säng. Så tycker jag.

Inget konstigt alls.

 

Med dottern var det inga problem. Kanske för att hon sina 4 första veckor sov i kuvös och sen värmesäng, hon trivdes med att sova ombonat med 2 rullade handdukar i en äggform ungefär där i sov hon gott.

Sen var nästa barn på väg.

Inga barn i sängen tyckte jag då också.

Men vad hände då?

När sonen kom hem var vi plötsligt 3 i stora sängen. Hum, så skulle det ju inte vara.

 

Jag vet inte hur det blev så. Kanske var det för att jag på sjukhuset sov med honom i min säng. Jag var inte heller så värst pigg när vi kom hem från sjukhuset beroende på att jag blödde enorma mängder blod, blev skrapad på rester, blödde massa till, fick flera påsar med blod, järnvärdet var nere i skorna (jo verkligen) fick flera järndropp, blodtrycket var högt efter havandeskapsförgiftningen, hade fortfarande graviditetsdiabetes, var trött som aldrig förr och snurrig av blodförlusten och låga järnvärdet.

Det ända jag ville när jag kom hem var att få sova. För att vila ut efter allt som hänt.

Och där någonstans så blev det så att "han får sova i min säng bara inatt"

 

Det var smidigt att ha honom i min säng! och mysigt givetvis.

Att få sova så mycket som möjligt och snabbt kunna mata när han ville det.

Det där "bara inatt" blev över 4 månader.

 

Igår tänkte jag att vi skulle försöka få honom att sova själv, men ändå nära. Bäddade hans insats till vagnen och ställde i samma höjd som min säng precis intill min säng.

Ammade honom i min säng och la sedan i honom i sin när han var vaken.

Han var vaken ett tag, sedan blev han gnällig, fort dit med handen och la snuttisen till rätta och nappen in i munnen, strök kinden och efter någon minut så sov han!

Helt själv, inte alls så nära mig han kan komma utan en bit bort i sin egna "säng" utan mammadoft.

Vaknade efter 03 och ville äta, sen sov han igen.

Vaknade någon gång till, lite grinig men nappen och min hand på kinden så somnade han om.

Klockan 07 vaknade han igen och fick mat.

Somnade om i sin säng och halv 8 vaknade vi och alla andra utom jag gick upp, jag drog mig en halvtimme extra.

 

Tänk att han sov själv. Det gick bra. Jag som var orolig och trodde att det skulle vara svårare.

 

Och just det. Inatt åt han bara 2 gånger. 3 och 7. Bara 2 gånger. Helt otroligt.

En normal natt sovandes i min säng brukar han få mat 3-4 gånger.

Skönt.

 

Nu är stora sängen utan barn igen. Så som det ska vara.