Nu är jag inte rädd längre
(Eller för vissa saker är jag givetvis orolig och rädd för fortfarande)
MEN...
Jag är inte längre rädd för att jag ska föda för tidigt och jag känner mig inte rädd längre över att det kommer hända något för tidigt.
Jag har haft den längsta (för mig) graviditeten någonsin trettiosex veckor lång. Åtta månader. Det är lång tid.
Jag var livrädd i vecka 20-21 då jag hade samandragningar så fort jag rörde mig längre stunder.
Men genom att lyssna på kroppen och ta det lugnt (ja kanske lite för lugnt) så upphörde sammandragningarna.
Nu i vecka 36 då kroppen ska börja träna sig och det är normalt med sammandragningar tror du att jag känner några nu då? Nej. Inte som dom i vecka 20.
Nu när jag ska känna av dom så har jag väldigt få.
Jo ibland inte ofta alls, inte ens varje dag så får jag för en kort stund lite mensvärk.
Men nu är jag inte rädd när det händer. Kom igen kroppen!
Väntar på att mer ska hända.
Känner mig redo och min rädsla har släppt.
Senast vecka 38 tror jag det händer.
Kom igen nu bebisen, lägg på dig lite lagom med underhudsfett, lagom, inte allt för mycket och kom ut till världen utanför magen.
Vänta en vecka till sen kan du komma ut när du vill.
