growingbelly

Först så märkte jag att det blev jobbigt att gå i trappen, blev andfådd när jag gick upp och även ner för den. Efter någon dag så märkte jag att när jag fyllde lungorna helt med luft så gjorde det lite ont nertill i vänster lunga. Eftersom jag tidigare haft propp där så var det i dom tankarna jag gick.

 

Läste på om symtomen på nätet och på alla sidor jag läste stod det ”misstänker du att du har blodpropp i lungan ring 112” Men så sjuk var jag väl ändå inte. Satt med telefonen länge och velade om jag skulle ringa 1177 eller  112, ringde till slut det senaste numret och fick prata med en man som sedan kopplade mig vidare till en sjuksköterska. Eftersom jag har min blodsjukdom och tidigare haft proppar så tyckte hon att jag absolut skulle åka in så dom fick undersöka mig. Sen sa hon ” en ambulans är på väg sitt ner och ta det bara lugnt” själv tyckte jag att jag kunde åka bil in till akuten men nej ambulans skulle det bli. Satt och väntade och tyckte det var väldigt onödigt med ambulans. Efter 40 minuter kom en ambulans och vi åkte iväg.

 

I ambulansen var alla mina värden bra. Jag tyckte det var väldigt pinsamt att åka när jag var så pass frisk som jag var. På akuten fick jag vänta länge på rummet. Sen blev jag utskickad från rummet och fick sitta i väntrummet i några timmar. Dom gjorde en röntgen sen fick jag vänta i en timme till.

 

Läkaren kom och vi satte oss i ett rum och pratade. Röntgenbilderna hade visat att jag hade en ny mellanstor propp nertill i vänster lunga, där jag hade ont. ”jag beklagar” sa han. Varför säger dom alltid så.

Jag blev inlagd på en avdelning i ett dubbelrum. Läkarna kunde inte mycket ”vi har ringt dit och dit och dom har sagt…” suck ”jaha men vad innebär den behandlingen då, för och nackdelar?” …. ”ja men dom jag ringde till har bestämt det här”

Inga bra svar fick jag. Kände mig besviken och utanför, jag vill vara delaktig och veta vad som händer.

 

Dom stack mig 5 gånger för att få dit en infart, sen sprutade dom in en liten dos av en medicin som jag tydligen skulle få i droppform. Som tur var så tog det sån tid för dom att förbereda mig, så när dom var klara att sätta in droppet så ringde telefonen och läkaren svarade. Han la på och sa ” nu ska vi tydligen inte ge dig den här medicinen det tyckte inte specialisterna där och där”

Natten var hemsk. Kunde inte sova. Den över 90 åriga kvinnan i sängen bredvid låg hela natten och skrek ”aj” och ”kan ingen hjälpa mig”

På ronden dagen efter sa läkaren inte mycket ”det här har läkarna där och där bestämt” 

 

Dagen gick och på kvällen kom en sköterska och skulle ge mig en till spruta ”det här har läkarna bestämt” då blev jag både arg och ledsen ”men det är så hög dos, jag vet vad normaldosen ligger på och det där är väldigt mycket, då måste det finnas flera risker och nackdelar, finns det ingen läkare att prata med?” ”nej dom har gått för dagen, men det här är bestämt, visst det finns läkare på akuten men dom är inte insatta i ditt fall så vänta tills i morgon du” då öppnade jag upp mitt hjärta för henne och sa att allt detta inte kändes bra, att jag inte får veta något och inte prata med någon som kan ge mig svar. Hon sa att det var viktigt att jag får veta vad som händer och att hon skulle säga till läkaren.

 

Dagen efter så kom läkaren och sa ”jag har förstått att du känner att du inte får några svar och vi här har inte alla svar att ge så du ska bli flyttad till ett annat sjukhus där dom kan mer om detta och jag hoppas att du får svar på dina frågor där”

Vid lunch kom det en ambulans och hämtade mig och körde mig vidare.

 

På nya sjukhuset var det inte mycket bättre, det var fortfarande så att dom inte sa mycket och ”ja tycker så här men jag ska ringa mina kollegor där och där och höra vad dom tycker först”

Ett flertal speciallister blev inblandade i mitt fall.

Jag som tar medicin för att inte bilda nya proppar men tydligen gjorde det ändå vilket är högst ovanligt.

Från en högsta normaldosen spruta till två lite svagare som sammanlagt blir högre än normaldosen.

En spruta morgon och kväll.

Sen blev det bestämt att jag ska ta en tablett om dagen också.

Blev några dagar på sjukhus men i lördags så blev jag utskriven och ska tillbaka för ett blodprov nu i veckan.

Det är skönt att vara hemma och nu har smärtan i lungan gått över.