9 Veckor kvar
Det känns fortfarande långt fram i tiden.
Sen finns det en liten panikmask som ålar runt i huvudet att Bea föddes i vecka 32 (31)
Panikmasken gnager också att jag vet att jag inte kommer få gå över tiden, vill absolut inte bli igångsatt.
Känns som att allt efter vecka 36 är okej.
Hoppas att kroppen startar det själv inte för tidigt och inte för sent.
Går in i vecka 31 nu.
Börjar bli trött igen, sådär mitt på dagen.
Märker också att jag börjar bli lätt handikappad.
Magen är helt enkelt i vägen hela tiden.
Vilket ibland skapar problem.
Magbild från förra veckan
Det är nu mycket svårare att komma åt fötterna.
Klippa tånaglarna är riktigt svårt.
Snöra skorna kan vara riktigt svårt också, men jag är smart att ha dom snörade så pass hårt/löst att jag kan få i och ur fötterna utan att behöva knyta upp skorna.
