growingbelly

Aldrig mer

Publicerad 2011-09-02 21:52:48 i Flytt

Vilken j***a flytt det var. Aldrig mer.
Inte nog med att en flytt är väldigt krävande både fysiskt och psykiskt vi var/är alla sjuka också. Alla är förkylda.

Vi hämtade flyttbilen i onsdags och redan då blev det strul med att få rätt bil. Vi hade förbokat den största redan en månad tidigare, men när vi väl står där så skulle vi få en annan bil, en sämre och mindre. Fick svaret " det går inte att boka en speciell bil, man får den bilen som finns!" Vi såg ju också att båda flyttbilarna stod på parkeringen men ingen av oss orkade bråka. Pratade om försäkring och så vidare och när hon hörde att vi skulle packa sakerna på kvällen och ha bilen ståendes i stan så ändrade hon sig plötsligt och sa att sidodörren på (den dåliga) bilen var trasig den gick inte att låsa, så ni får ta den andra bilen.
Varför inte bara ha gett oss (bilen vi faktist förbokat) direkt.
Men efter massa strul fick vi ju rätt bil.

Vi lastade bilen med saker under eftermiddagen och vid 18 fick vi bärhjälp i någon timme sedan klarade vi oss själva igen. Lastade in saker i bilen hela kvällen. Och det var riktigt svårt. Bara två personer som ska lasta in saker plus ett barn som måste passas och bäras med. Så igentligen så turades vi om att "flytta själva". Tiden drog iväg fort och långsamt gick det med att få ut sakerna.
Från nio på kvällen till midnatt städade vi lägenheten så gott det gick, för det var mycket (mycket) saker kvar.
När vi gick och la oss så låg jag och frös och kunde inte somna för att det var så kallt.

Sex på morgonen var vi uppe och började paniklasta och städa. Det var torsdag och ingen vi kännde kunde hjälpa oss med flytten då alla jobbade.
"Hur ska vi klara det här?" "det kommer inte gå" tänkte jag hela tiden.

Sjuk, febrig, tunga kartonger som skär in i dom svullna och ömmande fingrarna, benen bränner, ryggen gör ont och det känns som att dels så är ryggen böjd i en båge blandat med känslan av att ryggkotorna är ihoppressade blandat med känslan av att en kniv blir instycken och vriden och den ständiga känslan av att ryggen brinner.

Timmarna går och till tolv skulle vi vara klara. Panikpackar det sista som står kvar. Kartongerna tog slut så det blev en hel den papperspåsar. Städar snabbt som bara den och jag tror aldrig jag har putsat fönster så fort tidigare (kanske inte så bra gjort) men jag struntade i det, jag ville bli klar. Lite efter tolv var vi klara och bilen blev helt proppfull.
Hämtade nya nycklarna och åkte till nya lägenheten.

Så började det härliga avpackandet av dom tusentals sakerna. Fyllde hissen och jag fick åka upp först för att lasta av. Givetvis åker inte hissen dit jag vill utan ner i källaren först där en kvinna står och tittar argt på alla saker och börjar sucka och svär högt långa meningar på något annat språk.
Vilket trevlig första intryck av huset...

Jag lastar ut saker ur hissen och då hör jag från våningen under att det trycks hårt på hissknappen, hör ett svärande men jag lastar ju ur så fort jag kan (varför använder inte folk trappen?) Så
hör jag steg upp i trappen, och tittar ner medans jag lastar ur, där står en medelålders man med dom mörkaste ringarna under ögonen jag sett, han går några trappsteg till och bara blänger på mig och ser rasande ut. Jag blir faktist lite rädd och tänker att jag måste skydda Bea om han flyger på mig. Han fortsätter att svära lågt och bara glor med hat i blicken. -" är det hissen du väntar på så kommer den snart, jag har bara några saker kvar" säger jag. -" JA, VAD FAN TROR DU?!" säger han. Han svär och jag tror fortfarande att det finns en chans att han ska flyga på mig. -"jag har bara en sak kvar nu, hissen kommer till dig nu"
-Ja det är fan bäst det. Så går han ner igen.
Två jävliga grannar inom loppet av en timme. Kul.

Det går segt med att få upp sakerna och vi är lika trötta båda två. Energinivån är noll och det kunde jag förstå då jag åt en drickyoghurt till frukost och sedan inget mer. Tidspress har vi också då bilen måste vara tillbaka innan halv sex. Som en räddare i nöden får vi bärhjälp vid halv fem och blir då fort klara med det som var kvar i bilen.
Det var en jävlig dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela