growingbelly

Vid 9 års åldern kom dåliga knän, vid 10 års åldern kom extrema magsmärtor med ett halvårs mellanrum, första 4 gångerna var det sjukhusvistelse men dom hittade ingenting så då gjorde dom inget mer.
Knäna som var dåliga gjorde att jag en gång tog ett steg och jag fick extremt ont och såg att hela smalbenet var böjt inåt och knäskålen stod utanför benen, nästa sekund låg jag på golvet och jag har ingen anng om hur jag från stående tog mig till liggande, men på golvet låg jag. Föräldrarna fick turas om att hålla i benet och det tog fyrtio minuter innan ambulansen kom. Drog tillbaka benet och så blev det en snabbis till sjukhuset. Var väl 14 år då.
Vid 15 år så fick jag en tid för operation av knät. Dom tog en benbit från sidan av knät fäste muskelfästet i den och satt dit en skruv.
Då var nästan knäproblemet löst, bortsätt från att andra knät är dåligt också.
Magproblemen som jag haft sedan 10 års åldern kommer tätare med åren, så det problemet finns kvar länge.
Sen vid 15 års ålder blir jag riktigt sjuk. Feber, trött, sover hela dagen, illamående och får inte i mig någon mat, bara dricker mycket vatten och sen den extrema huvudvärken som inget hjälper mot.
Bestämd som alltid vill jag inte söka hjälp, det går över.
Men mamma tjatar och vi åker in till vårdcentralen. Pratar och får huvudvärkstabbletter, blir inga blodprover eller urintester. Åker hem, värktabbletterna hjälper inte.
Börjar sedan prata konstigt och se saker i taket (?)
Mamma vet att det är något som inte stämmer, vet inte hur hon kom på det men hon ringde en släkting som har en blodsockermätare och hon kommer och tar ett blodtest på mig. Mätaren visar high (normalt blodsocker 6 och är det över 29 visar den bara high)
Ringer akuten och får åka in. Sitter i väntrummet 5 min, sen kommer jag in och dom tar ett blodsocker, ja diabetes du blir inlagd.
Då hade jag gått en extra vecka hemma sjuk bara för att vårdcentralen inte tagit urinprov eller blodprov.
Blir inlagd. Sjuk som bara den, får dropp och massa grejer och tester tas.
Hade vi stannat hemma hade jag med säkerhet dött inom kort. Många organ hade slutat fungera.
Ligger inne någon vecka får insulin, sprutor som ska tas i mage och ben.
Kommer hem och med tiden behöver jag inte insulin utan kan ta tabletter.

Sen är det magproblemen som fortsätter. Från ett halvårs mellanrum till 2 månaders mellanrum.
Samma smärtor och symtom men smärtorna har flyttat sig mer till mitten av magen och till höger.
När jag var 19 år och en massa läkarsamtal och tillslut en undersökning så är det alltså gallstensanfall jag har.
Innan det blir återgärdat hinner jag få magsår också. Magsår av tabletterna mot gallbesvären.
Så då får jag medicin mot det också.
Sen blir gallan bortopererad.

Sen blev det en operation till men då Lill B skulle ut.
Sen får jag blindtarmsinflammation och får operera bort den också.
Har nu blivit 4 operationer.

Sen har det varit lugnt tills idag då jag har fått ont i knölen under mitt opererade ben, bränner som eld när jag böjer benet eller ska sätta/ställa mig upp.
Vad f*n kan det vara nu då. Inflammation eller kan en benbit lossnat eller skruven sitta fel. Suck.
Men jag avvaktar, går som vanligt inte till läkaren i första taget.
Känner verkligen inte för att operera benet igen.
Däremot kan jag tänka mig att inom 5 år operera andra benet så jag slipper mina problem.