growingbelly

Kattlivet fungerar förvånadsvärt bra hittills.
Jag som inte trott jag var en kattmänniska då jag tidigare haft hundar och är van med hur en hund beter sig i olika situationer.

Den namnlösa lilla kattfröken (har namnförslag så snart får hon ett namn) är väldigt snäll och är inte så som jag tänkt mig att en katt ska vara.
Första dagen kom ett litet snesteg. Jag var orolig att hon skulle göra utanför lådan så jag tog henne ofta till lådan men hon gjorde ingenting. Senare på kvällen så kom det en olycka i sambons säng :/

Men på morgonen dagen efter när jag visade henne lådan så gjorde hon ifrån sig där och har sedan dess alltid gått på lådan. Det är väldigt skönt att hon sköter det.
Hon kommer på inkallning också.

Hon är som en hund född i fel kropp. Så fort jag sätter mig kommer hon och ligger i knät och myser och spinner (undrar om hon är utrustad med förstärkare) hon spinner och masserar med tassarna tills hon somnar.
På nätterna sover hon i min säng vid min armhåla (av alla ställen), jag har dock vaknat två nätter i rad vid 6,7 tiden av att hon petar till med tassen på min näsa och sedan tar hon sig en smakbit.
Jag som inte är så morgonpigg tycker inte det är speciellt kul att bli biten och slickad på näsan tidigt på morgonen.