growingbelly

Jobbig tid med fina minnen

Publicerad 2011-08-18 15:09:51 i Änglamamma

Det känns svårt just nu att få ner alla tankar jag har i text. Det brukar inte vara några problem, jag tänker och skriver ner samtidigt. Men senaste tiden är tankarna så djupa och svåra att få grepp om och få ner i ord. Men dom finns där hela tiden. Tankarna och planerna för snaraste framtiden av livet. Givetvis tänker jag väldigt mycket på Josefin, visst kan jag tycka att livet är grymt och rent ut sagt jävligt, hur man får se livet ur fel vinkel, man ska inte behöva förlora barn, barn ska inte dö före sina föräldrar. Varför?! varför drabbade det oss?, varför har det hänt andra och kommer drabba andra? Händer det för att uppröra, lära oss att se livet ur ett annat sätt, läxa upp, är det slumpen, är livet ett lotteri då det verkar finnas många nitar?. Frågor som det inte finns något svar på. Trots att vi gått igenom detta, förlorat det som är det närmaste man kan ha, så ser jag ändå Josefin som en stor gåva.

Hon kom till oss och lärde oss något. Vi fick se henne en stund, ett fint minne. I tankarna kommer hon alltid finnas kvar.

Igår när jag packade inför flytten så gick jag igenom garderoben och packade ner alla Beas bebis kläder. Blev tårögd efter ett tag och tänkte på hur fort tiden går. Höll hennes minsta body i handen och tänkte att det inte var länge sedan hon hade på sig den och då var den så stor, tänkt att det lilla, lilla plagget har varit för stort. Efter hon växt ur sina kläder har alla blivit inlagda i garderoben i väntan på att bli nerpackade, vill spara hennes kläder så jag kan gå igenom dom när hon är äldre och minnas. Sen blev jag gravid igen och då blev kläderna kvar i garderoben. Dom skulle ju snart i alla fall en del av dom bli använda igen… Men så blev det inte. Tårarna började rinna ner för kinderna när jag funderade på hur orättvist allt var. Det var en jobbig kartong att packa. Minnena som är bundna till plaggen som skulle ha fått liv igen, som nu packas ner och aldrig mer kommer bli använda. Men om några år ska kartongen plockas fram, när Bea är större ska den få göra sig påmind igen, då ska den öppnas och plaggen som har starka minnen ska det pratas om och förmodligen kommer vi skratta åt hur ”fula” plaggen är, att man kunde klä sig så 2010-2011.

Tänk att hon snart fyller ett år! Det är helt otroligt vad tiden går fort. Min lilla tjej ska bli ett. Det blir en stor dag. Jag glädjer mig åt varje dag.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela