Ny vecka nya bekymmer
20... Äntligen en tvåa framför.
Jag tar mig igenom dagarna och är lite medvetet spänd och beredd att reagera på något nytt inifrån. Ett swoch, ett fisksprattel, någonting. Men det där något verkar inte vilja komma.
Jag vet "ha tålamod" men dagarna går, veckorna går och inget har hänt. Kände för någon dag sedan något mycket märkligt men jag har inte känt det igen.
Jag vet ju trots allt att det finns en levande varelse i mig som så sent som i torsdags voltade runt där inne och vände ryggen till "bort från det otäcka som tryckte utifrån"
en "liten" som i min värld är ganska stor nu, 18 cm som är en kär inneboende.
Jag hoppas, hoppas att jag snart kommer att känna av den inneboende flera gånger om dagen.
Det känns som en evighets väntan på att få känna något.
Men nu måste det snart vara dags!